Sexuella smärttillstånd hos kvinnor

Man skiljer mellan två huvudtyper av sexuella smärttillstånd hos kvinnor:

• Smärtfyllt samlag (dyspareuni) är ihållande eller återkommande smärta vid samlag eller försök till samlag eller annan vaginal penetration. Tillståndet kan vara primärt – det vill säga att smärtan alltid har varit förbunden med sexuell aktivitet – eller sekundärt, där kvinnan tidigare har fungerat normalt sexuellt.
• Vaginism som betyder ihållande eller återkommande svårigheter med vaginal penetration med penis, finger eller andra föremål. Vid vaginism finns en muskelkramp i slidans yttre tredjedel..

Smärtfyllt samlag förekommer i olika studier hos 3–18 % av befolkningen. Bland kvinnor efter övergångsåldern är siffrorna 9–21 %. Vaginism anges förekomma hos 0,5–1 % av befolkningen.

Diagnosen ställs baserat på anamnesen och vid gynekologisk undersökning. Som ett led i utredningen och behandlingen av tillståndet är det viktigt för läkaren att få veta hur smärtan ter sig, var den är lokaliserad, hur kraftig den är, hur det hela startade, hur länge du har haft den och om du har andra symtom.

Upprepade upplevelser av smärtsamt sex kan skapa en rädsla för smärta, och i sin tur leda till att sex undviks, något som i sin tur leder till nedsatt lust, nedsatt upphetsning och eventuellt orgasmstörningar. Resultatet kan bli sexuell avhållsamhet och ibland undvikande av andra typer av kroppskontakt.

Muskelspänningar kan uppträda inte bara vid försök till inträngning i slidan, utan också vid tanken på det eller vid förspel. Försök till penetration leder till smärta, rädsla, förnedring och frustration och patienten sitter ofta fast i en känsla av att vara mindre värd och ibland i en rädsla för att bli övergiven. Obehaget och reaktionerna på det kan leda till muskelspänningar i bäcken, lår, mage och ben.

Vid vaginism kan man också ha problem vid gynekologiska undersökningar och problem med att använda tamponger.

Klargörande av orsaken är första steget i behandlingen. Om orsaken är okänd eller svår att hantera kan det vara aktuellt att blanda in olika specialister och behandla många faktorer. Det är sällan som läkemedelsbehandling av sexuella smärtstörningar utan känd orsak har effekt.

En sexolog eller specialutbildad gynekolog eller barnmorska eller en fysioterapeut kan ge patienten en introduktion i praktiska tekniker. Biofeedback, bäckenbottenträning, användning av sonder med ökande storlek (vaginal dilator) kan vara behandlingsmöjligheter vid sexuella smärttillstånd som vaginism.

Psykoterapi är ett annat alternativ. Sådan behandling anpassas efter patientens individuella behov, och partnern uppmanas att delta i upplägget. Vid vaginism inriktas behandlingen på patientens rädsla för penetration och på hennes kroppsuppfattning.

Kognitiv beteendeterapi kan ges som individ eller gruppterapi. Behandlingen fokuserar på smärtans samband med rädsla/ångest och muskelsammandragningar. Det ingår även allmän sexualutbildning. Upplägget har visats minska smärtan vid samlag och öka den sexuella tillfredsställelsen hos kvinnor med vulvavestibulit.

I KBT ingår också desensibiliserande behandling som kan genomföras som en stegvis gynekologisk undersökning utfört av läkare eller barnmorska. Kvinnan lär sig samtidigt att med stor försiktighet föra in först ett finger och sedan flera fingrar, och till slut en dildo, dilatator eller penis. Kvinnan lär sig också att kontrollera bäckenbottenmuskulaturen så att slidan kan hållas öppen vid vaginal penetration. En samlad analys kan tyda på en viss, men beskedlig, effekt av den här typen av behandling.