Gå direkt till huvudinnehållet

Polyper i tjock- och ändtarm

Polyper i tjock- och ändtarm är vanligt, framförallt hos äldre personer. Om polyper hittas vid en koloskopi tas de bort för att förhindra cancerutveckling. De flesta polyper är dock helt ofarliga.

Faktagranskad av: Anna Nager, med dr och specialist i allmänmedicin, Karolinska institutet

Senast uppdaterad: Senast reviderad:


Fakta om polyper i tjock- och ändtarm

  • Polyper är utväxter på slemhinnan i tjocktarmen och ändtarmen. Ungefär hälften av personer över 70 år har polyper i tjock- och ändtarm.
  • Polyperna är ofta godartade men kan ibland utvecklas till cancertumörer. 
  • Polyper ger oftast inga symtom, men en del får blod i avföringen och ändrade avföringsvanor.
  • Vid blödningar från tarmen eller förändrade avföringsvanor görs ofta en koloskopi. Då tas polyperna bort för att förhindra cancerutveckling.

Vad är polyper?

Polyper är utväxter på slemhinnan i tjocktarmen (kolon) och ändtarmen (rektum). De är ofta godartade men kan ibland utvecklas till cancertumörer (kolorektal cancer). 

Polyper är relativt sällsynta före 50 års ålder, men ökar till 50 % hos personer över 70 år i länder med hög förekomst. Polyper hos yngre är vanligast på vänster sida av tjocktarmen, medan andelen polyper i högra delen av tjocktarmen ökar med åldern. Det är stora geografiska skillnader i förekomsten av kolorektala polyper. Kvinnor har färre polyper, cirka 1:2 i förhållande till män, medan förhållande är detsamma för cancer.

Symtom

Polyper ger oftast inga symtom, men en del får blod i avföringen och ändrade avföringsvanor.

Orsak

Polyper uppkommer som regel sporadiskt, men kan i undantagsfall vara ärftliga (exempelvis familjär polypos). Lågt intag av kostfiber ökar mottagligheten för polyper och cancer. Forskarna menar att cancer i tjock- eller ändtarm utvecklas genom en kontinuerlig process från normal slemhinna, via polyp (adenom) till cancertumör (karcinom).

Det finns olika typer av polyper. Det är bara den typ som betecknas som adenom som kan utvecklas till cancer. Adenom växer med tiden och blir större, och en del av adenomen blir efter lång tid elakartade. Det tar som regel många år innan detta inträffar. Ofarliga polyper är genomgående små, under 5 mm i diameter.

Högst 10 % av alla adenom utvecklas till cancer. Cancerförekomsten är mindre än 0,9 % för adenom med diametern 5–10 mm, och praktiskt taget inga adenom mindre än 5 mm innehåller cancer. Bland adenom med en diameter över 2 cm har 20–50 % cancerförändringar. Risken är troligtvis större i förhållande till storleken för adenom som har en flikig yta eller som är helt platta.

Diagnos

De flesta polyper är symtomfria och upptäcks av en slump. Vid blödningar från tarmen eller förändrade avföringsvanor görs ofta en utredning av tarmen. Vid en sådan utredning kan polyper upptäckas vid röntgenundersökning eller koloskopi.

Vid en vanlig läkarundersökning ser man ofta inte polyperna. Polyper i ändtarmen är ett undantag. Dessa hittar läkaren genom att känna med ett finger i ändtarmen (rektal undersökning).

Behandling

Alla polyper man hittar ska tas bort och undersökas i mikroskop. Man tar ofta bort polyperna i samband med koloskopin. Syftet med att ta bort polyperna är att förhindra cancerutveckling, som i enstaka fall kan inträffa efter många år. Komplikationer av ingreppet är sällsynta.

Beroende på antal och typ av polyper som hittats rekommenderas ibland uppföljning med ny koloskopi efter några år för att se om det kommit fler polyper som behöver tas bort.

Prognos

I enstaka fall kan en del polyper efter flera åt utvecklas till en elakartad tumör. Eftersom det är svårt att bedöma vilka polyper som utvecklas till en elakartad tumör, är det vanligt att alla polyper som hittas tas bort.

Vill du veta mer?