Koloskopi

Koloskopi är en undersökning med ett så kallat koloskop av tjocktarmen, ändtarmen och ibland nedre delen av tunntarmen. Koloskopet är en kamera som skickar bilder från tjocktarmens inre till en tv-skärm. Bilderna tas med en böjbar fiberoptisk slang som förs in i tarmen via analöppningen. 

Utöver koloskopi finns det andra liknande undersökningar vilka gör det möjligt att undersöka begränsade delar av tjocktarmen (se översiktsbild nedan):

• Sigmoidoskopi är en undersökning av nedre delen av tjocktarmen (sigmoideum).
• Rektoskopi är en undersökning av ändtarmen, rektum (nedersta 15–25 cm av tjocktarmen). 
• Proktoskopi är en undersökning av ändtarmens nedre del inklusive ändtarmsöppningen (anus), såsom vid rektoskopi men med en kortare stav.

Koloskopi är den undersökningsmetod man föredrar vid en rad olika symtom eller sjukdomar i tjocktarmen.

Koloskopi utförs för att undersöka om det finns sjukdomstillstånd i tarmslemhinnan, till exempel inflammationstillstånd eller godartade eller elakartade tumörer. Om det är nödvändigt tas vävnadsprover (biopsi). Biopsi tas vid vissa tillstånd, såsom vid ihållande diarréer, blod i avföringen eller förändrade avföringsvanor. Koloskopi är en viktig undersökning för att kunna skilja mellan de två vanligaste kroniska inflammationssjukdomarna i tarmen: Crohns sjukdom och ulcerös kolit. Koloskopi används också för att kontrollera resultat från tarmoperationer. Ibland används koloskopi för att upptäcka cancer i ett tidigt skede, det kan till exempel vara om man har ärftlighet för tarmcancer, har många polyper i tarmen eller har en kronisk inflammation i tarmen. 

Ibland är förändringarna i tarmen så tydliga att den som utför koloskopi inte tvivlar om diagnosen. Mycket ofta måste dock diagnosen fastställas eller bekräftas med mikroskopi av vävnadsbitar från exempelvis en tumör eller slemhinnan. Möjligheten att kunna "nypa av" små vävnadsbitar från misstänkta förändringar med en tång gör koloskopi speciellt värdefull.

Man kan också göra små ingrepp genom koloskopet, till exempel ta bort mindre tumörer (polyper) med en slinga som förs in genom koloskopet. Slingan placeras runt polypens fäste till slemhinnan. Genom att skicka elektrisk ström genom slingan bränns förbindelsen till slemhinnan av, och polypen tas bort för att senare granskas i mikroskop.

För att undersökningen ska kunna genomföras måste tarmen vara helt tömd på tarminnehåll vilket sker genom laxering. Innan undersökningen ges närmare information om hur laxeringen går till, vad man får äta och dricka och hur man ska handskas med eventuella läkemedel. Den som använder blodförtunnande läkemedel eller insulin, kan behöva kontakta sin läkare för läkemedelsjustering. Laxeringen gör att man får diarré, vilket leder till att tarmarna töms helt. Det är viktigt att man genomför förberedelsen enligt beskrivningen. 

För den som har vissa kroniska sjukdomar, såsom insulinbehandlad diabetes, sjukdomar som gör att man behöver blodförtunnande läkemedel, hjärtsjukdom, klaffproblem eller problem med lungorna är det viktigt att meddela detta i god tid så att mottagningen kan förbereda sig. 

Före undersökningen ges vid behov lugnande medel och/eller smärtstillande. I regel ska man vara vaken och inte somna – det är säkrare eftersom man då kan känna och kommunicera eventuell smärta, vilket skyddar mot skada.

Undersökningen startar med undersökning av ändtarmen med ett finger. En salva som bedövar smörjs in i ändtarmsöppningen. Därefter förs ett väl smort koloskopi, som är cirka en meter långt, in genom ändtarmen och uppåt i tarmen. Ibland kan det göra ont när tarmarna sträcks ut. Luft blåses in i tarmen genom koloskopet för att utvidga tarmen och förbättra möjligheten till översyn. Denna inblåsning kan upplevas obehaglig, med tillfälliga luft- och knipsmärtor. Luften släpps ut genom koloskopet eller kommer ut likt gaser vanligtvis gör genom tarmen. Detta är något som personalen är mycket van vid och är på inget sätt skamligt. Ofta måste en medhjälpare trycka på magen för att underlätta framförandet av koloskopet. Övergående besvär med luft från tarmarna upplevs också efter undersökningen.

Hela undersökningen med eventuella provtagningar tar cirka en halvtimme upp till en timme.

Efteråt kan magen kännas spänd och uppblåst. Magknip förekommer. Genom att släppa ut luft försvinner besvären så småningom. Man kan äta och dricka som vanligt direkt efter undersökningen.

Lugnande medel kan påverka förmågan att köra bil och uppmärksamheten i trafiken. Ta reda på om den medicin du fått bedöms som trafikfarlig och hur länge du bör vänta med att ge dig ut i trafiken. Läs mer om trafikfarliga läkemedel hos Transportstyrelsen .

Det uppstår ytterst sällan skador på tjocktarmen på grund av själva undersökningen. Om man tar vävnadsprover eller tar bort polyper, kan det i sällsynta fall uppstå blödningar. I så fall kan man behöva stanna kvar på vårdinrättningen efter undersökningen. 

Om det skulle uppstå speciella problem efter undersökningen, som till exempel ihållande blödning från ändtarmen eller kraftiga magsmärtor, är det viktigt att direkt ta kontakt med vården.