Revbensfraktur

Bröstkorgen består av tolv par revben (costae är det latinska ordet) som utgår från ryggkotorna. De numreras i ordning uppifrån och ned. Revben ett till sju förenas framtill med bröstbenet, revben åtta till tio växer ihop med överliggande revben framtill, medan revben elva och tolv slutar blint. Varje revben är ett långt, smalt och bågformat ben – den främsta delen som fäster i bröstbenet är av brosk vilket är blåfärgat i teckningen.

Det gör oftast ont att bryta revbenen, men smärtan är inte som mest precis när det brutits utan brukar växa sig starkare. Smärtan blir värre vid djupa andetag eller om det är tryck inblandat som hosta, skratt eller nysningar.

Som regel kommer personen ihåg när skadan uppstod, men ibland är detta okänt. Vid flera frakturer samtidigt brukar förloppet vara mer dramatiskt och tecken på invändiga skador i bröstet kan föreligga.

Diagnosen ställs genom att återberättandet om skadan och smärtorna låter typiskt för revbensfraktur ihop med att en läkare känner igenom själva bröstkorgen.

I typiska fall ger revbensfrakturer ökande smärtor den första veckan efter att skadan uppstått. Smärtorna förvärras vid användning av bukpressen, till exempel när man hostar, nyser och skrattar men även när man andas in djupt.

Typiskt är smärtor vid inandning – särskilt när man drar djupt efter andan. Om läkaren trycker mot ett brutet revben utlöses ofta starka smärtor. Detsamma sker om man klämmer på bröstkorgen, smärtor framkommer då vid frakturstället.

Vid större skador måste man undersöka om ett brutet revben kan ha punkterat lungan. I så fall har brukar den skadade ha märkbar andnöd och i vissa fall känns små bubblor i huden där luften pyst ut.

I de allra flesta fall är det inte nödvändigt att ta en röntgenbild. Revbensfrakturer är i många fall svåra att se på röntgen, särskilt de första dagarna efter skadan. Röntgen av bröstkorgen tas om det finns misstanke om skador inne i bröstet såsom lungskador och vid misstanke om att en fraktur beror på någon bakomliggande sjukdom.

Målet med behandlingen är att ge smärtlindring. Själva revbensbrottet läker bra av sig själva, men under några dagar kan smärtstillande medicin behövas.

Eftersom det gör ont särskilt den första tiden, så kan man behöva vara hemma från jobbet.

Det är vanligtvis inte nödvändigt med någon kontroll eller återbesök, men vid kvarstående besvär måste man kontakta läkare.

Smärtorna ökar vanligtvis under de första sju till tio dagarna efter skadan, och därefter sker en gradvis förbättring. Det är inte ovanligt att smärtan kvarstår i upp till tre veckor.

Revbensfrakturer anses som en smärtsam men för övrigt oskyldig sjukdom, och prognosen är god. För komplicerade frakturer eller när det föreligger flera frakturer är prognosen beroende av omfattningen av andra skador i bröstet.