Blåscancer

Huvudbudskapen i animationen gäller, men vissa detaljer kan ha hunnit förändras efter animationens produktionsdatum.

I urinsystemet ingår två njurar, två urinledare, urinblåsan och urinröret. Njurarna avlägsnar avfallsprodukter från blodet och bildar urin. Urinen transporteras sedan genom de rörliknande urinledarna och förvaras i blåsan innan den töms från kroppen via urinröret.

Urinblåsan är ett organ som kan vidga och dra ihop sig för att samla och tömma ut urin. Som med alla organ i urinsystemet riskerar blåsan att drabbas av cancer, den okontrollerade tillväxten av onormala celler. Blåsväggen består av flera lager. Typen av blåscancer beror på vilken typ av celler och vilka vävnadslager som är drabbade.

Det finns tre typer av blåscancer:

• Övergångsceller: Den här typen av cancer börjar i övergångscellerna, som bildar blåsans innersta lager som låter blåsan töja sig när den är full och sjunka ihop när den töms. Det är oftast här blåscancer uppstår.
• Skivepitelceller: Detta är en långsamt växande cancerform i de tunna platta celler som sitter på ytan av urinblåsan.
• Adenokarcinom: Cancer som börjar i urinblåsans körtelceller.

Symtom på blåscancer kan vara:

• blod i urinen
• täta blåstömningar eller urinträngningar utan att det kommer någon urin
• smärta vid urinering.

Blåscancer är vanligare hos män än hos kvinnor. Riskfaktorer för blåscancer:

• Rökning.
• Långvarig exponering för vissa kemiska ämnen på arbetsplatsen, till exempel de som används vid tillverkning av gummi, textilier, färger och färgat tyg.
• En kost med mycket fett och stekt mat.
• Tidigare återkommande infektioner i urinblåsan.
• Långvarig användning av urinkatetrar.
• Ålder över 60.

Om läkaren misstänker cancer kan flera undersökningar göras: cystoskopi, där en slang med en lins i änden förs in i urinblåsan via urinröret, urinodling och cytologi, laboratorieundersökningar som undersöker om det finns bakterier eller cancerceller, biopsi, provtagning av blåsceller för mikroskopisk undersökning, bilddiagnostik, undersökningar som MR, datortomografi och intravenös urografi som ger en detaljerad bild av urinvägarna.

Behandling och prognos beror på cancerns stadium, hur svår den är och var tumören sitter. Bland möjliga behandlingar finns kirurgi, cellgifter, strålning och biologiska läkemedel.