Trycksår

Trycksår uppstår efter långvarigt tryck mot ett hudområde över ett benutskott. Trycket gör att blodcirkulationen till området minskar, vilket leder till att underhudsfett och muskler "dör" och det bildas sår i huden. Djupare trycksår uppstår också genom att muskelceller tänjs ut på grund av tryck mot ben och vävnadsförskjutning, ”skjuv”, och muskelcellerna blir då mer genomsläppliga för vävnadsskadande ämnen. Trycksår uppstår lättare hos personer som inte känner tryck eller smärta (har nedsatt känsel) eller som är i behov av vård, är förlamade, är inkontinenta eller har varit sängliggande/rullstolsburna under längre tid.

Trycksår är inte ovanligt på sjukhus, äldreboenden och hos personer som vårdas i hemmet.

Trycksår beror på långvarigt tryck mot en exponerad yta av huden. De vanligaste ställena på kroppen där trycksår förekommer är över korsryggen, sittbensknölarna på skinkorna, höftbenskammen, och på fotknölarna och hälarna. Risken är särskilt hög under de första tio dagarna av orörlighet, till exempel efter kirurgi, skada, stroke eller någon annan orsak till nedsatt rörlighet.

Personer som har förlorat förmågan att registrera smärta och tryck, något som vanligtvis får oss att ändra läget i säng eller rullstol, är extra utsatta. Mycket magra personer tycks ha större risk att få trycksår på bålen medan mycket kraftiga i högre utsträckning riskerar hälsår. Dåligt näringstillstånd, lågt blodvärde och/eller infektion är riskfaktorer för trycksår liksom inkontinens. Cirkulationen i kroppen kan också vara generellt nedsatt vilket kan leda till sämre syresättning av huden.

För personer med nedsatt rörlighet kan trycksår uppkomma på kort tid. Förhållanden som friktion, irritation av urin eller avföring liksom faktorer i bädden/rullstolen såsom skrynkligt lakan, sömmar, katetrar, kan ibland bidra till trycksår. Fukt från svett eller urin luckrar upp huden och gör att det lättare bildas trycksår.

Det viktigaste är att förebygga utvecklingen av trycksår, se separat beskrivning av detta. Även vid behandling av trycksår ingår de förebyggande åtgärderna för att förhindra att tillståndet försämras.

När ett trycksår håller på att utvecklas är det nödvändigt att vidta alla förebyggande åtgärder för att begränsa omfattningen av skadan. Åtgärderna innebär tryckavlastning lokalt över det tryckutsatta stället, användning av speciella madrasser och sittdynor, noggrann hudvård, eventuellt näringstillskott, fysioterapi eller fysisk aktivitet om möjligt. Om tryckavlastning sätts in tidigt kan kategori 1-trycksår förhindras att utvecklas till djupare sår. Detta gäller även kategori 2-trycksår.

Sårrengöring: Såret rengöres med rikligt med kroppsvarmt kranvatten. Vid misstanke om kraftig bakterieväxt i såret rekommenderas särskild sårspolningslösning.

Upprensning av såret: Död vävnad i såret och sårkanterna bör regelbundet avlägsnas. Detta kan göras med olika metoder men skall alltid utföras av en person med vana.

Lokalbehandling av såret: Ytliga sår kan behandlas med standardförband, exempelvis polyuretanskumsförband eller hydrokolloidförband.

Vid riklig bakterieväxt/sårinfektion bör ett antiseptiskt förband väljas, exempelvis ett förband med PHMB (polyhexamethylene biguanid), medicinsk honung, jod  eller silver.

Större sår med stora fickor under huden och/eller där muskel och ben angripits, kan kräva kirurgisk upprensning. Angripen benvävnad kan behöva mejslas bort. Ibland utförs lambåplastik (specialtransplantation av en närliggande hudflik). Detta kräver långvarig tryckavlastning efter operationen enligt speciella vårdprogram.

Vid misstanke om infektion i omgivande vävnad eller i kroppen (systemisk infektion) sätts antibiotika in. Vid dessa fall kombineras behandlingen med lokala antiseptika såsom silverförband, jod , PHMB eller medicinsk honung.