Cancer i livmoderhalsen

Vill du veta mer?

Detta är en patientinformation från Sveriges främsta och mest omfattande kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal. Medibas underlättar för läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att erbjuda uppdaterad och säker vård i en pressad klinisk vardag. Medibas är obundet och uppdateras kontinuerligt för att ge användaren direkt tillgång till aktuella riktlinjer och kliniskt relevant forskning.

Testa Medibas för professionen i 30 dagar utan kostnad.

Cancer i livmoderhalsen

De kvinnliga könsorganen sett från sidan.

Varje år får cirka 450 svenska kvinnor cancer i livmoderhalsen. Varje år dör knappt 150 kvinnor i sjukdomen. Livmoderhalscancer, cancer cervicis uteri eller collumcancer, är den näst vanligaste cancerformen bland kvinnor ute i världen men betydligt ovanligare i länder med screeningprogram som i Sverige. Förstadier till sjukdomen konstateras och behandlas hos långt fler kvinnor. Det som hittas vid screening, det vill säga provtagning, utan symtom är vanligen sådana förstadier som kallas för cellförändringar, men det händer också att man träffar på tidig cancer. När en utvecklad invasivt växande cancer i livmoderhalsen upptäcks vid screening är den vanligtvis i tidigt stadium. I sådana fall finns det goda möjligheter att bli frisk.

Livmodern är ungefär lika stor som ett päron och väger mellan 40 och 70 gram. Väggen består ytterst av ett centimetertjockt lager muskler och innerst av en slemhinna. Det är en del av den här slemhinnan som stöts ut vid menstruation. Efter övergångsåldern krymper livmodern och blir lite mindre. Livmoderhalsen utgör den del av livmodern som mynnar ut i slidan, den har en annan typ av körtelslemhinna som hindrar infektoner att tränga upp i livmodern. I den yttre livmodermunnen går gränsen mellan livmoderhalsens och slidans slätare slemhinna. Den gränsen kallas Transformationszonen (TZ) och i det mycket begränsade omådet kan HPV-infektioner (humant papillomvirus) orsaka cellförändringar och cancer. Det är från TZ som cellprover tas och som kan studeras med så kallad kolposkopi.

Livmoderhalscancer kan också upptäckas på grund av symtom om den får utvecklas. Vanligtvis i form av blödning vid samlag eller som några droppar blod i samband med vattenkastning. Efterhand kan det komma lite blod eller blodiga flytningar från slidan konstant.

Orsaker till sjukdomen

Livmoderhalscancer är nästan alltid resultatet av en sexuellt överförbar sjukdom orsakad av ett virus. Det kallas humant papillomvirus (HPV). Långvarig infektion med cancerframkallande typer av HPV verkar vara en nödvändig förutsättning för att utveckla livmoderhalscancer, men bara cirka 1 % av alla kvinnor med HPV-infektion utvecklar livmoderhalscancer.

Länge har man sett att det finns ett samband mellan livmoderhalscancer och sexualvanor. Många partners samt låg ålder vid första samlaget eller första graviditeten kan göra kvinnor mer utsatta för sjukdomen. Tobak och alkohol ökar också risken för att få livmoderhalscancer. Senare forskning har dock gett en mer nyanserad bild av detta. Idag vet vi att antal sexualpartners, rökning, tidig sexualdebut, användning av p-piller och antal barn framför allt avspeglar att den dominerande riskfaktorn är infektion med cancerframkallande HPV-typer.

Förebyggande av livmoderhalcancer

HPV-infektion är en central orsak till livmoderhalscancer. HPV orsakar nästan 100 % av alla fall av livmoderhalscancer, 90 % av alla fall av vaginalcancer, 80 % av alla fall av analcancer, 50 % av alla fall av peniscancer, 40 % av alla fall av vulvacancer och 24 % av alla fall av cancer i öron/näsa/hals.

Vaccin har utvecklats mot de HPV-typer som är starkast förbundna med en ökad risk för cancerutveckling. HPV-vaccinet ingår i det nationella vaccinationsprogrammet och erbjuds flickor i femte eller sjätte klass. Vaccinet erbjuds även gratis till alla flickor födda 1993 eller senare, men då får man beställa tid själv i primärvården. Det har visats att vaccinet skyddar mot HPV-infektion och cellförändringar som orsakas av HPV typ 16 och 18. Det saknas fortfarande långtidsstudier för hur vaccinering skyddar mot livmoderhalscancer, men mycket talar för att det fungerar. Vaccinet hjälper också mot kroniska infektioner, kroniska sjukdomar och tumörer som orsakas av HPV på andra ställen än i livmoderhalsen, men en rad frågor har fortfarande inte utretts.

