Diskbråck i ländryggen
Mellan ryggkotorna finns diskar som fungerar som stötdämpare. Ibland kan de bukta ut och trycka på nerver.
Faktagranskad av: Remy Waardenburg, specialist i allmänmedicin, medicinsk redaktör Medibas
Fakta om diskbråck i ländryggen
- Vid ett diskbråck har disken gått sönder och den mjuka delen av disken har kommit ur (ett bråck). Det kan leda till smärtor, eftersom bråcket kan ge tryck på nerver som kommer ut ur ryggmärgen och irritation genom inflammation. Ischias en en beskrivning för att smärtorna till följd av diskbråck finns i ischiasnervens område.
- De typiska symtomen vid diskbråck är ryggsmärtor med utstrålande smärta till en av fötterna.
- Den akuta orsaken är ofta när den yttre ringen runt någon av diskerna i ryggen brister. Det kan bero på åldersförändringar eller akuta belastningar.
- Sjukdomshistorien tillsammans med de fynd läkaren gör vid kroppsundersökningen ger diagnosen. I vissa fall, om smärtorna inte går över efter 1–2 månader, kan man överväga att genomföra en magnetkameraundersökning.
- I början brukar behandlingen bestå av smärtlindring och anpassning av aktivitetsnivå. Fysioterapi kan bli aktuellt för många efter ett tag. Kirurgi behövs bara i vissa fall.
- De flesta brukar känna sig bättre efter ett par veckor och efter några månader till ett år är de flesta besvärsfria utan operation.
Vad är diskbråck och ischias?
Ryggraden består av kotor och diskar. Diskarna ger stötdämpning åt ryggraden, genom att de är mer eller mindre elastiska. Insidan av disken har en trög, mjuk konsistens vilket bidrar till stötdämpningen. Vid ett diskbråck har disken gått sönder och den mjuka delen av disken har kommit ur (ett bråck). Det kan leda till smärtor, eftersom bråcket kan ge tryck på nerver som kommer ut ur ryggmärgen och irritation genom inflammation. Det är när disken irriterar eller trycker mot nervrötterna som många kan känna smärtor från ryggen och ner mot foten. Diskbråcket kan uppstå var som helst i ryggraden men vanligast är den nedre delen av ryggen, det vill säga ländryggen.
Diskbråcket kan leda till smärtor från ryggen och mot foten motsvarande ischiasnervens förlopp. Man pratar då om ischias. Ischias är därmed inte en egen sjukdom men ett begrepp för att ange smärtor i benet på grund av en sjukdom i ryggens nervrot.
Diskbråck är ganska vanligt, men det gör långt ifrån alltid ont. Det är vanligast hos personer som är mellan 30 och 50 år gamla. Man har sett att många personer som är 30–40 år gamla har diskbråck i ryggen utan att ha symtom. Mindre än 5 per 100 fall med akut smärta i ryggen beror på diskbråck.
Symtom
Många som har diskbråck i ryggen har inga symtom alls. Om diskbråck ger symtom börjar det ofta med enbart ont i ryggen. I senare förloppet uppstår ofta smärtor i ett ben, hela vägen ned till foten/tår. Det kan också ge svaghet i muskler, som till exempel muskeln som gör att knäet blir rakt. Pirrningar och domningar i benet förekommer. Vid hosta eller nysning kan smärtorna försämras kortvarigt.
I sällsynta fall finns ett diskbråck som trycker på nerverna som går till underlivet. Det kallas för cauda equina-syndrom och kan ge nedsatt känsel i underlivet, svårigheter att kissa, smärtor i båda ben och svårigheter att få erektion hos män. Om sådana symtom uppstår behöver man akut söka vård, eftersom sådana symtom kan förbli permanenta om man inte gör något åt diskbråcket omedelbart.
Orsak
Det är inte helt tydligt vad orsaken till diskbråck är. Man vet att disken förlorar vätska med åren, vilket gör att det blir lättare för disken att spricka så att diskens mjuka innehåll kommer ur och formar ett bråck.
Man har sett att förekomsten av diskbråck är till viss del ärftlig. Flera studier har visat ökad förekomst av diskbråck hos rökare.
Diagnos
Diskbråck är en klinisk diagnos, det vill säga att sjukdomshistorien tillsammans med fynd vid kroppsundersökning leder till diagnos. Oftast talar nedsatt känsel i vissa huddelar, minskad kraft i benet och minskade reflexer för diskbråck. Inga andra diagnostiska tester behöver göras i början. Bara om tecken på andra sjukdomar föreligger, som till exempel samtidig förekomst av feber, kan blodprover och tidig undersökning med röntgen vara indicerade.
Om symtomen inte blir bättre efter 1–2 månader kan man göra en magnetkameraundersökning (MR) för att ta en bild på nervrötterna i ryggen. Undersökningen betraktas som en förundersökning till operation/kirurgi och har som syfte att bekräfta att det finns ett diskbråck i ryggen som kan kan förklara symtomen. Om det inte är aktuellt att överväga operation, är det oftast inte heller aktuellt att genomföra en undersökning med magnetkamera.
