Fotsvamp (tinea pedis)

Vill du veta mer?

Detta är en patientinformation från Sveriges främsta och mest omfattande kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal. Medibas underlättar för läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att erbjuda uppdaterad och säker vård i en pressad klinisk vardag. Medibas är obundet och uppdateras kontinuerligt för att ge användaren direkt tillgång till aktuella riktlinjer och kliniskt relevant forskning.

Testa Medibas för professionen i 30 dagar utan kostnad.

Fakta om fotsvamp

  • Fotsvamp (tinea pedis) är en infektion som orsakas av mikroskopiskt små svampar som oftast angriper huden mellan tårna.
  • Symtomen kan vara flera men vanligast är att huden flagnar eller att det kliar och svider. Ibland kan det bli sprickor i huden.
  • Tillståndet smittar lätt på offentliga platser, använd gärna badtofflor i simhallar och omklädningsrum.  
  • Det är lätt att förväxla fotsvamp med andra sjukdomar som eksem eller psoriasis. Den som är osäker bör rådgöra med läkare innan behandling med fotsvampmedel.
  • Fotsvamp behandlas med receptfria läkemedel som finns på apotek.Vissa preparat används en enda gång och andra under några veckor.
  • Bra egenvård förebygger återfall. Viktigt är bland annat att tvätta fötterna dagligen och torka noga även mellan tårna, byta strumpor dagligen och använda badtofflor i simhallar.

Vad är fotsvamp?

Fotsvamp (tinea pedis) är en vanlig svampinfektion. Tillståndet smittar lätt på offentliga platser som i kommunala duschar, omklädningsrum och träningscenter. Vanligtvis förekommer svampinfektionen mellan två tår (oftast mellan lilltån och tån bredvid), men den kan också sprida sig till tånaglarna, fotsulorna och sidorna på fötterna ("mockasinfötter").

Fotsvamp är vanligast hos ungdomar och vuxna, och förekommer sällan hos barn. Speciellt vanligt hos idrottsutövare och kallas på engelska "athlete's foot". Frekvent byte av strumpor och skor är åtgärder som kan bidra till att förebygga fotsvamp.

Symtom

Symtomen på fotsvamp kan vara många men vanligtvis har man bara en del av dem:

  • Klåda, stickande och brännande känsla mellan tårna, speciellt mellan de två yttersta.
  • Klåda, stickande och brännande känsla under fotsulorna.
  • Kliande blåsor.
  • Huden flagnar eller fjällar.
  • Ibland kan det bli sprickbildningar och lös hud, speciellt mellan tårna och under fotsulan.
  • Torr hud under fotsulorna och på sidorna av fötterna.
Fotsvamp, mockasintyp.

Orsak

En svampgrupp som kallas dermatofyter är orsaken till fotsvamp. Dessa organismer tränger in i (infekterar) hudens översta lager.

Som en reaktion på denna svampväxt producerar huden fler celler än normalt. Eftersom dessa celler pressas mot ytan, blir huden tjock och fjällande. Vanligen är det så att ju mer svampen sprider sig, desto mer fjällar huden och det kan bildas en röd kant i övergången mellan normal och inflammerad hud. Detta är en typisk form av reaktion på svampinfektioner i huden, och vi återfinner det i ringorm (svampinfektion i huden), i svampinfektion i skrevet och i hårbotten.

Svampen trivs där det är fuktigt och varmt och det är därför vanligt att smitta sprids i allmänna duschar och omklädningsrum. Barn under tio år får sällan fotsvamp.

Riskfaktorer

Organismerna som förorsakar fotsvamp trivs i fuktiga, instängda miljöer. Tjocka och täta skor som pressar samman tårna och skapar värme och fukt antas vara en orsak till fotsvamp.

Även fuktiga strumpor och skor ökar risken. Varma, fuktiga omgivningar, som främjar fotsvett, stimulerar också spridning av svamp.

Svampen fäster sig vid hudflagor eller andra partiklar som kan finnas på golvet, i mattor, sängkläder, skor och på andra ytor. Även husdjur kan sprida svamp.