Organiserad screening för att förebygga livmoderhalscancer

Socialstyrelsen utkom 2015 med nya rekommendationer för screening av livmoderhalscancer. Enligt dessa rekommendationer bör kvinnor mellan 23 och 29 år ta prov för cellförändringar vart tredje år och kvinnor mellan 30-49 år ta prov för HPV vart tredje år.  För kvinnor mellan 50-64 år rekommenderas prov för HPV vart sjunde år. Inbjudan till provtagning sker från varje landsting. Det är viktigt att understryka att det för friska kvinnor med normala prover är tillräckligt att göra detta vart tredje år (23-49 år) eller vart sjunde år (50-64 år). Det är således inte nödvändigt att ta särskilda prover vid preventionskontroller eller vid graviditeter, men det är bra tillfällen att bli provtagen om man inte deltagit på länge. Vid undersökningen använder barnmorskan en plastspatel och en liten borste för att ta cellprov från livmoderhalsen. Om provet visar cellförändringar eller förekomst av HPV, följs man upp enligt särskilda riktlinjer.

Om provet avslöjar lätta cellförändringar sker en vidare analys med HPV i samma prov vid laboratoriet. Alternativt ombeds man att komma till en ny kontroll efter några månader. Det tas då både HPV-test och cellprover. Om HPV-provet och cellprovet är negativt (normalt) får man sedan besked om att man bör ta ett cellprov efter ett år och därefter fortsätta med kontroller som förr efter kallelse var tredje eller vart sjunde år, beroende på ålder. Om cellprovet fortfarande visar misstänkta förändringar, eller om provet visar att man har en HPV-infektion, får man en remiss till gynekolog för kolposkopi och biopsi.

I åldrarna 30-64 år, där man screenas för HPV gäller att om cellprovet för HPV är postivt (förekomst av HPV) tas ett nytt prov för att bedöma eventuella cellförändringar. 

Kolposkopi och biopsi

Med hjälp av en specialkikare (kolposkop) kan gynekologen studera tranformationszonen på livmoderhalsen och leta efter cellförändringar eller cancer. Om cellproverna och/eller HPV-testet visar att man har cellförändringar/en infektion tar gynekologen små vävnadsprover – även kallade biopsier – från de områden på livmoderhalsen där dessa förändringar finns.

Behandling av förstadier till cancer

Om det är tal om cellförändringar – så kallade förstadier till cancer eller dysplasi – kan sjukdomen antingen behandlas med elektroslynga, laser eller konisering. Nära 8 000 kvinnor i Sverige behandlas varje år för cellförändringar. Man kan läsa mer om förstadier till livmoderhalscancer här.

Undersökning vid misstanke på invasiv cancer

Det är viktigt att undersöka om tumören kan ha spritt sig. Det kan läkaren ta reda på vid en gynekologisk undersökning under full bedövning. De tar också en röntgenbild av lungorna och det kan hända att njurar och urinvägar undersöks – till exempel med hjälp av ultraljud, datortomografi eller magnetkamera. Alla undersökningarna är smärtfria.

Olika stadier av sjukdomen

Läkare delar in livmoderhalscancer i olika stadier, beroende på om sjukdomen har spritt sig eller inte. Indelningen har stor betydelse för vilken behandling man erbjuds. I stadium I är sjukdomen begränsad till livmoderhalsen. I stadium IA är cancern mikronvasiv, det vill säga så liten att den inte kan ses för blotta ögat och högst några mm stor. Det gäller cirka 20 % av fallen, I stadium IB är tumören större men begränsad till livmoderhalsen. Detta gäller cirka 40 % av fallen. Stadium IV, som är mycket mer sällsynt, är det allvarligaste. Då har tumören vuxit in i urinblåsa eller tarm eller spritt sig via blod eller lymfvätska till andra organ i kroppen. Mellan dessa två extremer hittar vi stadium II och III.

Behandling av livmoderhalscancer

Läkaren utgår från varje unikt fall för att föreslå en viss typ av behandling. Den bygger på många års erfarenhet internationellt och inom landet.

Om sjukdomen är i stadium I föreslås vanligen operation. Men äldre eller fysiskt svaga kvinnor kan i stället förslås strålbehandling – det kan ofta innebära höga risker för dessa kvinnor att genomföra en operation. De flesta patienter råds dock att välja operation, då strålbehandlingen skadar äggstockarna, som inte längre kan producera hormon.

