Knäskador, symtomguide

Meniskskada

Meniskerna är broskkuddar som det finns två av i vardera knäled. Skador på meniskerna uppträder i form av bristningar. Meniskskador kan uppstå akut vid exempelvis vridningar i knäet, eller utvecklas gradvis över längre tid. Hos personer äldre än 40 år uppkommer meniskskador oftast som en del av knäartrossjukdom och kallas i sådana fall för degenerativa meniskskador.

Det vanligaste symtomet är starka, oftast stickande smärtor i knäet av och till. Ibland svullnar knäet upp, och instabilitet och låsningar i leden kan förekomma. 

Främre korsbandsskada

Vid en främre korsbandsskada kan ledbandet gå av helt eller delvist, inte sällan i samband med idrottsaktivitet. Knäet kan svullna upp, man får ont och kan ha svårt att belasta benet. Man kan även ha svårt att sträcka eller böja i knäleden. Det är främst yngre personer (störst risk mellan 16 till 18 års ålder) som får en främre korsbandsskada. Det finns ofta ett tydligt skadetillfälle i samband med en skada på korsbandet och röntgenundersökning kan behövas för att utesluta en fraktur i knäleden. 

Bakre korsbandsskada

Skador på bakre korsbandet är mindre vanliga och förekommer oftast i samband med trafikolyckor där skenbenet träffar instrumentbrädan vid krocken. Andra situationer där denna typ av skada kan ses är idrotter som till exempel fotboll, basket, handboll och alpina sporter. Det behövs relativt stora krafter för att riva av ett bakre korsband och man får därför ofta även andra skador i knäleden förutom korsbandsskadan. I de fall ett slag träffar rakt mot skenbenet leder det vanligen till en isolerad bakre korsbandsskada. Knäsmärta, svullnad och instabilitet är vanliga symtom, men ofta mindre uttalade än vid främre korsbandsskada. 

Skada på sidoledbanden

Det finns två sidoledband. På utsidan av knäet finns det yttre ledbandet (laterala kollateralligament) och på insidan av knäet finns det inre ledbandet (mediala kollateralligament) som stabiliserar knäleden.

Sidoledbandsskador på insidan av knäleden förekommer ofta vid idrottsaktiviteter.
Symtomen är som regel kraftig smärta på insidan av knäleden i samband med en skada och uppkommer oftast i samband med våld från sidan medan knäleden är lätt böjd.

Det yttre sidoledbandet skadas som regel under idrottsaktiviteter där skenbenet vinklas kraftigt inåt. Ofta är dessa skador allvarligare än skador på ledbandet på insidan av knäleden.

Knäskålen ur led (patellaluxation)

Knäskålen kan förskjutas helt eller delvis ur sitt naturliga läge om knäet utsätts för en kraftig stöt eller vid en olämplig böjningsrörelse. Vissa personer har en anatomi som gör att knäskålen lättare går ur led. Det kan till exempel vara en liten eller högt liggande knäskål eller en underutvecklad fåra (patellar fåra) på lårbenet. I sällsynta fall kan patellaluxation vara medfött.

När knäet går ur led glider knäskålen alltid ut till yttersidan av knäet och knäet låser sig. Det uppstår smärta, särskilt på insidan av knäskålen, och det kan snabbt svullna upp. Svullnaden kan bero på en blodansamling som behöver behandlas. Knäskålen kan glida tillbaka på plats av sig själv, detta sker då nästan omedelbart efter skadetillfället.  

Knäfrakturer orsakas först och främst av skador och slag direkt mot knäet, speciellt vid kraftiga trafikolyckor (högenergitrauma). Frakturer kan förekomma i lårbenets eller skenbenets ledytor, eller i knäskålen. För att säkerställa diagnosen utförs röntgenundersökning, datatomografi eller magnetkameraundersökning. Den fortsatta behandlingen beror på frakturtyp.

Frakturer i lårbenets nedre del förekommer relativt sällan. Vanligtvis uppstår de vid större olyckor och skador (högenergitrauma) eller hos personer med benskörhet. De vanligaste symtomen vid denna typ av skada är svårigheter att belasta benet samt svullnad och smärta i knäleden och lår. Vid undersökningen kan benet ses vara förkortat och ibland även vara roterad.   

Knäskålsfrakturer (patellafrakturer) kan uppstå vid fall på knäet, direkt våld mot knäet eller vid en kraftig knäböjning. Dessa frakturer ses främst hos unga män eller äldre kvinnor med benskörhet men kan förekomma i alla åldrar. Denna typ av skada medför kraftiga smärtor i knäet och leden blir svullen och det kan vara svårt att sträcka och böja i knäleden. 

Vanliga frågor

• När inträffade skadan?
  • I dag
  • Under den senaste veckan
  • För mer än en vecka sedan
  • För en månad sedan eller längre tillbaka
• Hur skedde skadan?
  • Under idrottsutövande?
  • Fall?
  • Slag?
  • Allvarlig olycka som till exempel bilolycka
  • Samtidigt som ett vridmoment? Hur var vridmomentet?
• Var i knäleden gör det ont?
  • På framsidan?
  • På baksidan?
  • På insidan?
  • På utsidan?
• Har knäleden svullnat upp?
  • Efter hur lång tid?
• Har du skadat knäet vid ett tidigare tillfälle?
• Har du några andra sjukdomar? Tar du några läkemedel?
• Vad kan du inte göra på grund av dina besvär? Påverkar det arbete eller fritidsaktiviteter?

Det är viktigt att vårdpersonalen undersöker knäet systematiskt för att bedöma de olika strukturerna i knäet. I det akuta skedet kan det dock vara svårt att undersöka knäet på grund av smärta och svullnad. Ibland kan man behöva komma tillbaka till mottagningen några dagar efter för en ny undersökning när den värsta svullnaden och smärtan lagt sig.

I vissa fall behöver man göra en röntgenundersökning för att undersöka om det föreligger en samtidig skelettskada. I vissa fall kan man behöva komplettera med en röntgenundersökning för att bedöma om det finns en skelettskada som kräver behandling. En undersökning med magnetkamera kan behövas för att bedöma de inre knästrukturerna, men endast om det påverkar handläggningen.