Gå direkt till huvudinnehållet

Tillväxtavvikelser

Publicerad:


Vad är tillväxtavvikelser?

Vissa barn kan vid födseln vara små eller stora i förhållande till vad som är normalt. Sådana tillväxtskillnader bedöms i förhållande till den förväntade storleken baserat på hur länge graviditeten varat. När ett barn är litet i förhållande till gestationsåldern ("small for gestational age", SGA) har det en vikt som är mindre än 10:e percentilen vid en given ålder. 10:e percentilen innebär de 10 % av barnen med lägsta vikt. Ett annat sätt är att ange viktavvikelse i form av standarddeviationer eller procent. En viktavvikelse på -2 SD motsvarar -22 % i skattad vikt jämfört med förväntad vikt i förhållande till graviditetslängden.

Stor för gestationsålder ("large for gestational age", LGA) definieras som vikt över 90:e percentilen vid en given ålder. Det innebär 10 % av de tyngsta barnen. Alternativt skattad vikt mer än + 2 SD vilket motsvarar mer än + 22 % vid en given graviditetslängd. Tillväxthämning definieras som vikt under 10:e percentilen eller viktavvikelse mer än - 22 % hos ett foster, där tillväxten hämmats på grund av sjukdom. Detta är alltså en undergrupp till SGA. Ett barn kan således vara SGA av genetiska orsaker utan att vara tillväxthämmat.

Avvikande tillväxt kommer i vissa fall att upptäckas av modern själv genom att magen växer mindre eller mer än väntat. Tillstånden upptäcks annars oftast på mödravårdskontroller genom att barnmorskan/läkaren upptäcker ett avvikande symfys-fundus mått, som är ett yttre mått på livmodern och därmed fostrets tillväxt. Symfys-fundus måttet är avståndet från blygdbenet till den övre gränsen av livmodern.

Orsak

Dåligt reglerad diabetes hos modern kan ge stora barn. Hos SGA-barn är ibland moderns egen födelsevikt och kroppslängd låg. Ofta kan barnet också ha syskon som var små när de föddes.

Om modern är sjuk under graviditeten ökar risken att barnet får låg födelsevikt.

Störningar i moderkakans funktion, havandeskapsförgiftning, tvillingar, missbruk av droger eller ätstörningar hos modern kan också resultera i att barnet som föds blir mindre än väntat.

Det kan också finnas andra skäl till att den gravidas mage växer onormalt. För mycket fostervatten, för lite fostervatten samt flerbarnsfödslar kommer alla ge olika symfys/fundus-mått. Ultraljudsundersökning med viktskattning av fostret ger en säkrare diagnos.

För mycket fostervatten kan bero på missbildningar hos barnet, till exempel förträngning av matstrupen vilket gör att fostret inte sväljer fostervatten, men ofta finner man ingen tydlig orsak. För lite fostervatten kan också bero på missbildningar, framförallt av urinvägarna. Det kan också bero på läckage av fostervatten. Flerbördsgraviditeter leder ofta till avvikande storlek på livmodern, och en eller båda av barnen kan ha en tillväxtrubbning.

Hur diagnostiseras tillståndet?

Alla former av tillväxtavvikelser identifieras med störst säkerhet genom ultraljudsundersökning. De vanligaste orsakerna till varför gravida kvinnor skickas till ultraljudsundersökning är att barnmorskan/läkaren uppträcker ett avvikande SF-mått.

Vid onormal tillväxt av fostret remitteras den gravida kvinnan till specialmödravård/förlossningsavdelningen för ytterligare övervakning. Beroende på vad man hittar vid undersökningarna, kommer ytterligare kontroll av den gravida och fostrets tillväxt vara ett samarbete mellan sjukhuset och mödravården.

Vill du veta mer?

Källor

Referenser

Detta dokument är baserat på det professionella dokumentet Vikt- och tillväxthämning hos barn. Referenslistan för detta dokument visas nedan.

  1. Krugmann SD, Dubowitz H. Failure to thrive. Am Fam Physician 2003; 68: 879-86. PubMed 
  2. Bithoney WG, Dubowitz H, Egan H. Failure to thrive/ growth deficiency. Pediatr Rev 1992;13:453-60. PubMed 
  3. Gahagan S, Holmes R. A stepwise approach to evaluation of undernutrition and failure to thrive. Pediatr Clin North Am 1998;45:169-87. PubMed 
  4. Kristiansson B, Fallstrom SP. Growth at the age of 4 years subsequent to early failure to thrive. Child Abuse Negl 1987;11:35-40. PubMed 
  5. Corbett SS, Drewett RF, Wright CM. Does a fall down a centile chart matter? The growth and developmental sequelae of mild failure to thrive. Acta Paediatr 1996;85:1278-83. PubMed 
  6. Metallinos-Katsaras E, Gorman KS. Effects of undernutrition on growth and development. In: Kessler DB, Dawson P, eds. Failure to thrive and pediatric undernutrition: a transdisciplinary approach. Baltimore: Brookes, 1999:37-64.
  7. Oates RK, Peacock A, Forrest D. Long-term effects of nonorganic failure to thrive. Pediatrics 1985; 75:36-40. PubMed 
  8. Heffer RW, Kelley ML. Nonorganic failure to thrive: developmental outcomes and psychosocial assessment and intervention issues. Res Dev Disabil 1994;15:247-68. PubMed 
  9. Rudolf MC, Logan S. What is the long term outcome for children who fail to thrive? A systematic review. . Arch Dis Child 2005; 90: 925-31. PubMed 
  10. Schmitt BD, Mauro RD. Nonorganic failure to thrive: an outpatient approach. Child Abuse Negl 1989;13:235-48. PubMed 
  11. Maggioni A, Lifshitz F. Nutritional management of failure to thrive. Pediatr Clin North Am 1995; 42:791-810. PubMed 
  12. Hay WW. Current pediatric diagnosis and treatment. 15th ed. Norwalk, Conn.: Appleton & Lange, 2001:250.
  13. Rider EA, Bithoney WG. Medical assessment and management and the organization of medical services. In: Kessler DB, Dawson P, eds. Failure to thrive and pediatric undernutrition: a transdisciplinary approach. Baltimore: Brookes, 1999:173-94.
  14. Wissow LS. Failure to thrive and psychosocial dwarfism. In: Wissow LS, ed. Child advocacy for the clinician: an approach to child abuse and neglect. Baltimore: Williams & Wilkins, 1990:133-57.
  15. Powell GF. Nonorganic failure to thrive in infancy: an update on nutrition, behavior, and growth. J Am Coll Nutr 1988;7:345-53. PubMed 
  16. Berwick DM, Levy JC, Kleinerman R. Failure to thrive: diagnostic yield of hospitalisation. Arch Dis Child 1982;57:347-51. PubMed 
  17. Smith MM, Lifshitz F. Excess fruit juice consumption as a contributing factor in nonorganic failure to thrive. Pediatrics 1994;93:438-43. Pediatrics 
  18. Drotar D, Robinson J. Researching failure to thrive: progress, problems, and recommendations. In: Kessler DB, Dawson P, eds. Failure to thrive and pediatric undernutrition: a transdisciplinary approach. Baltimore: Brookes, 1999:77-95.
  19. Sherry B. Epidemiology of inadequate growth. In: Kessler DB, Dawson P, eds. Failure to thrive and pediatric undernutrition: a transdisciplinary approach. Baltimore: Brookes, 1999:19-36.
  20. Raynor P, Rudolf MC. Anthropometric indices of failure to thrive. Arch Dis Child 2000;82:364-5. PubMed