Att man i regel inte direkt (vid diagnos) beställer en magnetkameraundersökning beror på olika faktorer:
- Man vet att symtomen vid ett diskbråck i nästan alla fall går över med tiden, även utan kirurgisk behandling. Utkomsten av undersökningen påverkar därför inte behandlingen i första skedet.
- Många friska personer utan symtom har diskbråck i ryggen. En magnetkameraundersökning kan leda till att man blir onödigt orolig om man hittar diskbråck. Dessutom kan man hitta diskbråck som inte förklarar symtomen.
- Det är en dyr undersökning i förhållande till nyttan, om inte kirurgi övervägs. Tillgången till magnetkameraundersökning är i många fall begränsad. Vården vill i regel prioritera personer som har stor nytta av undersökningen.
CT-myelografi är en undersökning som innebär att man sprutar in kontrast i ryggmärgskanalen. Det är en undersökning som används i liten omfattning idag och görs framför allt hos personer som inte kan genomgå en MR-undersökning.
Behandling
Konservativ behandling
I början försöker man ofta lindra smärtor med läkemedel, såsom paracetamol och naproxen/diklofenak. I sällsynta fall ges starkare läkemedel, såsom kodein eller tramadol . Man har dock inte sett att sådana läkemedel (opioider) har stor nytta vid diskbråck och i vanliga fall är det maximalt ett antal veckor man bör ta dem. Andra läkemedel, såsom kortikosteroider eller läkemedel som påverkar nervsmärta, ges i enstaka fall. Några dagars vila gör sannolikt ingen skada, men i allmänhet rekommenderas att man håller sig så aktiv som man kan.
Efter några dagar eller veckor kan diskbråcket avta i storlek och symtomen som orsakar trycket försvinner. Under den här perioden är det naturligt att undvika belastningar som förvärrar smärtorna. Det är dock viktigt att komma igång med fysisk aktivitet så fort som möjligt. Ett tips är att hålla sig i rörelse och så snart som möjligt börja med att gå korta promenader. De flesta blir bra på det här sättet, men det kan ta flera veckor och månader innan besvären är helt borta.
Baserat på erfarenhet tycks träning ha en gynnsam effekt för att komma igång när den akuta smärtperioden är över. Det viktigaste vid sådan behandling är att komma igång med rörelser så att ryggen inte stelnar. Det verkar dessutom som att en allmän förstärkning av mag- och ryggmuskulaturen är gynnsam. Oftast är kontakt med en fysioterapeut bra, för att få anpassade övningar och hemövningar.
Kirurgi
Om smärtorna inte förbättras under loppet av några (2–3) månader kan kirurgi bli aktuellt. Man antar att cirka 10 % av alla med symtomatiskt diskbråck behöver genomgå en operation.
Vilka personer som bör erbjudas kirurgi och när i sjukdomsförloppet har länge varit en fråga för forskare. De flesta studier anger att kirurgi har effekt på det korta loppet men inte på de långa. Det finns dock också tecken på att kirurgi efter fyra månader till ett år kan vara bättre än icke-kirurgisk behandling.
Kirurgi ger mycket goda resultat. 70 till 90 procent av alla som har genomgått kirurgi upplever en stor förbättring eller blir smärtfria. Som alltid finns det risker med operation. Infektion i disken eller permanent skada på nerverna till underlivet förekommer men är sällsynta komplikationer. Det är dock viktigt att ta med dessa risker när man överväger en operation.
Träning under tillsyn och rådgivning från en fysiloterapeut har visat sig vara gynnsamt efter ingreppet. Både muskler och kondition är viktigt att träna upp.
Prognos
De flesta brukar känna sig bättre efter ett par veckor till en månad och efter några månader är de allra flesta besvärsfria. Själva diskbråcket kan dock finnas kvar även om symtomen har försvunnit.
Vid en eventuell operation tas diskbråcket och resterna av innehållet i disken bort. Detta leder ofta till att smärtorna försvinner strax efter att operationen är genomförd. Disken blir dock tunnare och mindre fjädrande och en del rörlighet i den här delen av ryggen förloras. På längre sikt kan patienter som opereras få något större risk ryggbesvär än de som inte har opererats. Detta är en av orsakerna till att man bara opererar vid speciella omständigheter.
Efter en operation gäller samma riktlinjer för arbete och belastning som i övrigt. Också här är det viktigt att hålla sig aktiv. Allmän stärkning av musklerna är viktig för att förebygga nya diskbråck.
Hos ungefär 1–2 personer av 20 som har genomgått operation kommer symtom på diskbråck tillbaka. Hos patienter med återkommande ryggbesvär behöver ibland omständigheter på arbetet ses över. Patienter med speciellt tungt arbete kan vid ihållande smärtepisoder ha effekt av en omskolning till kroppsligt lättare yrken. Långvarig sjukskrivning bör undvikas, eftersom det minskar möjligheten att återgå till arbetet senare.
Vill du veta mer?
- Cauda equina-syndrom
- Akuta ländryggssmärtor
- Sakrolumbalt diskbråck, ischias – för vårdpersonal