Gå direkt till huvudinnehållet

Spirometri

Vid spirometri mäts lungfunktionen. Undersökningen är särskilt användbar vid bedömning av astma och KOL.

Faktagranskad av: Anna Nager, med dr och specialist i allmänmedicin, Karolinska institutet

Senast reviderad:



Vad är spirometri?

Spirometri är en undersökning som mäter två olika egenskaper hos lungorna/lutfvägarna:

  1. Luftmängden (volymen) som andas ut
  2. Luftens flödeshastighet (flow)

Tillsammans ger mätningen av volymen och flödeshastigheten mycket bra information om lungornas och luftvägarnas funktion. Spirometri kallas därför ett lungfunktionstest.

Muskelstyrka och fysisk kondition har liten inverkan på mätningarna som görs vid spirometri, och resultaten ger därför ett bra och objektivt mått på lungfunktionen.

Spirometri är en av de viktigaste metoderna man har för att undersöka lungfunktionen och används i stor utsträckning hos patienter med astma och KOL, som ofta har trånga luftvägar med minskat luftflöde (obstruktion).

Så utförs spirometri

För att göra en spirometriundersökning behövs en spirometer. Det är en apparat som är försedd med en slang med ett munstycke. När man blåser genom munstycket registreras hastigheten på luftflödet och luftmängden av apparaten. När undersökningen är färdig kan resultatet skrivas ut och ofta ritar apparaten ut kurvor som till exempel visar hastigheten på luftströmmen genom hela utandningen.

Det kan bli nödvändigt att andas ut flera gånger genom munstycket för att få till de nödvändiga mätningarna så korrekt som möjligt. Man får instruktioner om hur man ska blåsa innan man gör undersökningen.

För att mätningen ska bli korrekt bör den som undersöks undvika koffeinhaltiga drycker, rökning och kraftig fysisk ansträngning fyra timmar innan spirometriundersökningen. Man kan också behöva göra uppehåll med vissa läkemedel för luftrören 8–48 timmar före undersökningen. 

Vilka variabler mäts vid spirometri?

Vid en fullständig spirometriundersökning mäts flera variabler, men särskilt viktiga är två volymvariabler (FVC och FEV1).

FVC

FVC är en förkortning för "forcerad vitalkapacitet". Det är den största volym som man klarar att andas ut när lungorna är helt fyllda med luft. Låg FVC tyder antingen på liten lungkapacitet eller på att lungorna har dålig förmåga att tömma sig. FVC är nästan alltid minskad vid emfysem. Även vid kronisk bronkit och vid astmaanfall kan värdet vara nedsatt. Vid stabil, okomplicerad astma är däremot FVC vanligtvis normal.

FEV1

FEV1 betyder "forcerad expiratorisk volym på en sekund", det vill säga den mängd luft som kommer ut från lungorna den första sekunden när man andas ut kraftigt efter att ha fyllt lungorna fullständigt. FEV1 återspeglar luftvägsmotståndet och är alltid tydligt minskat vid KOL. Det är också nedsatt under ett astmaanfall, men mellan anfallen kan värdet vara normalt. Om FEV1 är minskat med mer än 0,5 l jämfört med det förväntade värdet ska man misstänka trånga luftvägar (obstruktion). Om minskningen är på mer än 1 l är det ganska säkert att det föreligger en obstruktion.

FEV1 %

FEV1% anger det procentuella förhållandet mellan FEV1 och FVC, det vill säga hur stor andel av FVC som töms under loppet av en sekund. Om FEV1% är mindre än 70 % är det sannolikt att det föreligger en obstruktion. Hos äldre kan en FEV1% runt 70 % vara innanför normalområdet, men värden på 65 % eller mindre är diagnostiskt för obstruktion i denna åldersgrupp. Hos barn kan obstruktion misstänkas redan vid FEV1% mindre än 90 %. På volymkurvan för luftströmmens hastighet ses obstruktion som en "hängmatta".

Reversibilitetstest

Hos personer där man konstaterat obstruktion vid spirometri vill man ofta göra ett så kallat reversibilitetstest. Avsikten med undersökningen är att se om grundsjukdomen, oavsett om det är KOL eller astma, har gett varaktiga, irreparabla skador på lungorna och om medicinsk behandling har någon effekt.

Efter att ha gjort en vanlig spirometriundersökning får man en astmamedicin som kallas beta2-agonist. Läkemedlet verkar genom att utvidga trånga luftvägar. Efter 10–20 minuter görs en ny spirometri. Om lungorna inte har tagit skada av sjukdomen, och läkemedlet har verkan kommer luftvägarna att ha utvidgat sig väsentligt och spirometriresultaten förbättras. Om sjukdomen däremot gett varaktiga skador blir förbättringen inte lika markant.

En annan variant av reversibilitetstestet kan göras för att bedöma hur mycket inflammation det finns i lungorna. Även här gör man först en vanlig spirometri. Därefter använder man en astmamedicin som kallas inhalationssteroid i minst fyra veckor innan man gör en ny spirometri. Inhalationssteroider är ett inflammationsdämpande läkemedel, och om spirometriresultaten förbättras betydligt efter fyra veckor tyder det på att man kommer att ha en god effekt av att använda dessa läkemedel regelbundet.

Ansträngningstest

Testet utförs för att se om man har det som kallas för ansträngningsastma. Undersökningen görs genom att man först utför en vanlig spirometri, därefter genomför en cirka 10 minuter lång löp eller cykeltur och sedan gör en ny spirometri. Om spirometriresultatet är sämre efter ansträngningen kan detta tyda på att man har den typen av astma.

Vill du veta mer?