Snarkning

Snarkning beror på att det är trångt i den bakre delen av svalget under sömn. Vävnaden i området från bakre delen av näsan och ner till struplocket är så pass "löst" att det hos de som snarkar faller ihop under inandning.

Lätt till måttlig snarkning är att betrakta som ett normalt fenomen. Frekvensen ökar med åldern upp till cirka 60-årsåldern. En italiensk studie fann att 10 % av männen och 5 % av kvinnorna i 30-årsåldern snarkade regelbundet. I 60-årsåldern var det 60 % av männen och 40 % av kvinnorna. 

Det verkar finnas många orsaker och betydelsen av de enskilda faktorerna varierar från person till person. Under sömn slappnar muskulaturen i de övre luftvägarna av och luftkanalen blir trängre, vilket ökar risken för snarkning. Alkohol och sömnmediciner minskar muskelspänningen ytterligare. Förträngningen i luftvägarna förvärras när man ligger ner och under djup sömn.

Den enskilda faktor som sannolikt har störst betydelse är övervikt. Även rökning ökar risken.

Snarkning kan orsaka syrebrist som leder till orolig sömn och uppvaknande – något som är typiskt för sömnapnésyndrom. Även om det trånga partiet som orsakar snarkningen inte kan lokaliseras exakt, visar resultaten av kirurgiska ingrepp att snarkning till stora delar kan orsakas av gomseglet (se teckningen).

Diagnosen ställs baserat på sjukdomshistorian (anamnesen). Cirka 10 % av patienterna med uttalad snarkning har samtidigt sömnapnésyndrom, det vill säga att det uppstår andningspauser under sömnen som ger tillfällig syrebrist.

Läkaren bedömer om det föreligger andra orsaker till förträngningen i luftvägarna, som näspolyper eller trånga näsgångar. Snarkare har ofta stor gomspene och förstorade halsmandlar (hypertrofia tonsiller). Vissa har en viss grad av överbett så att hakan och tungan kan falla bakåt. Övervikt förekommer ofta.

Vid misstanke om sömnapnésyndrom kan det vara aktuellt med en sömnundersökning (nattlig andningsregistrering, NAR, eller polysomnografi).

De allra flesta behöver ingen behandling utöver enkla råd, där viktnedgång vid övervikt och rökstopp vid rökning är de viktigaste råden. 

De flesta snarkar mindre när de ligger på sidan eller magen. Intag av alkohol och sömnmedel förvärrar ofta besvären, vilket man bör ha i åtanke.

Snarkskena är en åtgärd som bland annat tillämpas mycket i Sverige. Skenan måste utformas efter individen genom att en avgjutning av överkäken och underkäken görs hos tandläkare eller ortodontist. Skenan, som är av mjuk plast, skjuter underkäken något framåt. Då hålls luftvägarna öppna så att snarkning och därmed sömnapné förhindras.

Vid uttalad snarkning som minskar livskvaliteten kan operation övervägas.