KOL, en översikt
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom, KOL, är en sjukdom som kännetecknas av att luftrören faller ihop vid utandning. Sjukdomen kan ge symtom i form av hosta, andfåddhet och en större risk att få infektioner i luftrören.
Faktagranskad av: Anna Nager, med dr och specialist i allmänmedicin, Karolinska institutet
Dela patientinformationen
https://medibas.se/handboken/kliniska-kapitel/lungor/patientinformation/kol/kol-en-oversikt/Fakta om KOL
- KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) är namnet på en grupp kroniska lungsjukdomar som leder till att luftflödet genom luftvägarna försvåras.
- KOL utvecklas under många år och de flesta som får KOL är äldre än 40 år.
- Sjukdomen kännetecknas av andningssvårigheter, hosta, frekventa luftvägsinfektioner och nedsatt fysisk prestationsförmåga.
- Den vanligaste orsaken till KOL är rökning. Över 80 % av de som får diagnosen KOL röker eller har rökt.
- Målet med behandlingen är att lindra symtom, hindra fortsatt försämring och bevara en så bra lungfunktion som möjligt.
- Det finns ingen botande behandling.
Lungorna
Lungorna är två svampaktiga organ i bröstkorgen, omgivna av en tunn, fuktig hinna som kallas lungsäck eller pleura. Höger lunga består av tre lober och vänster lunga av två. Cirka 90 % av lungorna är fyllda med luft, resten består av lungvävnad.
När man andas in leds luften via luftstrupen (trachea) till de två huvudbronkerna. Huvudbronkerna leder till vardera lungan, där de förgrenar sig som ett träd i miljontals mindre grenar som kallas bronkioler. Bronkiolerna slutar som mycket små druvklasliknande luftbåsor som kallas alveoler. Det finns över trehundra miljoner alveoler i lungorna. Varje alveol är omgiven av en tunn hinna som avskiljer den från tunna blodkärl (kapillärer). Kapillärerna är de tunnaste blodkärlen i kroppen. I alveolerna passerar syre från luften över i blodet. Samtidigt kan koldioxid passera från blodet ut i alveolerna.
Vad är KOL?
KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom) är namnet på en grupp kroniska lungsjukdomar som leder till att luftflödet genom luftvägarna försvåras. Vanliga följder av KOL är kronisk bronkit och emfysem. KOL utvecklas under många år och de flesta som får KOL är äldre än 40 år. Det är ett vanligt förekommande tillstånd, och förekommer i Sverige hos 8 % av personer över 40 år. Många av dessa har KOL utan att veta om det.
Symtom
Typiska symtom vid KOL är andfåddhet, hosta, frekventa luftvägsinfektioner och nedsatt fysisk prestationsförmåga. Vissa personer kan få besvär med mycket slem som kommer från luftrören. Andfåddheten uppmärksammas framför allt vid fysisk ansträngning.
Orsak
Den viktigaste orsaken till KOL är rökning. Över 80 % av personerna med KOL röker eller har rökt. Långvarig rökning skadar slemhinnan i luftvägarna och lungvävnaden. Exponering för skadliga små partiklar i avgaser eller luftförorening under många år kan också leda till KOL. Skadorna gör att elasticiteten i de små luftvägarna längst ut i lungträdet minskar, så att de lättare kollapsar under utandning. Detta medför att man inte kan andas ut luften ordentligt. Dessutom bildas ofta rikligt med tjockt slem som förvärrar andningen ytterligare, och som ökar risken för luftvägsinfektioner. När lungvävnaden skadas bildas bland annat emfysem, vilket är en permanent utvidgning av alveolerna. Detta gör det svårt för lungorna att ta upp syre och avlägsna koldioxid.
Hos cirka 1 av 100 personer med KOL beror sjukdomen på en medfödd brist på ett enzym som heter alfa-1-antitrypsin. Rökning kan göra att KOL uppstår före 40 års ålder och även utan rökning kan KOL uppstå.
Diagnos
Sjukdomshistorien är karakteristisk med rökning under många år, och hosta och andfåddhet som förvärras från 40 års ålder.
Lungfunktionsmätningar (spirometri) bekräftar diagnosen. Detta är den mätning då man blåser in luft i en apparat som mäter hastigheten av luftflödet i luftvägarna, och den sammanlagda mängden luft som man kan andas in och ut. Den ger också ett mått på hur olika läkemedel påverkar lungfunktionen.
Röntgenbilder av lungorna kan vara helt normala, och behövs inte för att ställa diagnosen. Bilder tas dock ofta om det finns symtom och tecken såsom långvarig hosta eller andningssvårigheter, för att bedöma om det kan finnas tumörer eller lunginflammationer.
Behandling
Målsättningen med behandlingen är att bromsa sjukdomsutvecklingen och minska besvären. Rökstopp är den absolut viktigaste åtgärden. På vårdcentralen kan man få stöd för att sluta röka. Man kan också få hjälp via Sluta-röka-linjen .
Regelbunden fysisk aktivitet såsom till exempel promenader är viktigt. Det minskar andningsbesvären och tröttheten. Både konditions- och styrketräning rekommenderas och studier tyder på positiva effekter även efter lätta träningsprogram.
Läkemedel används för att lindra besvären vid KOL, men kan inte bidra till att bromsa sjukdomsutvecklingen:
- Läkemedel som utvidgar trånga luftvägar (betastimulatorer och/eller antikolinergika) är de viktigaste och mest använda läkemedlen.
- Inflammationhämmande mediciner (kortisonsprej eller inhalator) är viktiga under perioder med extra mycket perioder med försämringar av KOL, och viktiga för personer med svår KOL.
- Antibiotika och kortisontablleter kan ibland behövas vid kraftiga luftvägsinfektioner.
- Influensa- och pneumokockvaccination rekommenderas.
- Vid akuta inläggningar på sjukhus kan det bli nödvändigt att ge syrgas. Hos vissa personer med svår KOL kan syrgas i hemmet behövas.
Behandlingsplan
Vid KOL kan det vara bra att tillsammans med sin läkare eller sjuksköterska göra en skriftlig behandlingsplan där man sätter upp mål för behandlingen och hur de ska uppnås. I behandlingsplanen kan man också skriva upp sina läkemedel för KOL och hur man ska göra vid försämringsperioder.
Prognos
KOL är en kronisk sjukdom som gradvis utvecklas mot en sämre lungfunktion. Vid rökstopp och adekvat behandling kan denna utveckling emellertid försenas betydligt. Man är mer utsatt än andra för att få förkylningar och influensa. Vaccin mot influensa rekommenderas varje höst.
Om man inte gör något för att förbättra situationen, är det vanligt att KOL-patienter efter en tid utvecklar hjärtsjukdom eller sviktande lungfunktion. Det är särskilt vanligt om man har en fortsatt exponering för rök/luftföroreningar.