Sexuell dysfunktion under klimakteriet

Hos kvinnor i klimakteriet är det ett problem med många olika orsaker som påverkas av kroppsliga, psykologiska, sociala och känslomässiga faktorer. Sexuell dysfunktion delas in i fyra diagnosgrupper:

• Lustproblem.
• Upphetsningsproblem.
• Orgasmproblem.
• Smärtproblem.

För att ställa diagnosen krävs det att du själv uppfattar tillståndet som ett problem.

Sexuella problem förekommer ofta hos kvinnor, frekvensen ökar med åldern och klimakteriet har ett negativt inflytande på sexuallivet. Bland sexuellt aktiva kvinnor rapporteras följande siffror gällande förekomst:

• Lustproblem förekommer hos 15–25 % av kvinnorna före klimakteriet och hos 40–55 % av kvinnorna efteråt.
• Torrhet i slidan rapporteras hos 10–15 % före klimakteriet och hos 25–30 % efteråt.
• Orgasmproblem förekommer hos cirka 20 % i alla åldersgrupper med en tendens till ökad förekomst bland de yngsta kvinnorna.
• Smärtsamma samlag förekommer hos cirka 5 % bland yngre kvinnor, frekvensen tilltar med ålder men förekomsten varierar mellan 12–45 % bland kvinnor efter klimakteriet.

Det är inte klarlagt vilka faktor i klimakteriet som bär skulden till den ökade förekomsten av sexuell dysfunktion. Många faktorer påverkar sexuallivet. Vanliga förklaringar är förändringar i kvinnans allmänna hälsotillstånd, hormonella förändringar, tidigare sexuell funktion, erektionsproblem hos partnern, förändrade livs- och parförhållanden, kvinnans förväntningar på sexuallivet under denna period i livet och acceptans av kroppsliga och psykologiska förändringar.

När menstruationen upphör faller östrogennivån i kroppen snabbt medan det redan från 25-årsåldern sker en gradvis sänkning av de manliga hormonerna (androgener, kvinnor har också en liten mängd manliga hormoner). Den låga östrogennivån efter klimakteriet gör slemhinnan i slidan tunnare och torrare, vilket kan orsaka obehag vid samlag. Hormonernas betydelse för andra förändringar av sexualiteten kring klimakteriet har tagits upp i liten utsträckning i vetenskapliga studier. Fallande östrogennivåer har samband med nedsatt sexuell lust och sviktande sexuell reaktion i form av upphetsning, orgasm och njutning.

Traditionell behandling består av sexologisk rådgivning och/eller hormonbehandling. Valet av behandling görs utifrån en individuell bedömning där man lägger vikt vid dina subjektiva besvär, riskfaktorer och bakomliggande orsaker. Olika mediciner har genomgått forskningsmässiga bedömningar.

Östrogen i tablettform. Om tillskott av östrogen, eventuellt i kombination med hormonet progesteron , hjälper mot sexuell dysfunktion har diskuterats i många år och är fortsatt ett kontroversiellt ämne. Det är dock tveklöst så att östrogen i tablettform hjälper mot irritation i slidan och minskar slidtorrheten och smärtor i samband med samlag. Det finns studier som visar gynnsam effekt även på kvinnans sexuella lust, orgasmfrekvens och övergripande sexuella njutning.

Östrogen lokalt. Kan ges i slidan i form av kräm, tablett eller vaginalt inlägg. Då uppnår man en betydande lokal effekt, men minimal effekt på kroppen i allmänhet. Behandlingen förbättrar slidtorrheten och ger mindre smärtor vid samlag. Ingen av behandlingsformerna påverkar den sexuella lusten.

Tillskott av testosteron . Resultaten från flera studier tyder på att testosteron  som används i små doser kan ha en positiv effekt på sexuell dysfunktion i klimakteriet. Ett testosteronplåster som är utprovat för behandling av postmenopausala kvinnor finns registrerat i flera europeiska länder, dock ännu inte i Sverige. Det finns möjlighet för läkare att licensförskriva detta i vissa fall.

Tibolon . Detta preparat har både östrogen- och progesteroneffekt, samt en svag androgeneffekt. Det finns några få forskningsresultat som visar att medlet kan ha gynnsam effekt på sexuell lust, torrhet i slidan och orgasm.

Det finns alltså ingen idealisk behandling av sexuell dysfunktion under klimakteriet. Även om läkemedel har visat sig ha viss effekt så kan de även ibland ge biverkningar, och de kan vara dyra. Det blir därför ofta en bedömningsfråga och du bör diskutera med din läkare om fördelarna är så stora att de överstiger eventuella nackdelar med behandlingen.