Gå direkt till huvudinnehållet

Leishmaniasis

Senast uppdaterad: Senast reviderad:
Sakkunnig:
Definition:
Protozosjukdom orsakas av arter från släkten Leishmania. Representerar ett stort spektrum av symtom från spontant läkande hudsår till allvarlig visceral sjukdom.
Förekomst:
Den globala incidensen av klinisk sjukdom är omkring 0,7–1 miljon nya fall, med 20 000–30 000 dödsfall, per år.
Symtom:
Visceral; febertoppar, ibland två gånger om dygnet, efterhand påtagliga allmänsymtom, trötthet, avmagring, kutan; hudförändringar, systemiska symtom är sällsynta.
Kliniska fynd:
Visceral;uttalad splenomegali som tilltar med sjukdomstidens längd, ofta måttlig hepatomegali och generellt förstorade lymfkörtlar, kutan; små papler som utvecklar sig till icke-ulcererande torra plack eller stora skorpbelagda sår med upphöjd och indurerad kant. Satellitlesioner kan förekomma och lokala lymfkörtlar kan vara förstorade.
Diagnostik:
Fynd av amastigoter vid mikroskopisk undersökning av skrap/biopsi från hudsår (kutan form) eller aspirat (lymfkörtlar benmärg, mjälte), alternativt efter odling.
Behandling:
Intravenös natriumstiboglukonat. Liposomalt amfotericin B används allt mer för komplicerad kutan eller mukokutan leishmaniasis då det har mindre biverkningar än systemiskt natriumstiboglukonat. Även andra behandlingsalternativ finns vid kutan leishmaniasis. 
  1. Markle WH, Makhoul K. Cutaneous Leishmaniasis: Recognition and treatment. Am Fam Physician 2004; 69: 455-60. PubMed  
  2. Murray HW, Berman JD, Davies CR, Saravia NG. Advances in leishmaniasis. Lancet 2005; 366: 1561-77. PubMed  
  3. WHO. Leishmaniasis fact sheet. Hämtas 2018-10-08. www.who.int  
  4. Desjeux P. Leishmaniasis: current situation and new perspectives. Comp Immunol Microbiol Infect Dis 2004; 27: 305-18. PubMed  
  5. Glans H, Hertting O. Leishmaniasis – en bortglömd men allvarlig parasitsjukdom Tre fall av visceral leishmaniasis hos barn under 3 år som varit i södra Europa. Läkartidningen. 2020;117:19256 lakartidningen.se  
  6. Roberts LJ, Handman E, Foote SJ. Leishmaniasis. Clinical review. BMJ 2000; 321: 801-4. PubMed  
  7. Belkaid Y, Mendez S, Lira R, Kadambi N, Milon G and Sacks D. A natural model of Leishmania major infection reveals a prolonged "silent" phase of parasite amplification in the skin before the onset of lesion formation and immunity. J Immunol 2000; 165: 969-77. PubMed  
  8. de Vries HJ, Reedijk SH, Schallig HD. Cutaneous leishmaniasis: recent developments in diagnosis and management. Am J Clin Dermatol. 2015 Apr;16(2):99-109. PMID: 25687688 PubMed  
  9. Handler MZ, Patel PA, Kapila R et al. Cutaneous and mucocutaneous leishmaniasis: Differential diagnosis, diagnosis, histopathology, and management. J Am Acad Dermatol. 2015 Dec;73(6):911-26; 927-8. PMID: 26568336 PubMed  
  10. Salah AB, Messaoud NB, Guedri E, et al . Topical paromomycin with or without gentamicin for cutaneous leishmaniasis. N Engl J Med 2013; 368: 524-32. New England Journal of Medicine  
  11. Coler RN and Reed SG. Second-generation vaccines against leishmaniasis. Trends Parasitol 2005; 21: 244-9. PubMed  
  12. Khalil EAG, El Hassan AM, Ziljstra EE, Mukhtar MM, et al. . Autoclaved leishmania major vaccine for prevention of visceral leishmaniasis: a randomised, double-blind, BCG-controlled trial in Sudan. Lancet 2000; 356: 1565-9. PubMed  
  13. Sundar S, Agrawal G, Rai M, Makharia MK, Murray HW. Treatment of Indian visceral leishmaniasis with single or daily infusions of low dose liposomal amphotericin B: randomised trial. BMJ 2001; 323: 419-22. PubMed  
  14. Sundar S, Chakravarty J, Agarwal D, et al. Singe-dose liposomal amphotericin B for visceral leishmaniasis in India. N Engl J Med 2010; 362: 504-12. New England Journal of Medicine  
  • Urban Hellgren, docent och överläkare, infektionskliniken, Karolinska universitetssjukhuset
  • Anna Nager, med dr och specialist i allmänmedicin, Karolinska institutet