Utomkvedshavandeskap

Vid ett utomkvedshavandeskap slår det befruktade ägget sig ned utanför livmodern. Ägget kan vara i äggledarna (95 %), äggstockar, livmoderhals, eller i sällsynta fall i bukhålan. Det befruktade ägget kan inledningsvis växa "normalt" utanför livmodern. I många fall sker detta i äggledaren, ett smalt rör som slutligen kommer att brista på grund av fosterväxten.

Typiska symtom är utebliven menstruation, underlivssmärta och sparsam blödning från slidan. Smärta är det tydligaste tecknet och kan föreligga även utan att äggledaren brister. Smärtan är oftast på den sidan där graviditeten är. Om äggledaren brister kan smärtan bli mycket intensiv. De flesta har också blödningar, allt från blodiga flytningar till kraftiga blödningar.

Graviditetssymtom som illamående och ömmande bröst är vanligtvis mindre framträdande. Symtomen debuterar normalt sex till åtta veckor efter den sista menstruationen. Vissa är inte medvetna om att de är gravida.

Man beräknar att omkring 1–2 % av graviditeter är graviditeter utanför livmodern.

Befruktningen sker vanligen nära äggstocken eller i den yttre delen av äggledaren. Tidigare infektion eller skada av annan art som kan orsaka sammanväxningar och ärrbildningar, kan förhindra transporten av det befruktade ägget från äggledaren till livmodern. Detta kan leda till att ägget slår sig ner för tidigt och på fel ställe.

Tidigare genomgången inflammation i bukhinnan i bäckenet, tidigare graviditet utanför livmodern, och operationer för bristande fertilitet, ökar också risken för graviditet utanför livmodern.

Kvinnor som använder någon typ av preventivmedel minskar risken att bli gravid både inom och utanför livmodern. Men om man ändå blir gravid och har kvarliggande spiral är sannolikheten att graviditeten är utanför livmodern cirka 10 %.

Nyare forskning har visat att rökning är förknippad med ökad risk för graviditet utanför livmodern.

Misstanke om utomkvedshavandeskap kommer alltid att leda till sjukhusvistelse eller remiss för att få en säker diagnos. När diagnosen är säker, krävs oftast kirurgisk behandling. Alternativ till kirurgi, som allt mer används för att slippa narkos och operation, är cytostatikabehandling med metotrexat . Metoden är effektiv hos patienter som bara kommit en kort bit i graviditeten, det är dock viktigt att behandlingen sker på rätt sätt.

Om diagnosen ställs extra tidigt och det inte har skett någon skada på äggledaren, går det att avvakta utvecklingen. I många fall slutar graviditeten med en spontanabort (missfall). Förloppet följs med noggrann övervakning, eventuellt nya ultraljudsundersökningar, och upprepade blodprover (beta-hCG). Fallande nivåer av beta-hCG är ett tecken på att kroppen ordnar det själv.

Äggledarna kan spricka och bli förstörda, vilket kan påverka förmågan att få barn. Brustna äggledare kan också leda till inre blödningar som kan vara livshotande. Snabb behandling är då viktigt.

Vid tidig diagnos och rätt behandling är prognosen god. Det är dock viktigt att vara uppmärksam på liknande symtom vid en ny graviditet.