Rektoskopi (undersökning av ändtarmen)

Rektum är den medicinska beteckningen på ändtarmen. Det är den sista delen av tjocktarmen (kolon, se teckning). Tjocktarmen börjar i nedre högra delen av bukhålan (coekum), går upp mot levern på höger sida (uppåtstigande delen), där gör den en sväng och går tvärs över buken (tvärgående del). På vänster sida har tjocktarmen en ny böjning under mjälten innan den går ned (nedåtstigande delen), har ett lätt slingrande förlopp en bit (sigmoideum) och avslutar sedan i ändtarmen (rektum).

Rektoskopi görs för att undersöka ändtarmen. Den delen av tarmen syns dåligt på röntgen. Ett alternativ är att göra koloskopi, men detta är en mer omfattande och krävande undersökning.

Rektoskopi används i utredningen av avföringsrubbningar, oklara magbesvär och blödningar i tarmen. Eftersom cancer i tjocktarmen är en av de vanligaste cancersjukdomarna och många cancertumörer finns just i ändtarmen, är rektoskopi viktigt för att hitta tidiga cancerförändringar. Även inflammatoriska sjukdomar i tjocktarmen kan påvisas med hjälp av rektoskopi. Också vid blödningar som misstänks bero på hemorrojder rekommenderas rektoskopi, för att säkerställa att det inte är en tumör som blöder.

Rektoskopi är vanligtvis ingen smärtsam undersökning. Många kan tycka att det är genant att bli undersökt genom ändtarmen, och vissa oroar sig över lukt. Men för läkaren är detta en vanlig undersökning som hen genomför ofta.

Undersökningen ger bäst resultat om tarmen har tömts på avföring. Därför rekommenderas ofta klysma (mikrolavemang) ett par timmar före undersökningen.Ibland vill läkaren också att man tar avföringstabletter kvällen före undersökningen.

Fasta behövs inte.

Man kan bli placerad på olika sätt när man undersöks med rektoskopi. Det vanligaste är att ligga på vänster sida med knäna uppdragna mot magen. Ibland får man ligga i gynstol och ibland får man stå på alla fyra.

Först känner läkaren med ett finger i ändtarmen eftersom eventuella tumörer ofta kan kännas med fingret. Därefter börjar rektoskopin. Läkaren smörjer in rektoskopet väl med smörjmedel. Genom att trycka skopet mot ändtarmsöppningen glider skopet vanligtvis lätt in. Väl inne tar läkaren bort den stav som fyllt upp insidan av skopet och som underlättar införandet genom ändtarmsöppningen. Skopet stängs igen i den ände som läkaren tittar, och därefter kan läkaren titta genom ett litet fönster i rektoskopet. Genom att hela tiden titta i rektoskopet kan läkaren så föra in det vidare mot ändtarmen och eventuellt upp i nedre delen av sigmoideum. För att få till detta blåser läkaren in lite luft via en ballong som är fäst till skopet. Vid inblåsningen kommer tarmen att utvidga sig framför skopet, och det blir enklare att föra in det.

Ibland kan läkaren på det här sättet föra in skopet cirka 25 cm uppåt i tjocktarmen. Ofta går skopet dock inte längre in än cirka 15 cm, eftersom det där är en ganska skarp böjning på tarmen vilket gör det svårt att komma vidare uppåt.

Vid utdragning av rektoskopet inspekterar läkaren slemhinnan noggrant, ofta med cirkulerande rörelser för att säkerställa att hela insidan av tarmen blir inspekterad. Ofta blåser läkaren in luft för att kunna se bättre. Detta kan upplevas lite obehagligt eftersom det kan trycka på. Om det finns förändringar på slemhinnan kan läkaren ta vävnadsprover med biopsitången.

Själva undersökningen är oftast klar på 5–10 minuter.