Urinprov för albuminuri (protein i urinen)

Njurarna utsöndrar normalt mycket små mängder av ett protein som heter albumin i urinen. Albumin ska i vanliga fall inte utsöndras i höga nivåer, eftersom njurarna nästan inte släpper igenom proteinet. Om njurarna är skadade kan halten av albumin i urin dock stiga. 

Utsöndringen av albumin varierar över tid och det är naturligt. Det finns ett annat ämne i urinen som kallas för kreatinin. Genom att räkna ut kvoten mellan albumin och kreatinin i urinen kan man vara säker på att halten av albumin i urinen inte beror på en tillfälligt förhöjd utsöndring av albumin. Provet som tas kallas därför för albumin/kreatininkvot i urinen. 

Om halten av albumin i urin är något ökad talar man om mikroalbuminuri. Om nivån stiger ytterligare får tillståndet namnet makroalbuminuri. Ett ovanligt tillstånd där  halten av albumin i urinen så hög att det ger symtom kallas för nefrotiskt syndrom och är ett tecken på allvarlig njurskada.

Att det finns albumin i urinen kan vara ett tecken på sjukdom i njurarna eller i urinvägarna. Njurarna kan gradvis skadas vid tillstånd som diabetes och för högt blodtryck. Detta är en mycket långsam process som sträcker sig över många år. Processen startar med att det kommer ut små mängder albumin i urinen och ofta ökar mängden med åren om grundsjukdomen inte behandlas på rätt sätt. Genom att mäta halten av albumin (korrigerad för kreatininhalten) kan man i ett tidigt skede upptäcka njurskador med målet att tidigt kunna behandla bakomliggande orsaker.

En vanlig urinremsa, som används ibland vid till exempel urinvägsinfektion, kan också mäta förekomst av protein i urinen. En sådan remsa får en annan färg om halten av albumin är förhöjd över ett visst tröskelvärde. Det är dock en mycket mindre precis metod än bedömning av halten av albumin i urinen.