Asbestos

Asbestos är en sjukdom som beror på att asbestdamm andats in. Med tiden leder detta till att lungvävnad ombildas till ärrvävnad – lungfibros. Typiskt för denna form av lungfibros är att den utvecklas i mellanrummet mellan de olika delarna av lungvävnaden. Hos många är detta en lindrig och inte särskilt plågsam sjukdom. Det tar vanligen 20–30 år från det att en person har utsatts, eller exponerats, för asbestsdamm till dess att sjukdomen upptäcks. Andra asbestrelaterade lungsjukdomar är lungcancer, mesoteliom och pleuraplack. Inhalation av asbestfibrer kopplades till utveckling av lungsjukdom första gången 1890.

Asbest är den minsta naturligt förekommande formen av fiber och följer därför med inandningsluften ned till lungorna. Asbest är fintrådiga, fibrösa mineralsilikater. Ämnet har kemiska och fysikaliska egenskaper som gör det lämpligt för många olika produkter, däribland värmeisolering och eldfasta produkter. På grund av ämnets sjukdomsframkallande egenskaper är det nu förbjudet i isoleringsmaterial.

Det skiljs ofta mellan tre former av exponering för asbest:

• Primär exponering: gruvarbetare.
• Sekundär exponering: yrkesmässig kontakt med asbest, exempelvis i byggbranschen.
• Tertiär exponering: miljöexponering, exempelvis inandning av asbestförorenad luft.

Asbestfibrer tas upp vid inandning av asbestförorenad luft. Stora asbestfibrer fastnar på slemhinnan i de övre luftvägarna och avlägsnas via slemhinnans normala funktion. Asbestfibrer med en diameter på 0,5–5 µm når ända ned till de minsta enheterna i lungorna, lungblåsorna.

De små asbestfibrerna orsakar direkt skada på celler i de nedre luftvägarna. De skadade cellerna utlöser en inflammatorisk reaktion, så kallad alveolit. Vid omfattande exponering för asbest blir den inflammatoriska reaktionen intensiv och kan leda till vävnadsskador och tilltagande omvandling av lungvävnad till bindväv.

Sjukdomen drabbar båda lungorna. Under sjukdomsförloppet kan lungsvikt och hjärtsvikt utvecklas.

Arbete med asbest medför risk för spridning av fibrer och hög risk för inandning, om inte förebyggande åtgärder vidtas. Vanliga källor till asbestexponering är eternit, isoleringsmaterial, bromsband, skeppsmotorer, ugnar, underhållsarbete med mera. Nya produkter innehåller mycket sällan asbest men varor tillverkade före 1980 kan innehålla betydande mängder.

Koncentrationen av asbestfibrer i inomhusluften i vanliga bostäder är normalt mycket låg och utgör ingen risk för utveckling av asbestos eller cancer. Källorna till mätbara koncentrationer i inomhusluft har oftast varit material där ytan inte varit tillräckligt förseglad, exempelvis till följd av direkt mekanisk påverkan, fuktskador eller försummat underhåll.

Det finns ett klart samband mellan den ansamlade mängd asbetsfibrer som har andats in, exponeringens varaktighet och risken för att utveckla asbestos. Rökning ökar troligen risken för att utveckla asbestos hos exponerade personer. Kombinationen av rökning och asbestexponering ökar dessutom risken för lungcancer 50–90 gånger jämfört med endast en av riskfaktorerna.

Sjukdomen uppträder som regel 15–20 år efter exponeringen för asbest. De första symtomen kommer långsamt och är ospecifika – tilltagande andfåddhet vid ansträngning och ihållande och ökande torrhosta. Tryckkänsla eller stickande smärta i bröstet förekommer hos en minoritet.

Vid läkarundersökningen kan onormala andningsljud höras men inte alltid. Trumpinnefingrar/klubbfingrar ses hos 30–40 % av patienterna och tyder på allvarlig eller framskriden sjukdom. Lungfunktionsundersökning, spirometri, visar tecken på nedsatt lungkapacitet.^,

Röntgen av lungorna kan visa småfläckiga och bandformade förtätningar, ofta i lungornas de nedre delar. Röntgenundersökningen fångar upp 85–90 % av alla med asbestos och bara 5–10 % får felaktigt denna diagnos, vilket betyder att specificiteten är 90–95 %. Ännu säkrare diagnos ställs med datortomografi med hög upplösning.

Det finns i dag ingen bra behandling som påverkar det naturliga förloppet vid asbestos. Inga läkemedel har visat effekt. Syrgasbehandling kan vara aktuell vid framskriden sjukdom. Den viktigaste åtgärden för rökare är att sluta röka.

Den viktigaste förebyggande åtgärden är att minska användningen av asbest. Allt arbete med asbest och asbestinnehållande produkter, däribland underhållsarbete, rivning och sanering ska anmälas till Arbetsmiljöverket. Bara utbildad personal med tillstånd från Arbetsmiljöverket får utföra sådant arbete.