Akut bronkiolit – RS-virusinfektion

Akut bronkiolit är en virusinfektion som medför inflammation i slemhinnan på insidan av de tunnaste luftrören (bronkioler) som sitter längst ut och längst ner i lungorna. Det bildas små slemproppar som täpper till dessa trånga luftvägar och medför att vissa delar av lungvävnaden förtätas och klistrar ihop. Det uppstår andningsproblem som kan påminna om astma. Tillståndet drabbar särskilt små barn mellan tre månader och två år och den är vanligast på vårvintern. Tillståndet orsakas i de flesta fall av RS-virus (respiratoriskt syncytialvirus) eller metapneumovirus.

Akut bronkiolit kan börja som en förkylning. Barnet kan vara medtaget, hosta och andas ofta tungt med väsande/pipande ljud. Ibland kan barnet även ha en samtidig öroninfektion. Vanligtvis är febern mycket måttlig.

Nästan alla barn har genomgått en RS-virusinfektion före två års ålder, men det är bara ett fåtal som varit ordentligt sjuka. RS-virusinfektioner är en vanlig orsak till att spädbarn läggs in på sjukhus.

Hos spädbarn yngre än sex veckor, för tidigt födda barn (prematura), barn med hjärt-lungsjukdom eller immunbrist bör man vara extra uppmärksam på andningsbesvär eller om barnet har svårt att amma, dricka eller få i sig mat.

Vuxna med kronisk hjärt- eller lungsjukdom, nedsatt immunitet samt sköra äldre kan i vissa fall bli allvarligt sjuka. 

Sjukdomen är en virusinfektion. Smittan med RS-virus sker via droppar från näsa och svalg hos personer med sjukdomen, men kan även smitta indirekt genom till exempel föremål som en sjuk person har hållit i.

Barn över två år och vuxna som är smittade med RS-virus upplever oftast endast förkylningsbesvär och/eller hosta. Vissa personer kan utveckla luftrörskatarr (bronkit). Vid bronkit är det endast de större luftrören (bronker) som påverkas.

Smittrisken är ett stort problem på barnavdelningar. Den första infektionen med RS-virus ger inte fullständig immunitet och det är möjligt att få en ny infektion vid ett senare tillfälle.

De typiska symtomen är hosta och väsande andning. Barnets andningsmönster kan i vissa fall bli påverkat. Andningsmönstret är lättast att bedöma när barnet är avklätt. Man kan då se om huden i halsgropen och under revbenen dras in. Om detta ses är det ett tecken på att barnet kämpar med andningen. Om huden mellan revbenen också dras in är det ett tecken på allvarligare andningsbesvär och kallas för indragningar. Barn med sådana andningsbesvär bör undersökas av läkare.

Vid undersökningen bedömer läkaren hur allvarliga andningsbesvären är och hur nedsatt allmäntillståndet är. Lungorna undersöks med stetoskop och det är ofta tillräckligt för att ställa diagnosen. Hos barn som kräver vård kan man ta ett prov från näsan för att bekräfta diagnosen. Blodprover kan vara aktuella för att ta reda på om det kan vara en bakterieutlöst sjukdom.

De allra flesta får milda eller måttliga besvär och kräver ingen vård. Vid allvarliga andningsbesvär är det aktuellt med inläggning. 

Behandlingen som ges på sjukhus är främst till för att minska barnets besvär och hjälpa barnet med andningen. Själva virusinfektionen får ha sin gång eftersom det inte finns några läkemedel som kan döda viruset. Antibiotika hjälper bara mot bakterier. Vissa barn kan man få en samtidig bakteriell lunginfektion där behandling med antibiotika kan påbörjas.

I hemmet bör föräldrar eller anhöriga hålla uppsikt över det sjuka barnet och på eventuella symtom som kan uppstå.

Det är viktigt att ta kontakt med vården om barnets allmäntillstånd försämras, eller om barnet inte orkar äta eller dricka. Man bör vara särskilt uppmärksam på hur ansträngd andningen är. Små och för tidigt födda barn får ofta tilltagande episoder av andningsuppehåll (apnéer), vilket är ett varningstecken. 

I många fall kan man låta barnet inhalera koksaltlösning som slemlösande. Ge barnet näsdroppar med koksaltlösning i näsan som löser upp segt snor. Hos barn över ett år finns avsvällande nässprej som alternativ. Små barn kan bara andas genom munnen korta stunder utan att bli mycket påverkade. 

Undvik för varm temperatur när barnet sover. Temperatur mellan 14 till 18 grader är lämpligt. Kall luft minskar svullnaden av slemhinnan i luftvägarna.

Om barnet behöver läggas in på sjukhus är kontroll av syresättning och god omvårdnad den viktigaste behandlingen. Spädbarn som inte orkar äta själv kan behöva sond för god näringstillförsel och vätska. Rutinmässig behandling med läkemedel som antibiotika, bronkodilaterare eller adrenalin  behövs oftast inte. I stora studier har man sett att användning av läkemedel inte gör barnen friska snabbare.

I början får barnet ofta andningsbesvär som ökar gradvis. Det är ofta värst på kvällen och natten eftersom luftvägarna blir lite trängre när barnet ligger ner. De flesta blir bättre inom tre till fem dagar utan särskild behandling.

Följande komplikationer kan uppstå i vissa fall:

• Lunginflammation.
• En avgränsad del av lungan kan klistra ihop (atelektas). Det läker i regel ut av sig själv.
• Akut bronkiolit i spädbarnsåldern är relaterat till förhöjd risk för att utveckla astma senare i livet.

Det betyder att om barnet efter att infektionen är över får ny hosta, kanske får feber igen, eller blir ännu mer medtaget, är det viktigt med en ny undersökning för att behandla eventuell följdsjukdom.