Mjältskada

Mjälten har en rik blodförsörjning, och varje skada av mjältvävnaden följs av blödning. Är kapseln hel, stannar blodet kvar innanför kapseln. Blödningen kan emellertid tränga in i utrymmet mellan kapseln och mjältvävnaden, där blodet samlar sig (hematom) och ibland är denna blodansamling större än själva mjälten. I de flesta fall förblir kapseln hel och blodansamlingen löser upp sig över tid.

I undantagsfall, 5 %, brister emellertid kapseln, något som vanligen inträffar under loppet av ett par veckor efter skadan. Då kommer ansamlat blod och ytterligare blod från mjälten att strömma ut i bukhålan, något som leder till risk för chock på grund av stor blodförlust. Om kapseln brister tidigt, kombinerat med en långsam blödning, kan blodet ansamlas runt mjälten och i vissa fall kapslas in. Är blödningen kraftigare strömmar blodet ut i bukhålan och patienten kan hamna i chock.

Vid långsam blödning kan den skadade ha måttlig smärta i övre, vänstra sidan av buken, ibland med utstrålande smärta till vänster skuldra. Ibland uppstår illamående och kräkningar. Vid större blödning kan blodförlusten bli stor, och patienten kan utveckla chock som en följd av blodförlusten.

Läkarundersökningen kan vid långsam blödning visa att buken är lätt öm, och patienten tenderar att spänna magmuskulaturen om man klämmer på magen i övre vänstra delen av buken. Ibland kan läkaren känna en utfyllnad. Vid större blödning är det tecken på att chock håller på att utvecklas om patienten har en snabb, svag puls, sänkt blodtryck och kallsvettas. Buken kan då vara utspänd på grund av blodvolymen.

Målet med behandlingen är att stoppa pågående blödning och förhindra utveckling av chock, samt att bevara mjältens funktion. Val av behandling beror på skadans omfattning och av patientens tillstånd. Om tecken på pågående blödning saknas, observeras patienten i vila på kirurgisk avdelning under några dagar. Tillståndet följs med upprepad datortomografi – eller ultraljudsundersökning. Vid små skador stannar ofta blödningen av sig själv och ny blödning är ovanlig.

Vid tecken på chockutveckling som konsekvens av stor blödning måste den skadade opereras för att stoppa blödningen. Vid operationen försöker kirurgen, framför allt på barn, att spara så stora delar av mjälten som möjligt genom att avlägsna bara delar av organet. Orsaken till att man försöker bevara mjältvävnaden, är att mjälten har en viktig roll i kroppens försvarssystem mot infektioner.

Prognosen för mjältskada är god, både med och utan operation. Totalprognosen beror på övriga skador.