Ålderssynthet
Ålderssynthet (presbyopi) drabbar alla medelålders människor. De som är närsynta sedan tidigare märker dock inte sin ålderssynthet på samma sätt.
Faktagranskad av: Anders Behndig, professor och överläkare, Ögonkliniken, Norrlands universitetssjukhus, Umeå
Fakta om ålderssynthet
- Ålderssynthet, även kallat presbyopi, är ett normalt åldersfenomen med gradvis försämrat närseende som brukar bli märkbart runt 45-årsåldern.
- Tillståndet beror på nedsatt förmåga att justera linsens ljusbrytning, ackomodationsförmåga, med åldern.
- Diagnosen ställs utifrån symtom och med hjälp av syntester, oftast hos optiker.
- Glasögon eller speciella kontaktlinser används för att korrigera ålderssyntheten. Kirurgisk korrektion är ett alternativ.
- Tillståndet försvinner inte när det väl har uppstått. Förmågan att läsa på nära håll blir gradvis sämre allt eftersom tillståndet fortskrider. Efter hand stabiliseras åldersyntheten, och man behöver inte längre byta glasögon.
Vad är ålderssynthet?
Ålderssynthet, även kallat presbyopi, är nedsatt närseende som beror på att förmågan att justera linsens krökning ljusbrytning med åldern. Att linsen kan ändra form är nödvändigt för att kunna se klart både på nära och långt håll. Denna förmåga minskar med åldern vilket leder till allt sämre närseende.
Symtom
Ofta börjar ålderssynthet märkas runt 45-årsåldern med problem att läsa liten text. Efter hand måste man hålla tidningen och liknande längre och längre ifrån sig för att kunna se skarpt. Besvären är mest framträdande i dåligt ljus.
Orsak
För att se klart på nära håll, måste linsen vara mer krökt (kupad) än när man ska se på avstånd. Det är en liten ringformad muskel som kallas ciliarmuskeln inne i ögat som styr denna reglering av linsens form. När ciliarmuskeln drar ihop sig, buktar linsen ut och blir tjockare. Det är det som kallas för ackommodation. Ackommodation kräver att ciliarmuskeln arbetar som den ska och att linsen är tillräckligt mjuk för att kunna ändra form.
Ciliarmuskeln fäster i linsen med fibrer. Linsen växer kontinuerligt genom livet, och ändrar också konsistens och blir allt hårdare. Ackommodationsförmågan minskar därigenom gradvis, och upphör helt när linsen inte längre kan ändra sin form.
Översynta ("långsynta") blir tidigare besvärade av ålderssynthet än personer med normal syn eller närsynta. Detta beror på att översynta har ett kortare öga, vilket gör att de mer eller mindre konstant måste ackommodera för att få en skarp bild på näthinnan. När ackommodationsförmågan försämras märks det därför tidigare hos översynta.
Diagnos
Diagnosen ålderssynthet ställs utifrån symtomen och med hjälp av syntester. Testerna är i regel av typen att se bokstäver på en tavla som är placerad på ett givet avstånd från personen. Optiker har utrustning som ger säker bedömning av synskärpan under synundersökningen. I de flesta fall finns det inget behov av läkarundersökning.
Samma utrustning som används för att testa synskärpan, används också för att fastställa vilken glasögonkorrektion som krävs för att man ska se tydligt.
Behandling av ålderssynthet
Vid ålderslångsynthet behöver man en konvex lins (pluslins) för läsning och arbete på nära håll. Denna slipas antingen in i vanlig glasögon som man använder eller finns i vanliga läsglasögon om man inte har behov av glasögon för seende på långt håll. Det finns alltså olika lösningar på detta:
- Läsglasögon har samma brytning över hela glasögonen. De är lämpliga när man önskar särskilda glasögon till läsning, eller om man inte behöver glasögon på långt håll. Personer som inte tidigare behövt glasögon på långt avstånd kan själva köpa enkla läsglasögon.
- Progressiva glas har gradvis övergång från avståndsseende överst via mindre avstånd till närseende.
Utöver glasögon kan speciella kontaktlinser användas. Dessa kan antingen ha olika styrka så att man ser på nära håll med ena ögat ("monovision"), eller ha en speciell optik som möjliggör syn på både långt och nära håll. Som alternativ finns också kirurgisk behandling då en speciell konstgjord lins sätts in i ögat.
Prognos
Tillståndet försvinner inte när det väl har uppstått. Förmågan att läsa på nära håll blir gradvis sämre allt eftersom tillståndet fortskrider. När förmågan till närinställning är nästan helt borta stabiliseras ålderssyntheten, och man behöver inte längre byta glasögonglas. Under en period upplever man att glasögonstyrkan måste ökas något, vanligen med några års mellanrum.
Vill du veta mer?
- Presbyopi – för vårdpersonal