Frakturer i bäckenet

Bäckenet består av flera sammansatta ben. På var sida utgör höftbenet (os coxae) det dominerande benet med bland annat höftkammen och höftskålen (acetabulum). Framtill förenas de två höftbenen med blygdbenet (symfysen). Baktill förbinds de två höftbenen genom en led (SI-leden, sakroiliakaleden) med den nedersta delen av ryggraden (sacrum, det vill säga korsbenet). På detta sätt bildas en hel benring som vi kallar bäckenet, bäckenringen eller pelvis.

Viktiga organ ligger innanför eller passerar igenom bäckenringen, som stora blodkärl, stora nerver, tarm, urinvägar och de kvinnliga könsorganen. Vid bäckenfraktur är det alltid risk att sådana strukturer eller organ kan skadas.

De vanligaste frakturerna vid skada mot bäckenet är i symfysen och de tunnare delarna av bäckenet (ramus pubis och ramus ossis ischii). Man brukar även skilja på frakturer som förekommer i bäckenringen, i främre eller bakre bäcknet.

Bäckenfrakturer kan förekomma i alla åldersgrupper, orsaken är dock olika för yngre och äldre. Kvinnor är mer utsatta än män. Bäckenfrakturer utgör 3 % av alla benfrakturer.

Bland äldre är bäckenfrakturer ofta ett resultat av fall på sidan. Bidragande faktorer är benskörhet, hög ålder. Hos personer med cancersjukdom kan denna sprida sig till bäckenet och ge upphov till fraktur. Bland unga människor är én bäckenfraktur oftast orsakat av en trafikolycka.

En fraktur i främre bäckenringen orsakas ofta av fall på sidan och uppträder vanligtvis hos äldre. Kombinerade frakturer i bakre och främre bäckenringen orsakas som regel av en våldsam skada, till exempel en trafikolycka.

Bäckenfrakturer orsakas av skador eller fall med direkt slag/tryck mot bäckenet. Vid stora olyckor är bäckenfrakturer kanske bara en av många skador (multitrauma). Vid en bäckenfraktur föreligger vanligtvis lokala smärtor och ömhet, särskilt vid gång.

Smärta vid en stabil bäckenfraktur kan ge sig tillkänna först efter ett par dagar. Det kan finnas svullnad, blodutgjutningar, sårskador och felställningar i bäckenet och skrevet. Läkaren kan känna ojämnheter, knastrande fenomen eller onormalt rörliga delar i bäckenet.

Frakturer i främre bäckenringen ger ömhet när man trycker på den främre delen av bäckenet. Om man klämmer på andra delar av bäckenringen kan det uppstå smärtor vid fraktur-stället. Denna typ av benfrakturer är ofta stabila.

Vid frakturer i bakre bäckenringen finns det ofta utvändiga märken efter skadan (blodansamlingar, sår, med mera). Den skadade har ofta starka smärtor och det kan föreligga inre blödningar och chock. När man trycker/pressar mot bäckenringen framkallas smärtor. Dessa frakturer är oftast instabila.

Eftersom man alltid måste misstänka skador på inre organ måste den skadade undersökas och bedömas med avseende på detta. Genom att känna i ändtarmen eller slidan kan man påvisa större blodansamlingar och onormala fynd i bendelarna. Försvagad kraft i ändtarmens slutmuskel kan tyda på nervskada. Blod i urinröret kan tyda på skada i urinvägarna.

Bildundersökningar är avgörande för att kunna ställa rätt diagnos. I första hand tas röntgen av bäcken och höfter, och eventuellt korsbenet. Det kan också bli nödvändigt att göra en skiktröntgen eller angiografi(kärlröntgen), samt eventuellt kontrastundersökningar av urinvägarna.

Målet med behandlingen är att få kontroll över blödningar och att sammanfoga bäckenbenets delar i gott läge, för att skadorna ska läka. Stabila benfrakturer behandlas utan operation, instabila opereras.

I akutfasen är det viktigt att ge smärtlindring, stoppa eventuella blödningar, starta med vätsketillförsel direkt in i blodet för att förebygga chock, immobilisera den skadade och ombesörja snabb transport till sjukhuset.