Trakom

Trakom är en kronisk infektion i bindhinnan som orsakas av bakterien Chlamydia trachomatis. Det är den vanligaste infektiösa orsaken till blindhet i världen. När infektionen blossar upp upprepade gånger orsakas ärrbildning. Ärrbildande trakom ger ofta ett övre ögonlock som är förkortat och inåtvridet (entropium) och ögonfransarna skaver då mot hornhinnan (trichiasis). Skavandet mot hornhinnan resulterar i grumlingar, och detta kan leda till blindhet.

Trakom är en av de mest utbredda sjukdomarna i världen med en beräknad förekomst på uppskattningsvis 300–500 miljoner människor, och de flesta av dem är barn. Sjukdomen finns först och främst i utvecklingsländer, i tropiska och subtropiska områden. Ärrbildande trakom är vanligt i stora delar av Afrika, Mellanöstern, sydvästra Asien, Indien, bland aboriginerna i Australien och i vissa delar av Central- och Sydamerika. Sjukdomen finns inte längre i Norden, men den går att hitta i flera områden runt Medelhavet.

Cirka 5,5 miljoner människor är blinda eller riskerar att bli blinda till följd av trakom. I områden med hög förekomst av trakom kan 60–90 % av alla barn som inte har börjat skolan ha aktivt trakom. Hos vuxna i dessa områden visar siffror att 75 % av kvinnorna och 50 % av männen över 45 år kan uppvisa tecken på ärrbildande sjukdom.

WHO  har som målsättning att eliminera trakom som ett folkhälsoproblem före år 2020.

Trakom är mest utbrett i trångbodda miljöer med dålig hygien i tropiska områden.

Själva sjukdomen beror på en bakterie (Chlamydia trachomatis). Bakterien smittar bland annat genom kontakter, och man tror att trakom även sprids via flugor. Infektionen utlöser lokala inflammationsförändringar med efterföljande ärrbildning. Slemhinnan på ögonlockens insida är särskilt utsatt för denna infektion. Ärrbildningar på ögonlocket kan leda till att ögonlocket skrumpnar och får en felställning (entropium) så att ögonfransarna irriterar hornhinnan (trichiasis). Irritationen och inflammationen i hornhinnan är orsaken till att sjukdomen kan leda till blindhet.

Stadium I: En inflammation (bindhinneinflammation) i den yttersta ögonhinnan, först och främst på insidan av det övre ögonlocket. Man kan även se små blåsor på insidan av ögonlocket, så kallade folliklar. Inväxt av blodkärl ses på hornhinnan från ovansidan.

Stadium II: Ögoninfektionen är mer uttalad, slemhinnan har förtjockats till följd av den ihållande bindhinneinflammationen.

Stadium III: Påvisbara ärrbildningar i ögats bindhinna (konjunktiva). Blodkärlens inväxt på hornhinnan blir kraftigare.

Stadium IV: Ärrbildningar och felställningar av ögonlocket. Den ytliga inväxten av blodkärl i hornhinnan har lett till ärrbildning och eventuellt stråk med bindväv. Efterhand kan trakomet även kompliceras av hornhinneinflammation (keratit).

Syftet med behandlingen är att läka ut infektionen och korrigera skador. För att läka ut infektionen behövs antibiotika i tablettform. Ögondroppar ges i vissa fall, antingen som enda behandling eller tillsammans med tablettbehandling. Man kan försöka korrigera skador och felställningar med kirurgi, men när dessa väl har uppstått räcker det ofta inte med kirurgi för att bli helt bra.

Det viktigaste man kan göra själv för att undvika denna sjukdom är att tvätta ansiktet och tillämpa god hygien. Att hålla barn rena i ansiktet har en dokumenterad förebyggande effekt. Det är även viktigt att behandla den akuta bindhinneinflammationen om sådan uppstår. Detta skyddar mot ärrbildningar från en ihållande infektion. Att hålla undan flugor med hjälp av insektsmedel har sannolikt effekt.