Upprepade spontanaborter

Missfall är den vanligaste komplikationen under graviditeten. Det innebär förlust av graviditet utan yttre ingripanden innan fostret har nått livsduglighet. Begreppet omfattar därför alla missfall från befruktningstidspunkten till och med 22 veckors graviditetslängd. Det finns två huvudtyper av missfall: sporadiska och upprepade. Habituell abort definieras som tre eller fler missfall i rad.

Trots att 15 % av alla konstaterade graviditeter slutar i missfall, uppskattas det totala antalet till nästan 50 %. Majoriteten av de oupptäckta missfallen sker så tidigt i graviditeten att du ännu inte hunnit få veta att du är gravid. Habituell abort berör cirka 1 % av alla par, medan 25–50 % av alla par upplever ett eller flera sporadiska missfall.

Även om siffror saknas, så antas det att förekomsten av återkommande missfall har ökat, eftersom antalet barn födda av mammor över 35 år har fördubblats under de senaste 20 åren och moderns ålder är en stark riskfaktor för missfall.

Vi vet inte säkert vad som gör att vissa kvinnor får upprepade missfall. Experter misstänker att de viktigaste förklaringarna är förändringar i det genetiska materialet (genmutationer och kromosomavvikelser), fysiska defekter, infektioner, hormonella defekter eller immunologiska orsaker.

Kromosomavvikelser är den främsta orsaken till missfall före 10 veckors graviditet. Minst 50–60 % av alla missfall är associerade med kromosomavvikelser. Det diskuteras också om missbildningar i moderns livmoder eller muskelknutor i livmodern någon gång kan vara orsak. Missfall, som uppträder i den mellersta tredjedelen av graviditeten, kan bero på en försvagad livmoderhals, som inte klarar att motstå trycket från ett växande foster. Tillståndet bakteriell vaginos är en riskfaktor för sena missfall eller för tidigt födda barn, men tillståndet verkar inte vara orsaken till upprepade missfall. Polycystiskt ovariesyndrom kan i vissa fall bidra till återkommande missfall.

Under senare år har forskare blivit medvetna om att förändringar i koagulationssystemet verkar vara av betydelse (antifosfolipidsyndrom och trombofila störningar, bland annat Faktor V Leiden-mutation). Nästan en av fem kvinnor med upprepade missfall har störningar i koagulationssystemet och det visar sig att bland obehandlade kvinnor med dessa störningar, är missfallsrisken cirka 90 %.

Kända predisponerande faktorer för missfall är rökning, alkohol, kaffe (mer än 3 koppar per dag) och övervikt. Betydelsen av dessa faktorer är sannolikt blygsam.

Flera observationer tyder på att återkommande missfall är ett eget tillstånd, som skiljer sig från sporadiska missfall. Typiskt för kvinnor med upprepade missfall är:

• Att risken för missfall ökar med antalet tidigare missfall.
• Att förekomsten av missfall (1 %) är mycket högre än vad som kan förväntas av en ren slump.
• Att i motsats till sporadiska missfall verkar upprepade missfall inträffa, även om fostret har normala kromosomer.

Även om du har tre missfall efter varandra, är det 35 % chans att detta har hänt av en ren slump, och det är 75 % chans att nästa graviditet fortlöper normalt.

Missfall kan leda till psykiska problem och sådana problem under graviditeten tycks öka riskerna för ett nytt missfall. Forskning tyder på att psykologiskt stöd i början av graviditeten kan minska risken för nya missfall hos dem med oförklarliga missfall.

Det är fortsatt oklart om läkemedelsbehandling har någon plats i behandlingen av kvinnor utan bakomliggande sjukdom. Flera typer av läkemedel har provats, men inget av dem har hittills visat sig vara särskilt användbart.

Om förändringar i koagulationssystemet kan påvisas (till exempel antifosfolipidsyndrom eller trombofili) har det blivit vanligare bland förlossningsläkare att rekommendera förebyggande behandling med lågdos acetylsalicylsyra  och sprutor med lågmolekylärt heparin  fram till cirka vecka 37 av graviditeten. Sådan behandling görs av en specialist inom området.