Gå direkt till huvudinnehållet

Grön starr

Öppenvinkelglaukom, grön starr, är en vanlig orsak till nedsatt syn bland äldre.

Faktagranskad av: Anders Behndig, professor och överläkare, Ögonkliniken, Norrlands universitetssjukhus, Umeå

Senast reviderad:


Fakta

Fakta om grön starr

  • Grön starr är en sjukdom där högt tryck inne i ögat skadar synnerven så att synen försämras. Obehandlat leder tillståndet till slut till blindhet.
  • Alla med grön starr har inte förhöjt ögontryck och alla med förhöjt ögontryck får inte grön starr.
  • Tillståndet ökar med åldern och över 10 procent av personer som är 80 år i Sverige har grön starr. Det finns olika typer av grön starr, vanligast är öppenvinkelglaukom där synen långsamt försämras, till en början utan att man själv märker det.
  • Ofta upptäcks tillståndet när förhöjt ögontryck upptäckts hos optiker och vidare undersökning görs hos ögonläkare.
  • Behandlingen innebär att man sänker ögontrycket genom läkemedel (oftast ögondroppar), laserbehandling eller kirurgi.

Vad är grön starr?

Grön starr (glaukom) är en sjukdom där trycket inne i ögat är för högt. Det höga trycket kan med tiden skada fibrerna i synnerven och när tillräckligt många trådar har skadats kan det uppstå fläckar i synfältet där synen är nedsatt. Obehandlat leder tillståndet till slut till blindhet.

Glaukom kan också förekomma hos personer med normalt tryck i ögat. Samtidigt utvecklar de flesta med lätt till måttligt förhöjt tryck inte glaukom.

Man räknar med att 2,5 procent av befolkningen över 40–80 år har glaukom. Förekomsten stiger snabbt med ökande ålder och är i Sverige cirka 7 procent vid 75 års ålder och >10 procent vid 80 års ålder. Utveckling till blindhet kan i de allra flesta fall förhindras genom tidig upptäckt och korrekt behandling.

Orsak

Inuti den främre delen av ögat finns det en klar vätska som kallas kammarvätska. Normalt är det jämvikt mellan produktionen och utflödet av kammarvätska. Då håller sig trycket stabilt och normalt. Om utflödet i kammarvinkeln minskar ökar trycket inne i ögat.

Det är synnervshuvudet (papillen) längst bak i ögat som är känsligast för förhöjt tryck. Den här känsligheten kan vara olika hos olika personer. Vilket tryck ett ögat "klarar" varierar mycket och man kan inte ange ett normalt tryck som gäller för alla.

En rad andra faktorer kan också ge ökad risk för utveckling av glaukom. Exempel på sådana riskfaktorer är ärftliga anlag för glaukom, hög ålder, kraftig närsynthet, ögonskador, inflammation i regnbågshinnan (iridocyklit), långvarig kortisonbehandling eller blodtryckssjukdom.

Dessa andra riskfaktorer måste man ta med i beräkningen både vid diagnos och behandling av sjukdomen. 

Olika typer av grön starr

  • Öppenvinkelglaukom är den vanligaste typen av glaukom och är det tillstånd som beskrivs i detta dokument.
  • Akut glaukom uppstår när kammarvattnets utflöde plötsligt stängs och upphör helt. Trycket stiger snabbt och det leder till smärtor i ögat, huvudvärk och ibland illamående och kräkningar. Synen blir suddig och man kan se regnbågsfärgade ringar. Det här tillståndet är sällsynt och måste behandlas akut av ögonläkare.
  • Medfött glaukom är mycket sällsynt. Tillståndet ska misstänkas om barnets öga blir större, gråaktigt och tåras och ger obehag när det utsätts för ljus.
  • Sekundärt glaukom uppstår när kammarvattnets utflödessystem sviktar av olika orsaker, till exempel efter ögonskador, vid inflammationer, tumörer och blodpropp i ögat, samt vid användning av vissa läkemedel, speciellt kortisonögondroppar.

Symtom

De flesta fall av glaukom upptäcks tidigt vid rutinundersökningar av ögonen. Ofta märker man själv inte av tidiga stadier av sjukdomen. Den centrala, skarpa synen som man bland annat behöver för att läsa och se på tv bevaras oftast längst. Först vid betydande skada på synnerven märker man de blinda områdena i synfältet, och då kan det ibland vara svårt att bevara den syn som finns kvar.

Diagnos

Tryckmätningar hos optiker kan utföras, speciellt i högre åldrar. Det är sällan nödvändigt att börja med mätningar före 50 års ålder och det är i regel inte nödvändigt med undersökning oftare än vart tredje till vart femte år. Om det finns misstanke om glaukom remitteras man till ögonläkare.

I en fullständig undersökning kommer ögonläkaren att:

  • Mäta ögontrycket (tonometri)
  • Bedöma synnerven (oftalmoskopi)
  • Undersöka synfältet (perimetri)
  • Testa synskärpan (visus)
  • Undersöka kammarvinkeln (gonioskopi)

Patienten måste ofta kontrolleras flera gånger innan en säker diagnos kan ställas eller uteslutas.

Behandling

Behandlingen består av att sänka ögontrycket till en nivå som synnerven klarar. Det kan göras på olika sätt.

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandlingen består av ögondroppar och eventuellt tabletter. Ögondropparna kan antingen minska produktionen av kammarvatten eller förbättra utflödet. Dropparna måste tas regelbundet, oftast en till två gånger per dag. Det kan vara aktuellt att kombinera behandling med flera typer av droppar och ibland kan det vara nödvändigt att komplettera med trycksänkande tabletter. Det är mycket viktigt att droppbehandlingen genomförs noggrant, även om man inte tycker att man ser dåligt och även om man inte märker någon förbättring av behandlingen.

Laserbehandling

Med hjälp av laser kan ögonläkare göra pyttesmå porer i avloppssystemet så att kammarvätskan lättare kan komma ut. Behandlingen är snabb och smärtfri. I regel ges laserbehandling om ögondropparna inte sänker trycket tillräckligt, men laser kan också användas som första behandling i vissa fall. Ofta kan man då slippa ögondroppar, i alla fall i några år.

Kirurgi

Det är fullt möjligt att operera för glaukom. Målet med operationen är att sänka ögontrycket och därigenom rädda den syn som finns kvar. Vid ett ingrepp under mikroskop gör man ett konstgjort utflöde för kammarvätskan under ögats bindhinna och sänker därmed ögontrycket. Med moderna metoder är allvarliga biverkningar sällsynta vid en sådan operation. I regel prövar man ändå med droppar och laser först.

Uppföljning

Behandlingen för glaukom är i regel är livslång. Det finns ingen behandlingsform som kan förbättra synen och all slags behandling kan innebära biverkningar. Det behövs regelbundna kontroller hos ögonläkare för att säkerställa att effekten av behandlingen är tillfredsställande. Vilken som är den bästa behandlingen och hur ofta kontrollerna ska göras måste avgöras från fall till fall.

 

Vill du veta mer?