Fraktur i språngbenet

Språngbenet (talus) sitter mellan hälbenet (calcaneus) och underbenet. Underbenet utgörs av vadbenet (fibula) och skenbenet (tibia). Framför språngbenet sitter båtbenet (navicularis pedis) och tärningsbenet (cuboideum).

Språngbenet har bland annat följande delar: collum (hals), corpus (kropp), processus lateralis (sidoutskott), processus posterior (bakre utskott). Flera typer av frakturer kan drabba språngbenet.

Olika typer av skador kan ge olika typer av frakturer på språngbenet. Fraktur på collum och corpus, som är de vanligaste frakturerna i språngbenet uppstår vanligen vid högenergitrauma som fall från hög höjd på foten eller motorfordonsolycka. 

Fraktur i processus lateralis uppstår ofta vid snowboarding. 

Fraktur i processus posterior uppstår som följd av plötslig nedåtböjning av foten eller upprepade rörelser, särskilt bland idrottsutövare som dansar eller sparkar. Diagnosen kan vara svår att ställa eftersom fynden vid läkarundersökningen är vaga och röntgen som regel är normal.

Vid undersökning bedöms smärta över benstrukturer, instabilitet, blodcirkulation och nervfunktioner i foten.

Röntgen bekräftar diagnosen. Ofta behövs även datortomografiundersökning för att få en mer detaljerad bild av skadan. 

Direkt efter skadan ska man ligga ner och hålla benet högt. Det är bra att kyla ner skadan med ispack. Ibland blir det en blödning innanför muskelhinnor, så kallat kompartmentsyndrom, som kan skada strukturer genom ökat tryck som leder till syrebrist i vävnader. Då behövs akut operation för att lätta på trycket.

Behandlingen sedan beror på var frakturen sitter och om det finns felställningar. Ibland räcker det med gips under cirka två månader, men i många fall behövs också operation.