Fotsvamp (tinea pedis)

Fotsvamp (tinea pedis) är en vanlig svampinfektion. Tillståndet smittar lätt på offentliga platser som har fuktiga golv, kommunala duschar, omklädningsrum och träningscenter. Vanligtvis förekommer svampinfektionen mellan två tår (oftast mellan lilltån och tån bredvid), men den kan också sprida sig till tånaglarna, fotsulorna och sidorna på fötterna ("mockasinfötter").

Fotsvamp är vanligt och under sin livstid kommer de flesta att någon gång drabbas av fotsvamp. Speciellt vanligt är det hos idrottsutövare och tillståndet kallas på engelska "athlete's  foot". Barn under tio år får sällan fotsvamp.

Symtomen på fotsvamp kan vara många men vanligtvis har man bara en del av dem:

• Klåda, stickande och brännande känsla mellan tårna, speciellt mellan de två yttersta.
• Klåda, stickande och brännande känsla under fotsulorna.
• Kliande blåsor.
• Huden flagnar eller fjällar.
• Ibland kan det bli sprickbildningar och lös hud, speciellt mellan tårna och under fotsulan.
• Torr hud under fotsulorna och på sidorna av fötterna.

En svampgrupp som kallas dermatofyter är nästan alltid orsaken till fotsvamp. Dessa organismer tränger in i (infekterar) hudens översta lager.

Som en reaktion på denna svampväxt producerar huden fler celler än normalt. Eftersom dessa celler pressas mot ytan, blir huden tjock och fjällande. Vanligen är det så att ju mer svampen sprider sig, desto mer fjällar huden och det kan bildas en röd kant i övergången mellan normal och inflammerad hud. 

Svampen trivs där det är fuktigt och varmt och det är därför vanligt att smitta sprids i allmänna duschar och omklädningsrum. Tjocka och täta skor som pressar samman tårna och skapar värme och fukt kan också göra att man lättare drabbas av fotsvamp. 

Fotsvamp kan förväxlas med andra sjukdomar som eksem eller psoriasis. Den som är osäker bör rådgöra med läkare innan användning av fotsvampmedel.

Diagnosen är vanligen lätt för en läkare att ställa, baserad på platsen för utslagen och deras utseende. Det kan hända att läkaren skrapar av litet av de torra hudflagorna och lämnar in till laboratoriet för att säkerställa att det rör sig om infektion av dermatofyter. 

Vid lindriga fall räcker det med lokalbehandling med en kräm. Fotsvamp kan behandlas med receptfria preparat som finns på apotek. Ofta räcker några veckors behandling.

Om svampinfektionen är utbredd eller inte läker med lokalbehandling, och en läkare har fått bekräftat att det är en svampinfektion, kan det bli nödvändigt med en tablettkur. Det mest använda medlet är då terbinafintabletter 250 mg, en tablett dagligen i två till sex veckor.