Jodbrist

Jodbrist var inte ovanligt i Sverige fram till cirka 1950. Från och med denna tidpunkt började jod  tillsättas i kraftfoder till mjölkdjur och i bordssalt. Allvarlig jodbrist är numera mycket ovanlig i Sverige, men en del grupper är något mer utsatta än andra.

För befolkningen är det viktigt att sätta jodintaget i främsta rummet i syfte att förebygga sjukdomar i sköldkörteln (thyroidea)

Jod  är ett mycket viktigt spårämne som är nödvändigt för att sköldkörteln (tyreoidea) ska kunna producera livsviktiga hormoner (tyreoideahormoner). 

Dessa hormoner kallas också ämnesomsättningshormoner. Fritt T₄ (FT4) och trijodtyronin (T3) är de viktigaste.

Om kroppen får för lite jod , försöker den att behålla så mycket jod  som möjligt i sköldkörteln. Om bristen blir långvarig går det ut över produktionen av sköldkörtelhormoner, och ämnesomsättningen blir låg. Om detta sker hos en gravid kvinna kan fostret få allvarliga, bestående utvecklingsstörningar i hjärnan och resten av nervsystemet. Hos äldre barn och vuxna leder kronisk jodbrist till apati och låg ämnesomsättning.

Ett symtom på låg (och hög) ämnesomsättning är struma, en svullnad på halsen. Struma som uppstår i samband med jodbrist, är ett uttryck för att kroppen försöker producera tillräckligt med sköldkörtelhormoner och försöker kompensera detta genom att öka storleken på själva körteln.

En stor del av jodintaget i Sverige kommer från mjölk och mejeriprodukter. Mager fisk utgör en annan viktig jodkälla i den svenska kosthållningen. Det finns också en del jod  i ägg.

Rekommenderat intag enligt Världshälsoorganisationen (WHO):

• Barn under 2 år 90 µg/dag.
• 6–12 år 120 µg/dag.
• Ungdom och vuxna 150 µg/dag.
• Gravida och ammande kvinnor 250 µg/dag.

Innehållet av jod  i mjölk varierar med årstiderna, från 83 µg/L på sommaren till 212 µg/L på vintern.

Följande gäller:

• Minimjölk innehåller lika mycket jod  som standardmjölk.
• Mager fisk innehåller cirka 90 µg/100 g filé.
• Fet fisk innehåller cirka 40 µg/100 g filé.

Det viktigaste är att förhindra att tillståndet uppstår. En studie visar att jodintaget hos den svenska befolkningen i stort sett ligger inom rekommenderade gränser. De grupper som skiljer sig i negativ riktning är:

• Unga flickor som har lågt intag av mejeriprodukter.
• Gravida och ammande kvinnor (som har ökat behov).

Om det är troligt att man har jodbrist, får man lämna ett blodprov för att kontrolla sköldkörtelhormoner och ämnesomsättning. Urin som samlats in under ett dygn kan användas för att bedöma jodintaget de senaste dagarna, men provet används mest för forskning.

Vid kortvarigt bristande intag av jod  kan behandlingen bestå av att äta mer mejeriprodukter, mager fisk och/eller kosttillskott som innehåller jod .