Halspulsådror och sprickbildning

Vi har två uppsättningar pulsådror på halsen (artärer): Karotisartärerna är de pulsådror som kan kännas på framsidan av halsen, strax nedanför den bakre käkvinkeln. Artärerna förser den främre delen av hjärnan med blod. Vertebralisartärerna är lokaliserade vid sidan av ryggkotorna i nacken och slingrar sig delvis runt den övre nackkotan, innan de går igenom skallbenet till hjärnan. Dessa artärer förser hjärnstammen och de bakre delarna av hjärnan med friskt blod.

Hos vissa individer uppstår det en liten bristning i en av hinnorna som klär dessa blodådror invändigt. När detta sker kan det strömma in blod i bristningen som spränger bort den inre hinnan från underlaget. Det bildas med andra ord en blodansamling i blodåderväggen. Det är stor kraft i pulsslagen och i många fall utvidgas blodansamlingen kontinuerligt – detta fenomen kalls dissektion. Efter ett tag ökar trycket i blodansamlingen så pass att tillväxten avstannar. Blodet levrar sig efter hand och kroppens reparationsmekanismer sätter igång upprensningsarbetet.

Faran med en sådan här blodåderskada är att den kan leda till stroke. Blodansamlingen i blodåderväggen buktar inåt mot hålrummet i blodådern. Detta kan leda till att blodströmmen hindras eller i värsta fall blockeras helt. Fullständig blockering kan leda till stroke, det vill säga att blod- och näringstillförsel till en del av hjärnan stängs av. Stroke kan även förekomma när det lossnar små bitar levrat blod från det skadade området som flyter med blodströmmen till hjärnan och till slut blockerar små blodådror inne i hjärnan.

Den erfarenhet och forskning som finns samlad om denna problemställning visar dock att det i de allra flesta fall slutar lyckligt. Mer än 90 % blir friska och bara cirka 1 % råkar ut för återfall. Vissa drabbas dock av stroke, som i den akuta fasen har visats ha en dödlighet på 1–4 % bland alla med dissektion i halspulsådror.