Rabies

DEFINITION:

Dödlig virussjukdom som angriper CNS, överförs framför allt via infekterat saliv från djur (till exempel hund, fladdermöss, räv).

FÖREKOMST:

Det är en zoonos som finns registrerad över hela världen, undantag några få ö-nationer eller halvöar. Två personer har vårdats på svenskt sjukhus för rabies de senaste 44 åren (1974 och 2000), båda hade smittats utomlands och båda avled.

Rabies har ofta ett snabbt förlopp, efter en längre inkubationstid på 1–3 månader, ibland upp till ett år. Sjukdomen debuterar ofta med obehag och smärta kring bettstället, samt ospecifik sjukdomskänsla. Därefter följer oro och ångestanfall som tecken på encefalit. Hos cirka 20 % ses en paralytisk form utan mentala symtom.

KLINISKA FYND:

Våldsam hyperaktivitet, aggressivitet, delirium, hallucinationer, ökad salivproduktion, krampanfall. Svårigheter att svälja och hydrofobi. Gradvis ökande pareser och koma.

DIAGNOSTIK:

Virus kan ofta påvisas genom molekylärbiologiska metoder i saliv, hårfollikelsbiopsi, och/eller spinalvätska. Diagnos kan också ställas genom antikroppspåvisning i blod/spinalvätska.

BEHANDLING:

Postexpositionsprofylax (PEP) vid möjlig exponering för rabiessmitta utgörs av sårrengöring, administrering av humant immunglobulin mot rabies (HRIG) och/eller vaccination. Om en person börjat visa symtom på sjukdomen är överlevnad mycket sällsynt.