Infektioner med enterovirus

Vill du veta mer?

Detta är en patientinformation från Sveriges främsta och mest omfattande kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal. Medibas underlättar för läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att erbjuda uppdaterad och säker vård i en pressad klinisk vardag. Medibas är obundet och uppdateras kontinuerligt för att ge användaren direkt tillgång till aktuella riktlinjer och kliniskt relevant forskning.

Testa Medibas för professionen i 30 dagar utan kostnad.

Vad är enterovirus?

Gråtande spädbarn

Hos människor finns olika slags enterovirus överallt och de kan överföras från tarmsystemet från person till person – det vill säga att de smittar via avföring till mun. Enterovirusgruppen omfattar också poliovirus som kan framkalla poliomyelit. Polio finns inte längre i västvärlden. De övriga enterovirusinfektionerna kan orsaka flera sjukdomar hos människor i alla åldrar, men förekommer oftast hos barn och spädbarn. Det kan handla om sjukdomar med utslag, hjärnhinneinflammationer och ögoninflammationer.

Enterovirus är indelade i undergrupper.Varje undergrupp är i sin tur indelad i olika serotyper:

  • Poliovirus – serotyper 1–3
  • Coxsackievirus grupp A – serotyper 1–22
  • Coxsackievirus grupp B – serotyper 1–6
  • ECHO-virus – serotyper 1–9, 11–21, 24–27 och 29–33
  • Enterovirus – serotyper 68–71

Det finns över 90 olika serotyper av enterovirus.

Vad är förekomsten av enterovirus?

Enterovirusinfektioner uppträder vid alla årstider, men på norra halvklotet är smittorisken störst under sommar och höst. Alla åldersgrupper kan drabbas av enterovirus, men spädbarn och barn är mest utsatta. Av okänd anledning är pojkar/män mer utsatta för smitta än flickor/kvinnor.

Smittöverföring

Virussmitta överförs från avföring. Särskilt spädbarn och småbarn som använder blöjor, verkar vara vanliga smittkällor. Bland vuxna har 30–80 % antikroppar mot de vanligaste enterovirusserotyperna, som bevis på att de har haft dessa infektioner tidigare. Vissa virustyper kan utlösa lokala epidemier, medan andra serotyper (ECHO-virus 9, 11 och 30) kan orsaka stora världsomfattande utbrott.

Enterovirus typ 71 (EV71) är en infektion som har orsakat större epidemier, bland annat i maj 2008. En epidemi i Taiwan ledde till över 125 000 fall av höstblåsor. Över 400 av fallen var allvarliga, särskilt bland barn under fem år. I USA har det funnits utbrott med sjukdom i centrala nervsystemet som följd av EV71.

Inkubationstiden är tiden det tar från det att personen smittas tills sjukdomen bryter ut. Detta kan vara svårt att fastställa och kan variera med typen av sjukdom.

Kortvariga febersjukdomar kommer ofta efter en inkubationsperiod på tre till fem dagar. Klassisk poliosjukdom med förlamning har ofta ett tvåfasigt mönster med ospecifik febersjukdom efter tre till fem dagar och ny feber och tecken på sjukdom i centrala nervsystemet nio till tolv dagar efter smittotillfället. Perioden med maximal smittorisk är sannolikt de första två veckorna efter infektion.

Olika varianter av enterovirussjukdom

Över 90 % av infektionerna som orsakas av icke-polio enterovirus är utan symtom eller ger bara en ospecifik febersjukdom. När sjukdom uppträder kan sjukdomsbild och allvarlighetsgrad variera med ålder, kön och immunstatus. Vissa sjukdomar som virushjärnhinneinflammation (meningit) och vissa utslagssjukdomar, kan orsakas av många olika enterovirusundertyper. Andra orsakas huvudsakligen av bestämda undergrupper av enterovirus.

Utslag på hud och slemhinnor

Olika typer av coxsackievirus och ECHO-virus orsakar olika utslag, vissa gånger följda av utslag på slemhinnan i munhålan. Med undantag för höstblåsor är dessa utslag inte tillräckligt särpräglade för att läkaren ska kunna säga vilket virus som är orsaken. Lindriga utslag på kroppen orsakas ofta av infektioner med ECHO-virus. Febern varar vid dessa sjukdomar bara under 24–36 timmar.

Höstblåsorär en vanlig akut sjukdom som oftast drabbar små barn, och den orsakas vanligen av coxsackievirus A. Tillstånden ger feber, blåsor på insidan av kinderna och på tungan, samt små utslag på händer, fötter, skinkor. Tillståndet går vanligen över på två till tre dagar.

Herpangina är ett utslag med blåsor på slemhinnan vid halsmandlarna och långt ner i svalget. Sjukdomen drabbar vanligen barn i åldern tre till tio år. Ont i halsen följt av feber och smärtor vid sväljning. Infektionen orsakas av coxsackievirus A.

