Transfusion av blod och trombocyter

Huvudbudskapen i animationen gäller, men vissa detaljer kan ha hunnit förändras efter animationens produktionsdatum.

Blodet som cirkulerar i kroppen har flera beståndsdelar: röda blodkroppar, som för med sig syre, vita blodkroppar, eller leukocyter, som bekämpar infektion, och blodplättar, eller trombocyter, som hjälper blodet att levra sig. Den del av blodet som består av halmgul vätska kallas plasma. Vid behandling av cancer, och cancersymtom, kan det krävas blodtransfusioner.

En transfusion går till så att blod eller blodkomponenter tillförs genom en kateter, en slang som förs in i kroppen med hjälp av en intravenös nål, central venkateter eller perifer venkateter. Transfusionen kan innehålla alla eller någon av blodkomponenterna och kan komma från en givare eller ha tagits ut från patienten själv före behandling.

Före transfusionen analyseras blodprov för att se vilken blodkomponent patienten behöver. Om patienten visar tecken på anemi, och resultaten visar att blodvärdet är lågt, tillförs röda blodkroppar. Om kroppen lider brist på syre kan symtom som trötthet, yrsel och andfåddhet uppstå.

Hos patienter som får cellgiftsbehandling uppstår ofta låga blodvärden, ett tillstånd som kallas cytostatikautlöst anemi. Patienter med det här tillståndet får röda blodkroppar som har separerats från resten av blodet. De uttagna röda blodkropparna kallas koncentrat av röda blodkroppar. Hos patienter med blödningsproblem kan en undersökning påvisa ett lågt trombocytvärde. Det kan uppstå när benmärgsceller som bildar blodplättar skadas av cellgifter eller strålbehandling.

Vissa cancerformer, till exempel leukemi, kan också ge låga trombocytvärden. Vid trombocyttransfusioner måste trombocyterna först separeras från blodplasman. De finns bara en liten mängd trombocyter i plasma, därför behövs flera enheter plasma för att få fram en trombocytenhet.

Plasmatransfusion kan också ges till patienter med särskilda skador eller koaguleringssjukdomar. När plasman separerats från blodet kan den frysas ner fram tills den behövs. Den tinade plasma som används vid transfusioner kallas "färskfryst plasma". Innan en transfusion kan ske måste blodet testas för att se att det är förenligt med patientens blod. Det finns två testmetoder, typbestämning och korstestning, som kan användas innan transfusionen utförs.