Gå direkt till huvudinnehållet

Marburgvirusinfektion

Faktagranskad av: Anna Nager, med dr och specialist i allmänmedicin, Karolinska institutet

Senast uppdaterad: Publicerad:


Fakta om marburgvirusinfektion

  • En virussjukdom som liknar Ebola i sitt förlopp. Finns i de tropiska delarna av Afrika.
  • Sjukdomen ger blödarfeber.
  • Man vet inte var viruset lever i vanliga fall och hur en smittoperiod startar. Smitta mellan människor sker genom nära kontakt med en smittad persons saliv, uppkastningar eller dylikt. 
  • Det finns vare sig specifik behandling eller vaccin mot sjukdomen.

Vad är marburgvirusinfektion?

Sjukdomen är lik Ebolavirus-sjukdom. Marburgvirus finns i de tropiska delarna av Afrika samt Sydamerika. Det är visat att smittöverföring kan ske från apor och troligtvis fladdermöss. Först när sjukdomen uppstått hos en människa smittar det vidare mellan andra människor. 

Viruset påvisades första gången i samband med ett utbrott 1967 i Marburg i Tyskland och Belgrad i Jugoslavien. Sju personer dog efter kontakt med försöksapor samt två döda i närmiljön. Sedan dess har alla efterföljande utbrott inträffat i Afrika. Det största Marburg-virusutbrottet dödade 300 människor i Angola 2005. I Demokratiska republiken Kongo dog 100 personer strax före år 2000. I juli 2022 var det ett utbrott i Ghana.

Symtom

Marburgvirusinfektion ger blödarfeber, med ett förlopp som liknar Ebola-infektion. Inkubationstiden (tiden från smittotillfället till första symtomet) är cirka 3–9 dagar. Symtomen är hög feber, muskelsmärtor, huvudvärk och trötthet i 2–3 dagar. Efter dag 3 tillstöter också magsmärtor och diarré. Från cirka 5–7 dagar uppstår inre blödningar i tarmen vilket visar sig som blod i avföringen och blodiga kräkningar. Man kan också blöda från huden och slemhinnor. Dödligheten är hög på grund av blodförlust och svikt av flertalet organ. 

Vid vissa fall är förloppet mildare och man kan bli frisk. Man har också sett att vissa blir smittade utan att utveckla själva sjukdomen. 

Orsak

Smitta mellan människor sker först och främst vid kontakt med kroppsvätskor som blod, slem eller saliv. Det antas att smitta också kan ske som droppsmitta via spott eller aerosol från kräkningar. Det krävs med andra ord nära kontakt med den sjuka.

Diagnos

Man kan påvisa sjukdomen genom att mäta om det finns delar av viruset i blodet. Senare i förloppet kan man även mäta antikroppar i blodet. 

Behandling

Det finns ingen behandling mot själva viruset. Man ger livräddande behandling i form av intravenös vätska och eventuellt ges blodtransfusioner när sådana resurser finns tillgängliga. 

Det finns inget vaccin. Det enda skyddet som finns är att undvika kontakt med smittade personer. 

Prognos

Dödligheten är upp till 90 %. 

Vill du veta mer