Gå direkt till huvudinnehållet

Röntgen

Senast uppdaterad: Publicerad:


Online-versionen av den här artikeln innehåller en film. Använd QR-koden eller webbadressen ovan för att gå till online-versionen som innehåller filmen.

Huvudbudskapen i animationen gäller, men vissa detaljer kan ha hunnit förändras efter animationens produktionsdatum.

Vid röntgenteknik används strålning som kan tränga igenom viss kroppsvävnad för att skapa bilder, som kan vara avgörande för diagnos och behandling. Röntgenapparaten består av ett röntgenrör som innehåller ett par elektroder, eller konduktorer, som kallas för katod och anod. Katoden är en tunn tråd som frigör energi när elektrisk ström passerar, ungefär som i en glödlampa. Energin från katoden frigörs i form av elektroner.

Anoden, som sitter i andra änden av röntgenröret är en skiva gjord av wolfram, ett material som drar till sig elektroner. När de elektroner som avges från katoden kommer i kontakt med wolframskivan avger de energi i form av fotoner. Dessa fotoner som har hög energi leds genom en blycylinder och en serie filter för att skapa en röntgenstråle. Röntgenstrålen är en högenergetisk stråle som bara kan absorberas av täta kroppsvävnader, som ben.

Vid en röntgenundersökning placeras en detektor bakom patienten och patienten får stå mellan detektorn och röntgenapparaten. Energistrålen från röntgenapparaten riktas sedan in mot särskilda områden på patientens kropp.

När röntgenenergin passerar genom patientens kropp träffar fotonerna i strålen detektorn. Områdena där röntgenstrålen passerat genom kroppen blir svarta, medan områden där energin absorberas framträder som vita. Resultatet är en röntgenbild.