Hälbensfraktur

Hälbenet heter på fackspråk calcaneus. Det är det största fotrotsbenet och är format som en fyrsidig prisma. Den bakre delen kallas hälknölen (tuber calcanei) – här fäster akillessenan. Från den bakre delen på undersidan skjuter det ut två utskott på insidan (mediala processen) och på utsidan (laterala processen). På ovansidan har hälbenet tre ledytor som passar mot de tre ledytorna på språngbenet (talus).

Hälbensfrakturer är ganska vanliga vid fall från högre höjder där man landar på fötterna. Skadorna uppträder oftast i åldersgruppen 30–50 år och är fem gånger vanligare bland män än bland kvinnor.

Frakturerna kan innefatta leder (intraartikulära) eller ligga utanför lederna (extraartikulära). Intraartikulära frakturer innebär stor risk för varaktiga besvär om de inte hamnar ordentligt på plats utan "hack" i leden. Den vanligaste typen av hälbensfraktur är nedtryckning av benet i en eller flera leder.

Skadan orsakas vanligtvis av hopp eller fall från hög höjd där hälbenet trycks ned. Ofta föreligger även andra skador. Efter skadan klarar den skadade inte att stå eller gå på foten. Vid undersökningen föreligger betydande svullnad i foten. Hälen är breddökad och foten har plattfotform.

Röntgen tas rutinmässigt och visar frakturen. Ofta görs även skiktröntgen som tillägg, eftersom denna undersökning ger säkrare upplysningar om eventuella skador i hälbenets leder.

Målet med behandlingen är att återvinna funktionen i foten. Detta kräver korrektion av möjliga felställningar vid frakturer inne i leder och immobilisering tills benet har vuxit ihop.

Första hjälpen omfattar nedkylning, immobilisering, foten i högläge och smärtstillande medicin. Behandlingen är omdiskuterad. De flesta frakturer utanför leder kan behandlas konservativt efter individuell bedömning. Kirurgisk behandling är aktuell vid de flesta frakturer inne i leder, vid frakturer där tuber calcanei (hälknölen) är avbruten och vid frakturer som även drabbar akillessenan.

Konservativ behandling innebär avlastning i stövelgips från tårna till knäet i fyra till sex veckor. Belastning kan eventuellt påbörjas efter fyra veckor om frakturen sitter utanför lederna.

Vid kirurgisk behandling fästs avbrutna benstycken i resten av benet med hjälp av skruvar, stift eller plattor. Därefter avlastas foten i sex veckor utan gips och med rörelseträning under vägledning av fysioterapeut.