Dålig viktutveckling hos barn, symtomguide

Senast uppdaterad: 15 okt. 2012Publicerad: 30 sep. 2012

Vad är dålig viktutveckling hos barn?

Dålig viktutveckling och vantrivsel/bristande trivsel förekommer hos spädbarn och småbarn.
Tillståndet påvisas eller bekräftas genom regelbundna mätningar på barnavårdscentralen, BVC, (användning av tillväxtkurva).
Diagnosen ställs när ett barns vikt för åldern ligger under minus två standarsdeviationer det vill säga ligger under den näst lägsta linjen på viktkurvan.

De här barnen befinner sig i riskzonen för att bli kortväxta, få beteendeproblem och försenad utveckling.
Den dåliga viktökningen är inte den egentliga orsaken, men är en bidragande faktor.

Viktnedgång hos spädbarn och småbarn är relativt vanligt i samband med akuta infektionssjukdomar.
Dålig viktökning hos småbarn kan ofta ha ett samband med psykiska och psykosociala förhållanden.

Otillräckligt kaloriintag:
- Fel vid tillagningen av livsmedel
- Otillräcklig tillförsel av mat
- Beteendeproblem eller fysiska skador (hjärnskada) som påverkar ätandet
- Försummat barn
- Störningar i relationen föräldrar-barn
Nedsatt upptagning av mat:
- Celiaki
- Cystisk fibros
- Komjölksintolerans
- Vitamin- och mineralbrist
Ökad ämnesomsättning:
- Hög ämnesomsättning (hypertyreos) – är ovanligt hos barn
- Kronisk infektion, HIV , annat immunsvikttillstånd, cancersjukdom, njursjukdom, urinvägsinfektion
- Kronisk syrebrist:
  - Medfött hjärtfel, kronisk lungsjukdom
Hjärtfel/hjärtsvikt:
- Medfött hjärtfel
- Små barn med medfött hjärtfel – som är den vanligaste medfödda missbildningen
- Cirka en av fyra med hjärtfel åker hem efter förlossningen utan att hjärtfelet upptäckts
- Symtomen kan vara att de inte kan ammas, därmed ökar dåligt i vikt, kräks
- De här barnen kan ha hjärtsvikt med snabb andning, de är oroliga, kallfuktiga och kallsvettiga, eventuellt cyanostiska (blå läppar)

Nedsatt förmåga att tillgodogöra sig föda:
- Ärftliga fel
- Medfödda infektioner (till exempel HIV)
- Störningar i ämnesomsättningen

De flesta fall kan hanteras genom kostråd och modifiering av hur barnet matas.
Var framför allt uppmärksam på fruktjuice som kan ge dålig tillväxt genom att den tillför förhållandevis tomma kalorier och minskar barnets aptit på näringsrik mat.
Föräldrarna måste se till att stämningen vid måltiden är avslappnad och trevlig och att måltiderna är regelbundna.
Eventuellt succesiv ökning av matportionerna.
Ge gärna mer av olika typer av mat som barnet tycker om, men inte godis.
Se till att barnet regelbundet följs upp genom percentilmätningar på barnavårdscentralen.

Vid misstanke om dålig viktökning och vantrivsel hos barnet kan det vara en bra idé att först kontakta BVC- eller distriktsköterska. Sköterskan kan väga och mäta barnet, använda tillväxtkurvan och ta reda på om barnet faktiskt har stannat i längd- och viktutveckling.
Om misstanken på bristande viktökning bekräftas, remitteras barnet till vårdcentralens läkare eller husläkaren för närmare undersökning.

Vad får barnet för mat och får det tillräckligt med näring?
- Ni kan föra dagbok över näringsintaget
Får barnet tillräckligt med näring?
Vad äter barnet?
Vad dricker barnet?
När äter barnet? Var? Med vem?
- Blir barnet distraherat?
- Är övervakningen vid matintaget otillräcklig?
Hur äter barnet?
- Otillräcklig förmåga att äta i förhållande till den ålder och det utvecklingsstadium barnet befinner sig i?
Vägrar barnet äta?
- Måste ni "kämpa" med barnet för att få det att äta?
Intag av godis?
- Vad och hur ofta?
- Nedsatt intag av mat vid måltiderna som följd av godisätande?
Förlöpte graviditeten och förlossningen normalt?
Har barnet andra sjukdomar?
Hur ser barnets avföring ut? Vilken konsistens har den?
Finns det särskilda sjukdomar i släkten?

Bedömning om det finns tecken på medfödd sjukdom, allvarlighetsgraden och tecken på undernäring.
Vanligen görs en allmän undersökning av barnet.
Ytterligera undersökningar beror på om särskilda avvikelser hittas och om det föreligger misstanke om bakomliggande kroppslig sjukdom.
Bortsett från urinundersökning hos spädbarn finns det inga rutinprov som ska tas.
Eventuellt kan det bli aktuellt med blodprov.

Vid misstanke om bakomliggande sjukdom.
Barn som inte blir bättre efter rekommenderade åtgärder och råd remitteras vanligtvis till barnläkare.
Inläggning är sällan nödvändigt.