Njurartärstenos

Definition:

Morfologisk stenos har traditionellt ansetts föreligga vid diameterreduktion >50 %. Mer relevant är dock att tala om signifikant stenos om blodtryck eller njurfunktion påverkas, vilket förekommer vid betydlig högre grad av stenos (diameterreduktion >70 %). Njurartärstenos kan uppstå som en del av aterosklerotisk sjukdom eller på grund av fibromuskulär dysplasi i kärlväggen.

Förekomst:

Renovaskulär hypertoni förekommer hos 1–5 % av vuxna patienter med hypertoni och är vanligast bland patienter med allvarlig (BT >180/110 mmHg) eller malign hypertoni och aterosklerotisk sjukdom.

Symtom:

Bör misstänkas vid ovanlig manifestation av hypertoni (onormal ålder, betydlig försämring, mycket högt eller behandlingsresistent blodtryck) eller vid akut stegring av S-kreatinin på ≥30 % efter insättning av ACE-hämmare eller angiotensin-receptorblockerare.

Kliniska fynd:

Förhöjt blodtryck. Stenosbiljud över njurlogerna eller i mellersta, laterala delen av abdomen är ospecifikt och har låg klinisk relevans

Diagnostik:

Blodprover. Screeningundersökning med ultraljudsdoppler, MR- eller CT-angiografi. Kateterbaserad renal angiografi bekräftar diagnosen.

Behandling:

Blodtryckssänkande läkemedel, i första hand ACE-hämmare eller angiotensin-receptorblockerare. Kolersterolsänkning med statiner och trombocythämning med lågdos acetylsalicylsyra vid aterosklerotisk njurartärstenos. Renal revaskularisering med perkutan transluminal renal angioplastik (PTRA) med eller utan stentning har god effekt vid fibromuskulär dysplasi. Vid aterosklerotisk njurartärstenos är nyttan av PTRA tveksam hos patienter med stabil njurfunktion och välreglerat blodtryck.