Nedsatt sexuell upphetsning hos kvinnor

Sexuella problem hos kvinnor kan vara bristande lust, nedsatt sexuell upphetsning, smärtor och obehag under sexuell aktivitet och sällsynta eller inga orgasmer. Det förekommer ofta kombinationer av dessa problem som tillsammans innebär otillfredsställande sex.

Nedsatt sexuell upphetsning kan också delas in i undertyper:

• Subjektiv sexuell upphetsningsstörning:
  • Frånvaro av eller nedsatt sexuell upphetsning av all typ av stimulering, men däremot finns tecken på stimulering i könsorganen (ökad fukt i slidan, svullnad av blygdläppar och klitoris)
• Brist på reaktion i könsorganen på sexuell stimulering:
  • Kvinnan upplever inga förändringar i könsorganen vid sexuell stimulering. Blygdläpparna svullnar inte upp, ingen ökning av slidans fuktighet
  • Däremot förekommer subjektiv sexuell upphetsning
• Kombinerad störning av könsorganens reaktion och den subjektiva upphetsningen:
  • Frånvaro av eller bristande sexuell upphetsning vid alla typer av sexuella stimuli samt frånvaro av eller bristande sexuell reaktion från könsorganen

Bristande sexuell lust är det vanligaste sexuella problemet bland kvinnor. Bristande upphetsning uppges vara orsaken i 10–50 % av fallen med sexuell störning. Enligt undersökningen "Sex i Sverige" angav 12 % av kvinnor 18–74 år bristande sexuell upphetsning, varav två tredjedelar upplevde detta som ett problem.

Svullnad av de yttre könsorganen – klitoris, blygdläppar, slida – uppträder hos kvinnor inom loppet av sekunder efter erotisk stimulering. Avslappning av muskulaturen i slidväggen tillåter slidan att utvidga sig och den ökade blodtillströmningen ledar till ökad utsöndring av vätska som "smörjer" slidan.

Flera hormoner spelar centrala roller i de sexuella reaktionerna. Det gäller först och främst det kvinnliga könshormonet östrogen, men faktiskt också det manliga könshormonet testosteron, som kvinnor producerar små mängder av. Likväl har det visat sig att kvinnor efter övergångsåldern, när östrogenmängderna i kroppen är låga, reagerar på samma sätt som då östrogenmängden var hög, med fuktgörande av slidan och svullnad av klitoris och blygdläppar. Kvinnor efter övergångsåldern kan emellertid behöva något mer stimulering innan de här reaktionerna uppträder. Men uppemot 40 % av kvinnorna har efter övergångsåldern tunnare och skörare slemhinna i slidan (vaginal atrofi), något som påverkar sexualfunktionen negativt.

I en amerikansk enkätundersökning angav 40 % av kvinnorna att de aldrig eller endast sällan kände behov av sex, men endast 13 % var missnöjda med sin sexualitet. Sexuella tankar och drömmar är sällsynta bland många kvinnor utan att de är uppenbart sexuellt missnöjda. Således är sambandet svagt mellan mängden sexuella fantasier eller tankar och graden av uppnådd sexuell tillfredsställelse hos kvinnor. Sexuell upphetsning verkar bero på ett samspel mellan många neurotransmittorer, könshormoner och miljöfaktorer.

Flera faktorer är associerade med minskad sexuell upphetsning. Det kan vara distraktioner, förväntningar om en negativ upplevelse, sexuell ångest, trötthet och depression. Även bland kvinnor som använder läkemedel som antidepressiva (SSRI) och p-piller rapporteras om nedsatt sexuell lust och upphetsning. En mängd andra faktorer spelar också in, som stabil mental hälsa, bra känslomässig balans, en bra självbild, bra tidigare sexuella upplevelser, positiva känslor gentemot partnern och positiva förväntningar på förhållandet.

Problemen hos partnern spelar också in, som sexuell dysfunktion hos partnern, ökad upplevd stress, problem med att bli gravid och långvarigt parförhållande. Sjukdomar som multipel skleros, njursvikt och tidig övergångsålder som följd av cellgiftsbehandling är också förknippade med högre förekomst av sexuella problem.

En detaljerad sjukdomshistoria (anamnes) är nyckeln till en god bedömning och diagnostik av sexuella problem. Vid rådgivning hos läkaren kan det vara en fördel om båda parter deltar i delar av samtalen. Viktiga delar som läkaren försöker klarlägga är:

• Vilken kvalitet är det på parförhållandet?
• Hur är kvinnan mentala och känslomässiga hälsa?
• Vilken kvalitet var det på kvinnans tidigare sexuella upplevelser?
• Finns det specifika problem knutna till sexuell aktivitet? Till exempel otillräckligt sexuellt förspel?
• Kvinnans tankar och känslor under den sexuella aktiviteten?

Läkaren företar vanligtvis en vanlig hälsoundersökning, vilket inbegriper en gynekologisk undersökning. Det är emellertid sällsynt att några fysiska problem upptäcks vid läkarundersökningen.

Hanteringen av sexuella problem hos kvinnor beror på sjukdomshistorien och vad problemet består i. Det finns få vetenskapliga studier av behandlingsåtgärder vid bristande sexuell upphetsning. Det är dock viktigt att kvinnan känner till vad de yttre könsorganen består av, hur ett sexuellt förspel med bland annat stimulering av klitoris bidrar till både ökad lust och förändringar i könsorganen som därigenom förbereds på sexuell aktivitet.

Det finns inga vetenskapliga studier som visar en övertygande effekt av läkemedel vid nedsatt sexuell upphetsning. Det gäller både östrogen, sildenafil  och testosteron . Visserligen finns undantagsvis andra underliggande sjukdomar där sådana läkemedel kan vara till viss nytta.