Även om överföring kan ske i hemmet, så är det vanligare att infektionen sprider sig på offentliga ställen – i omklädningsrum, bastur, simhallar och duschanläggningar.

Inte alla som är bärare av svamp har symtom eller tecken på fotsvamp. Att utveckla infektion verkar innebära att det troligen föreligger en ärftlig, disponerande faktor. Män får oftare fotsvamp än kvinnor.

Diagnos

Fotsvamp kan förväxlas med andra sjukdomar som eksem eller psoriasis. Den som är osäker bör först rådgöra med läkare innan användning av fotsvampmedel.

Diagnosen är vanligen lätt för en läkare att ställa, baserad på platsen för utslagen och deras utseende. Det kan hända att läkaren skrapar av litet av de torra hudflagorna och lämnar in till laboratoriet för att säkersälla att det rör sig om infektion av dermatofyter. 

Behandling

Vid milda fall räcker det med lokalbehandling med en kräm. Fotsvamp kan behandlas med receptfria preparat som finns på apotek. Vissa används en enda gång, medan andra under några veckor:

  • Krämer innehållande imidazolderivat eller terbinafin har effekt mot de flesta svampar. Krämen ska smörjas in även utanför den synliga rodnaden, och behandlingen pågå i 4–5 veckor (för terbinafin 1–2 veckor) eller tills symtomen varit borta i minst 1 vecka. 
  • Om huden är fuktig kan vara bra att använda uttorkande gel medan kräm passar bättre för torr hud. 
  • Den som har klåda kan använda ett fotsvampmedel som också innehåller hydrokortison som lindrar klåda.
  • För övrigt finns det en lång rad olika svampmedel både som salva, lösning, gel och puder. 
  • Fråga gärna personalen på apoteket om de olika preparaten och deras användningsområden. 

Om svampinfektionen är särskilt ilsken och inte läker med lokalbehandling, och en läkare har fått bekräftat att det är en svampinfektion, kan det bli nödvändigt med en tablettkur. Det mest använda medlet är då terbinafin-tabletter 250 mg, en tablett dagligen i två till fyra veckor.

Om det föreligger en sekundärinfektion med bakterier, behövs dessutom en tablettkur med antibiotika.

Tånaglar som är angripna av svamp behöver inte behandlas, om man inte har besvär av det. Den som också har fått diagnosen nagelsvamp av läkare kan köpa svampmedel i form av nagellack utan recept på apotek. En läkare kan också skriva ut ett receptbelagt läkemedel.

Egenvård

Med rätt egenvård kan man försöka förebygga nya besvär. Några tips är att:

  • Använd gärna badtofflor i simhallar och omklädningsrumför att undvika att bli smittad. 
  • Tvätta fötterna ofta, gärna varje dag, och torka noga även mellan tårna.
  • Byta strumpor varje dag och helst använda strumpor som inte är så täta.
  • Tvätta strumpor i 60 grader så att svampen dör.
  • Undvika täta skor och gummistövlar.
  • Gå barfota så att fötterna luftas så mycket som möjligt när du är hemma. Använd om möjligt luftiga sandaler som är öppna vid tårna.
  • Strumpor bör bytas ofta, och absorberande, icke-syntetiska strumpor är att föredra. Den som svettas mycket om fötterna bör byta strumpor två gånger dagligen.
  • Byt mellan flera skor så att skorna hinner torka mellan gångerna.
  • Eventuellt kan man använda puder mellan tårna. Ett alternativ kan vara puder som innehåller antisvampmedel. 
  • Låna inte skor av andra.

Prognos

Svampinfektion kan skapa en miljö som underlättar för en bakterieinfektion att få fäste. Huden blir då mer inflammerad och det uppstår smetiga, smärtsamma sår.

Om besvären inte blivit bättre efter behandling med receptfria läkemedel eller om de blir värre bör man kontakta vårdcentral. Detsamma gäller om ett barn under 10 år har symtom.

Vill du veta mer?


På grund av förändrade kunskaper, brist på konsensus bland auktoriteter inom området, speciella omständigheter i varje enskild konsultation och mänskligt felhandlande kan inte Medibas garantera att all information i Medibas är korrekt och fullständig i alla avseenden.