Vid det tidigaste stadiet av cancer (stadium IA1) begränsas ingreppet till borttagning av livmodertappen (konisering), så att förmågan att få barn kvarstår. Vid högre stadier tar man bort livmodern vid operation, och eventuellt de närmaste lymfkörtlarna. Det här ingreppet kallas hysterektomi. Operationen innebär oftast få komplikationer. En del kvinnor kan tiden efter ingreppet ha problem med att kontrollera vattenkastning, men dessa problem blir bara varaktiga hos ett fåtal patienter. Det finns även en metod som heter trachelektomi som kan användas om man vill bevara livmodern även om tumören inte är så liten.

Strålbehandling

Om cancersjukdomen har nått stadium II, III eller IV erbjuds man strålbehandling. Som nämnts tidigare kan läkaren i vissa fall bedöma att man inte klarar av den belastning en operation kan innebära. I vissa fall är en kombination av operation och strålbehandling det mest effektiva.

Strålbehandlingen kan förstöra cancerceller utan att påverka friska celler i alltför hög grad. Behandlingen kan dels ges i form av radioaktiva källor, som under några minuter placeras i livmoderhalsen och den översta delen av slidan, vilket kallas intrakavitär strålbehandling. Fördelen med den här metoden är att cancervävnaden bestrålas från ett mycket kort avstånd. Behandlingen, som vanligtvis ges fyra till åtta gånger inom loppet av en till två veckor, är inte alltid tillräcklig och kompletteras ibland med yttre strålbehandling, där livmodern bestrålas från utsidan (extern strålbehandling), ges varje dag i fem eller sex veckor – beroende på sjukdomens spridning. Den yttre strålbehandlingen tar några få minuter varje gång, är smärtfri och man behöver inte läggas in på sjukhus.

Biverkningar

Strålbehandlingen ges i flera små doser. Erfarenhet visar att detta ger minst biverkningar. För vissa patienter innebär detta att de kan leva ett normalt liv utan att besväras märkbart av behandlingen.

Man måste dock vara förberedd på att vissa besvär kan uppstå. Hos de flesta får huden en rödaktig ton, som vid svag solbränna. En del ser bruna ut och huden blir något tjockare. Det här tillståndet kan vara kvar i upp till ett år eller mer efter behandlingen. Det kan hända att man också upplever trötthet, illamående och diarré i samband med behandlingen.

Den kan även uppstå följdeffekter av strålbehandlingarna. Vid strålning av äggstockarna upphör produktionen av hormoner. Därför kommer yngre kvinnor in i ett tidigt framkallat klimakterium. Hormonbehandling kan lindra en rad av de fysiska besvären. Många upplever dock situationen som mycket krävande psykiskt – bland annat på grund av att det inte längre finns möjlighet att få barn.

Torrhet i slidan är också en vanlig biverkan vid strålbehandling och kan ge besvär i samband med sexuell aktivitet. Besvären kan som regel avhjälpas helt eller delvis med hjälp av specialkrämer. Hos kvinnor som har fått strålbehandling av underlivet kan det även senare uppstå mag- och tarmbesvär. Rådgör i sådana fall med din läkare och eventuellt med en klinisk näringsfysiolog.

Cytostatikabehandling (cellgifter)

Medicinsk behandling med cellgifter kallas cytostatikabehandling. Den här typen av behandling används i kombination med strålbehandling vid avancerade stadier av livmoderhalscancer.

Graviditet och livmoderhalscancer

Ibland upptäcks cellförändringar eller cancer under graviditet. För bästa resultat både för graviditeten och behandlingsresultatet är det viktigt att inte avstå från eller skjuta upp undersökningar under graviditet. Cellförändringar kan vanligen behandlas efter avslutat graviditet, men kan påverka förlossningssätt eller tidpunkt. Om man är gravid när en invasiv cancer upptäcks och det har gått mindre än sex månader in i graviditeten görs en noggrann underökning av om graviditeten måste avbrytas. Det är naturligtvis ett mycket svårt beslut att ta, men sjukdomen kan kräva behandling akut. Om cancern är i ett väldigt tidig stadium eller om det är mindre än tre månader kvar av graviditeten kan man överväga att vänta några veckor och sedan genomföra ett kejsarsnitt innan behandlingen inleds.

Viktigt med bra information

Ställ frågor! Det är viktigt att man förstår bakgrunden till de råd som läkaren ger. Genom att engagera dig i sjukdomen och behandlingen ser man till att få så bra hjälp som möjligt.

Vill du veta mer?


På grund av förändrade kunskaper, brist på konsensus bland auktoriteter inom området, speciella omständigheter i varje enskild konsultation och mänskligt felhandlande kan inte Medibas garantera att all information i Medibas är korrekt och fullständig i alla avseenden.