Magnetresonanstomografi,MRT, av ryggen

Ryggen består av ryggkotor och mellan dem mellankotskivor, diskar. Genom hål i kotorna bildas en kanal där ryggmärgen går omgiven av cerebrospinalvätska. Från ryggmärgen löper nerver ut i kroppen.

Ryggraden består av sju nackkotor, tolv bröstkotor, fem ländkotor, korsbenet och svanskotan. Mellan varje kota finns en broskskiva, en så kallad mellankotskiva eller disk. Disken fungerar som en stötdämpare. Vid diskbråck spricker disken och innehållet pressas ut och kan trycka på nerver (se bild). 

Ut från ryggraden löper nerver ut till kroppen nedanför huvudet. Nerverna löper ut parvis, en åt höger och en åt vänster, motsvarande varje nivå av ryggraden.  Varje nerv förgenar sig och försörjer ett avgränsat område med nervgrenar för känsel i huden och nerver som styr rörelse i muskler och senor.

Magnetresonanstomografi kallas också magnetkamera eller förkortat MRT. Maskinen består av en kraftig magnet (flera magnetiska spolar), en radiosändare, en radiomottagare (antenn) och en dator. Delarna samverkar på ett sådant sätt att det framställs bilder av insidan av kroppen. Maskinen är öppen i båda ändar och är väl upplyst. När undersökningen görs ligger patienten inne i maskinen och befinner sig i ett starkt magnetfält. Maskinen skickar samtidigt ut radiovågor mot det område som ska undersökas. Beroende på vilken vävnad i kroppen som radiovågorna träffar tas olika mängder av radiovågorna upp, absorberas. I det kraftiga magnetfältet registreras detta av antennen/radiomottagaren i maskinen. Signalerna som på detta sätt fångas upp, skickas till datorn, som framställer bilder.

Tekniken gör det möjligt att framställa bilder i många plan samt tredimensionellt. Till skillnad från datortomografi eller annan röntgen används icke-joniserande strålning. Man har inte kunnat påvisa några skadliga biologiska effekter av magnetfält och radiovågor som används vid MRT.

MRT av ryggen kan göras när det misstänks någon skada eller sjukdom i ryggens kotor, diskar, ryggmärg och/eller nerver. Det gäller först och främst i de fall där det finns information i sjukhistorien eller kroppslig undersökning som talar för en allvarligare sjukdom. Vid långvarig smärta utan specifika tecken kan man sällan påvisa någon enskild orsak till smärtorna. Man rekommenderar därför röntgen eller MRT endast om det inte finns en tydlig misstänkt orsak till besvären och om svaret på undersökningen påverkar behandlingen.

MRT kan användas för att påvisa skador på diskarna i ryggen, diskbråck och påverkan på ryggmärg och nerver, främst i de fall som kan behöva operation. MRT kan också användas vid utredning av andra skador och sjukdomar, till exempel inflammatorisk ryggsjukdom.  

Om man har något i kroppen som innehåller metall kan det vara olämpligt att göra MRT. Det kan gälla vissa implantat, läkemedelspumpar och nervstimulatorer och andra föremål av metall, till exempel metallsplitter, framför allt om det sitter i ögat. Det är viktigt att informera vårdpersonal om detta.

Hörapparat, tandproteser, smycken, piercing, hårnålar, peruk och liknande måste avlägsnas före undersökningen. Vissa typer av kosmetika och hårprodukter innehåller ämnen som kan vara olämpliga.

De flesta MRT-maskiner är tunnelformade med öppning i båda ändar. Moderna magneter är kortare och bredare än äldre versioner. Därför är klaustrofobi ett mindre problem vid undersökning idag. Vissa personer kan ändå känna oro och har svårt att ligga still, då kan det behövas lugnande läkemedel. Under undersökningen avger maskinen höga dunkande ljud i perioder. Öronproppar eller hörlurar med musik används för att dämpa oljudet. Patienten kan tala med vårdpersonal under undersökningen.

Patienten ligger på en brits. När patienten ligger bekvämt rör sig britsen in i maskinen. Det är viktigt att ligga stilla under undersökningen så att bilderna blir skarpa. Undersökningstiden varierar, men är vanligtvis 20–45 minuter.