Hiv, skyldigheter och rättigheter

Smittskyddslagen är den lag som ska skydda människor mot att bli smittade av en antingen samhällsfarlig sjukdom eller allmänfarlig sjukdom. Till de allmänfarliga sjukdomarna räknas bland annat hiv-infektion som både är anmälningspliktig och smittspårningspliktig

Vill du veta mer?

Detta är en patientinformation från Sveriges främsta och mest omfattande kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal. Medibas underlättar för läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att erbjuda uppdaterad och säker vård i en pressad klinisk vardag. Medibas är obundet och uppdateras kontinuerligt för att ge användaren direkt tillgång till aktuella riktlinjer och kliniskt relevant forskning.

Testa Medibas för professionen i 30 dagar utan kostnad.

Syftet med smittskyddslagen är att skydda befolkningen mot smittsamma sjukdomar. Samtidigt måste den som är smittad få den vård och det stöd som han eller hon behöver från samhällets sida. Det gäller hiv-infektion som är en av de cirka 60 sjukdomar som omfattas av lagen.

Skyldigheter

Att en sjukdom är anmälningspliktig betyder att den som blivit hiv-infekterad ska anmälas till landstingets smittskyddsläkare och till Folkhälsomyndigheten. En smittspårning ska göras för att tidigare partners ska få veta att de kan vara smittade och bli kallade till hiv-testning. Smittspårningen kan ske utan att den hiv-smittades identitet avslöjs, på samma sätt som vid andra sexuellt överförbara infektioner. För att hindra vidare spridning av viruset ska den som har smittats av hiv få särskilda förhållningsregler: 

Förhållningsregler som handlar om: Aktuellt vid hiv-infektion?
Inskränkningar som gäller arbete, skolgång eller deltagande i viss annan verksamhet. Nästan aldrig aktuellt. 
Förbud att donera blod och organ. Ja, alltid.
Förbud att låna ut eller på annat sätt överlåta begagnade injektionsverktyg. Ja, alltid. 
Skyldighet att informera vårdgivare och sådana som utför icke-medicinska ingrepp om smittbärarskap. Vid risk för smitta. Exempel: tandvård, kirurgiskt ingrepp, blodprovstagning, tatuering och piercing.
Skyldighet att informera sexualpartner om smittbärarskap.

Ja, men denna regel kan tas bort av den behandlande läkaren vid välinställd behandling. Om behandlingen är välinställd beror på antalet hiv-partiklar i blodet. Man får dessutom inte ha några andra sexuellt överförbara infektioner.

Skyldighet att vid sexuella kontakter minimera risken för smittspridning. Ja, det gäller alltid och innebär i praktiken kondom vid all sexuell kontakt med undantag av oralsex vid välinställd behandling (se ovan) då smittrisken bedöms som minimal.
Skyldighet att iaktta särskilda hygienrutiner. Sällan aktuellt, men det är viktigt att skydda andra från kontakt med blod, saliv, sädesvätska, etc. Exempel: egen rakhyvel. 
Skyldighet att hålla regelbunden kontakt med behandlande läkare. Ja, alltid. 
Amning. Bör inte göras. 

Rättigheter

Smittskyddslagens syfte är i första hand att skydda allmänheten mot smittsamma sjukdomar. Samtidigt måste samhället se till att den smittade får den vård och det skydd och stöd som han eller hon behöver. Som hiv-positiv har man rätt till kostnadsfria läkarbesök, provtagningar och behandling. Det är bara åtgärder som har direkt betydelse för smittspridning som är kostnadsfria. Läkemedel som förskrivits av läkare och bedöms minska smittsamhet eller hämma smittämnet är kostnadsfria, men inte behandling av andra sjukdomar. Hiv-positiva har även rätt till psykosocialt stöd.

Fritt val av sjukhus ingår också i rättigheterna som patient.

Barn med hiv-infektion

När barnet är litet är det vårdnadshavaren som ansvarar för att smittskyddsföreskrifterna följs. I takt med att barnet växer är det vårdnadshavaren som ska se till att barnet förstår vad smittskyddsföreskrifterna betyder. Fram till dess att barnet blir sexuellt aktivt handlar det främst om informationsplikt till vårdgivare och andra som utför icke-medicinska ingrepp. Det är endast vårdnadshavaren som bestämmer om och när hen vill berätta om barnets hiv-status, såvida inte smittskyddslagen kräver det. Barn med hiv-infektion har samma rätt till barnomsorg och skola som andra barn men kan ha särskilda behov att ta hänsyn till.

Smittskyddsanmälan

Hiv-infektion klassas enligt smittskyddslagen som en allmänfarlig sjukdom, och upptäckta fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Det är inte tillåtet att anmäla hiv med patientens fullständiga identitet utan istället används så kallad rikskod. Rikskoden består av patientens födelseår samt de fyra sista siffrorna i personnumret.

Patientförening

Vill du veta mer?


På grund av förändrade kunskaper, brist på konsensus bland auktoriteter inom området, speciella omständigheter i varje enskild konsultation och mänskligt felhandlande kan inte Medibas garantera att all information i Medibas är korrekt och fullständig i alla avseenden.