Infektioner i centrala nervsystemet

Akuta infektioner i centrala nervsystemet förekommer i alla åldrar. Hjärnhinneinflammation är den vanligaste manifestationen medan hjärninflammation (encefalit) förekommer mer sällan. Vissa enterovirus (poliovirus, EV71) angriper celler i hjärnan och ryggmärgen och orsakar akuta förlamningar.

Viral hjärnhinneinflammation De flesta fallen orsakas av grupp B coxsackievirus och ECHO-virus. Hos spädbarn är sjukdomsbilden präglad av feber och irritabilitet. Hos äldre barn och vuxna föreligger feber upp till 40 ºC, huvudvärk, stel nacke, illamående och kräkningar. Hjärninflammation kan komplicera förloppet av en virushjärnhinneinflammation hos 5–10 % och uppträder som sänkt medvetande eller kramper. Fullständigt tillfrisknande sker i regel efter tre till sju dagar för barn, medan symtomen kan vara längre hos vuxna. Enterovirus är orsaken i 10–20 % av samtliga fall av viral hjärninflammation.

Poliomyelit med förlamningar är en akut febersjukdom som karaktäriseras av viral hjärnhinneinflammation och svaghet eller förlamning i en eller flera lemmar. Sjukdomen förekommer inte längre i västvärlden. Sporadiska fall av akut förlamning förekommer med andra serotyper av enterovirus, den viktigaste är EV71. Förlamning orsakad av ett enterovirus som är icke-polio är mindre allvarlig än poliovirusförlamning och förlamningen är vanligen inte bestående.

Ögoninfektioner

Enterovirus kan orsaka en mycket smittsam ögoninfektion som karaktäriseras av smärta, svullna ögonlock och blödning på bindhinnan. Tillståndet är självläkande och leder sällan till varaktiga synrubbningar. Världsomfattande utbrott som orsakas av enterovirus 70 och coxsackie A24 har haft störst utbredning i tropiska kustområden. Symtomen når sitt maximum inom två till tre dagar och går tillbaka inom tio dagar utan komplikationer.

Pleurodyni (Bornholmssjuka)

Detta är en akut sjukdom som karaktäriseras av feber och skovvisa kramper i bröst- och bukmuskulaturen. De flesta fall uppkommer som lokaliserade sommarutbrott bland unga och vuxna personer. Tillståndet kan ibland påminna om allvarliga sjukdomar som bakteriell lunginflammation, blodpropp i lungorna, hjärtinfarkt, akuta magsmärtor och bältros. Grupp B coxsackievirus är den viktigaste orsaken. De flesta är sjuka i fyra till sex dagar. Barn har lindrigare sjukdom än vuxna.

Inflammation i hjärtat (perimyokardit)

Sjukdomen uppstår som regel både i hjärtsäcken (pericardium) som omger hjärtat och i hjärtmuskulaturen. Hos äldre barn och vuxna varierar allvarlighetsgraden av perimyokardit från fall utan symtom till livshotande sjukdom med hjärtsvikt och död. Grupp B coxsackievirus är den vanligaste virala orsaken.

Graviditet

Enterovirusinfektioner passerar i liten grad moderskakan och orsakar därför sällan sjukdom hos fostret.

Infektioner hos nyfödda

Nyfödda är mycket utsatta för enterovirussjukdom. Även om de flesta serotyper ger lindriga och övergående sjukdomsförlopp, kan vissa vara i stånd till att orsaka allvarlig sjukdom (coxsackievirus B serotyp 2–5 och ECHO-virus 11).

Infektioner hos personer med nedsatt immunförsvar

Enterovirusinfektioner kan ibland orsaka allvarliga infektioner hos personer med ärftligt eller förvärvat nedsatt immunförsvar.

Diagnos

Laboratoriediagnostik av enterovirusinfektion utförs genom att påvisa antikroppar mot virus i blodet eller vid användning av andra analystyper vid allvarligare sjukdom.

Behandling

De flesta enterovirusinfektioner är självbegränsande och kräver ingen specifik behandling. Undantag kan vara akut myokardit, som kan vara livshotande, och akut viral hjärnhinneinflammation, som kan ge uttalade symtom.

De terapeutiska möjligheterna vid allvarliga infektioner är begränsade och har inte varit föremål för bra forskning.

Vissa hygieniska åtgärder som handtvätt är viktiga för att förebygga spridning av enterovirus. Höggravida bör undgå kontakt med patienter som misstänks ha enteroviral sjukdom.

Vill du veta mer?


På grund av förändrade kunskaper, brist på konsensus bland auktoriteter inom området, speciella omständigheter i varje enskild konsultation och mänskligt felhandlande kan inte Medibas garantera att all information i Medibas är korrekt och fullständig i alla avseenden.