Nedsatt sexuell lust hos kvinnor

Brist på sexuell lust är det vanligaste sexuella problemet bland kvinnor och är ofta det svåraste att behandla. Om förlorad sexuell lust ska ses som något onormalt eller om det helt enkelt är en variation av vad som är normalt har länge diskuterats. Tillståndet har som regel en psykosocial och beteendemässig orsak och påverkas av en mängd förhållanden i det dagliga livet och i partnerförhållandet.

Nedsatt sexuell lust hos kvinnor kan förekomma i form av:

• Frånvaro av eller bristande intresse för sex.
• Frånvaro av sexuella tankar eller fantasier, och brist på därpå följande lust.
• Svag eller ingen motivation för att försöka att bli sexuellt upphetsad.
• Med bristande intresse menas att det är lägre än vad som uppfattas som normalt för åldersgruppen och hur lång tid förhållandet har varat.

Befolkningsstudier har visat att från 10 % till 46 % av alla kvinnor kan ha nedsatt sexuell lust. Fullständig aversion mot sex förekommer emellertid sällan. Tillståndet är vanligast bland medelålders och äldre kvinnor.

Kvinnans normala sexuella reaktionsmönster beskrivs som en cirkel med flera faser där den ena leder till den andra. Processen startar ibland med att kvinnan har lust till sexuell aktivitet, det uppstår sexuell upphetsning, under sexualakten upplever kvinnan tilltagande vällust fram tills hon eventuellt når klimax, orgasm(er). En bra upplevelse ger en tillfredställelse som ger en ökad motivation eller lust i framtiden. Kvinnan kan också "hoppa in i lustcirkeln" genom att börja stimulera sig eller genom att en partner tar initiativet. Känslorna i underlivet kan väcka den mentala lusten för sex, och den sexuella aktiviteten kan fortsätta.

De kroppsfunktioner som styr lust, upphetsning och orgasm är emellertid separata, och de är egentligen inte beroende av varandra. Kvinnor som har tappat den spontana lusten för sex kan därför fortfarande ha bra sex. De tar emellertid inte initiativ till sexuell kontakt.

Alla andra hälsoproblem kan påverka sexuell lust och funktion. Sjukdomar kan därför vara en viktig orsak. Många läkemedel kan också göra att lusten minskar. Det rör sig främst om medel som minskar kroppens hormonproduktion av testosteron  och östrogen. Antidepressiva medel, lugnande läkemedel, alkohol och narkotika kan också minska lusten till sex.

Det manliga könshormonet testosteron  produceras normalt i små mängder i äggstockarna och binjurarna, och hormonet spelar en roll med avseende på kvinnors sexuella lust. Avlägsnande av äggstockar och behandling med vissa cellgifter kan leda till brist på testosteron  och därmed till minskad lust till sex.

Större förändringar av hormonmängderna uppkommer i olika stadier av livet, och vi vet att minskad lust är vanligare vid premenstruell tension (PMS), under graviditet, efter förlossning och när kvinnan blir äldre. Tillståndet kan uppstå sekundärt till svag sexuell upphetsning och brist på orgasmer.

En kvinnas upplevelse av god fysisk och psykisk hälsa är viktig för det sexuella interesset och aktiviteten. En upplevelse av dålig fysisk och känslomässig hälsa, och särskilt känslor av depression hör samman med nedsatt sexuell lust, motstånd mot att bli sexuellt upphetsad och smärta under sex.

Kvinnor har ofta många roller i livet, som professionell yrkesutövare, hustru, mor, dotter, vän och kärlekspartner. Rollen som älskare verkar försvinna när de andra kraven ökar – och det gör de med åren. I början av ett parförhållande har kvinnan ofta färre av dessa roller, och rollen som kärlekspartner är då stark. I ett äktenskap/parförhållande är det personlig tid och tid till mys med partnern som minskar mest allt eftersom att åren går. Om kvinnan känner att förhållandet begränsar henne, eller om hon kanske till och med är rädd för partnern ibland är det naturligt att inte ha lust för sex.

Dessutom finns många missförstånd och myter om sexualitet som vittnar om bristande sexualkunskap.

Diagnosen ställer du själv – du har mindre lust än vad du vill ha och detta är ett relativt stort problem för dig eller i ditt förhållande. Om du söker läkarhjälp bör du tänka igenom följande frågor som läkaren ofta vill veta mer om:

• Har du några sjukdomar?
• Använder du läkemedel?
• Hur är relationen med din partner?
• Har du upplevt några större livshändelser den senaste tiden?
• Läkaren vill ofta veta detaljer om dina sexuella problem.
• Läkaren vill också höra vad du vet om sexualitet. Kanske finns det något som du/ni har missförstått eller gör fel?
• Hur attraherad är du av din partner?

Läkaren utför också en undersökning, vilket innefattar en gynekologisk undersökning om du så vill. Läkaren tittar efter åldersförändringar vid de yttre könsorganen, om det finns tecken sjukliga förändringar. Blodprover och andra prover är sällan användbara.

Behandlingen är inriktad mot underliggande orsaker. Eventuella medicinska problem måste behandlas. Det är vanligt att den sexuella lusten avtar med åren och med varaktigheten på ett parförhållande. Det finns inte något fel med sådana åldersförändringar, men om du och din partner upplever det som ett problem kan det vara en anledning till att vidta åtgärder.

Viktiga inslag i behandlingen är information och eventuellt upplärning i sexualtekniker. Livsstilsändringar kan vara aktuella i form av bättre stresshantering, tillräckligt med vila och regelbunden motion.

Läkemedelsbehandling har en begränsad nytta. Testosteron  har prövats i studier, men rekommenderas inte till alla som har tappat lusten. Kvinnor som har opererat bort båda äggstockarna eller som har strålbehandlats mot underlivet kan eventuellt ha glädje av testosteron . Lokalbehandling (salva) och tablettbehandling med östrogen ökar fuktigheten i slidan (ger bättre lubricering av slidan) hos kvinnor efter övergångsåldern, men det finns inga säkra bevis för att det ger ökad sexuell lust eller upphetsning.

Kognitiv beteendeterapi och psykodynamiska metoder kan ha en central roll i behandlingen i svåra fall. Sexologisk parterapi har erfarenhetsmässigt bäst effekt. En sexolog auktoriserad av Svensk förening för Sexologi kan hjälpa.