Ultraljud av njurar och urinvägar

Njurarna ligger mot bukhålans bakre vägg, bredvid och på varsin sida av ryggraden i nivå med de nedersta revbenen. Höger njure ligger något lägre än vänster. Njurarna är bönformade och 10–12 cm långa. Det trattformade njurbäckenet hänger ihop med njurarna och samlar upp urinen som bildas (se figur). Från njurbäckenet rinner urinen via urinledarna ner till urinblåsan och därifrån ut från blåsbotten via urinröret. Hos män omger prostatakörteln urinröret (se bild prostatakörtel). Blodtillförseln sker via en pulsåder (njurartären) som utgår från kroppspulsådern.

Njurarna är att renar blodet från avfallsämnen och bidrar till regleringen av vätskebalansen i kroppen. Vid ökat intag av vätska bildar njurarna mer urin.

Ultraljud är ljudvågor som skickas in i kroppen från en ultraljudsgivare. Ljudvågorna har så hög frekvens att de knappt är hörbara för det mänskliga örat. När ljudvågorna träffar kroppsvävnaden uppstår ett eko. Ekot gör att ljudvågorna kommer i retur till ultraljudsapparaten som fångar upp ljudsignalerna som omvandlas till rörliga bilder på en skärm.

Olika typer av vävnad i kroppen har olika täthet. Ljudsignalerna (ekot) som kommer tillbaka till ljudhuvudet kommer därför att variera beroende på vilka organ eller vävnadstyper som ultraljudet träffar.

Ekot från luft är så stort att vävnaden bakom luftansamlingar inte kan bedömas. Det är därför ofta svårt att se förändringar i magtarmkanalen då den innehåller mycket luft (gas). Lungorna kan inte heller undersökas med ultraljud.

Ultraljud har inga kända skadliga biverkningar och det finns ingen strålningsrisk som vid röntgen. Med hjälp av ultraljud kan man till skillnad från röntgen även avbilda kroppens mjukdelar.

Ultraljud kan användas vid undersökning av njurar, njurbäcken, urinledare och urinblåsa. Ultraljud kan också användas vid undersökning av pung och testiklar. Undersökningen ger främst information om organens utseende, medan information om hur organen fungerar är begränsad.

Ultraljud kan genomföras trots nedsatt njurfunktion. Luft i tarmen och fetma kan göra det svårare att få bra bilder.

Normala fynd visar jämna konturer av njurarna. Normal njurlängd hos en vuxen är 9–12 cm. Det går vanligtvis inte att visa normala urinledare med ultraljud. Urinblåsan kan ses om den är fylld.

Ultraljud av njurarna kan användas vid utredning av tillstånd med utvidgat njurbäcken och utvidgade urinledare, så kallad hydronefros eller vattennjure, och vid andra sjukdomar och tillstånd i njurar och urinvägar. Ultraljud kan påvisa njurtumörer, cystor och varbölder (abscesser).

Andra skäl att göra ultraljud är att mäta njurstorleken vid njursvikt, uppföljning av patienter med transplanterade njurar eller olika kroniska njursjukdomar och utredning av barn med urinvägsinfektioner.

Ultraljud av njurar och urinvägar och ultraljud buk görs på röntgenmottagning. Undersökning av prostata sker i regel via ändtarmen med så kallat transrektalt ultraljud. Den typen av ultraljud görs i regel av urolog. Undersökning av livmoder och äggstockar görs med vaginalt ultraljud av gynekolog.

Patienten undersöks vanligtvis liggande. Urinblåsan bör vara fylld för att kunna bedömas. En gel används för att skapa kontakt mellan ultraljudsgivaren (transducerna) och huden. Undersökaren låter givaren glida över buken samtidigt som bilderna på skärmen granskas. Under undersökningen kommer patienten att av och till bli ombedd att hålla andan och kan behöva ändra kroppsläge för att skapa bra bild. Den totala undersökningstiden är ofta omkring 15–45 minuter. Undersökningen är i regel helt smärtfri och utan biverkningar.

I vissa fall kan besked lämnas direkt om vad undersökningen visar men ofta dröjer det då bilderna kan behöva bedömas ytterligare. Svar skickas till den läkare som skickat remiss för ultraljud.

Njursten kan ses med ultraljud, men i första hand används urografi, skiktröntgen (datortomografi, DT), vid misstanke om stenar. Stenar som är mindre än 5 mm kan lätt missas vid ultraljud.

Vid blockering av urinvägarna, hydronefros eller vattennjure, kan ultraljud visa utvidgning av njuren men DT är en bättre undersökning för att se orsaken till avstängningen. Den vanligaste orsaken är njursten, andra orsaker kan vara tumörer, ärrförändringar efter infektion eller medfödda förändringar.

Ultraljud kan användas för att bedöma njurstorlek, bredden på njurvävnaden och kan avslöja om det föreligger hydronefros. 

Vid ultraljud kan man se förändringar som njurcystor (vätskefyllda hålrum) eller en fast tumör. Cystor är ett mycket vanligt fynd vid ultraljud av njurarna och de är nästan alltid godartade. Vid misstanke om elakartad tumör, njurcancer, rekommenderas DT och cystoskopi.