Vulvovaginal lichen planus

Vulva eller blygden är kvinnans yttre könsorgan med klitoris, yttre och inre blygdläppar. Vagina är slidan. En vulvovaginal sjukdom är en sjukdom som är lokaliserad till blygden och/eller slidan.

Lichen planus är en sjukdom som drabbar hud och slemhinnor på olika delar av kroppen även i underlivet och i munnen. Det är en kronisk inflammation, sannolikt av autoimmunt ursprung. Det finns tre olika varianter av den vulvovaginala sjukdomen:

• Erosiv lichen planus – den vanligaste varianten. I minst 70 % av fallen finns inflammatoriska förändringar även i slidan.
• Papuloskvamös lichen planus.
• Hypertrofisk lichen planus.

Vulvovaginal lichen planus är en ovanlig åkomma som oftast drabbar kvinnor i åldern 30 till 60 år. Mycket vanligare är lichen sclerosus som den kan förväxlas med.

I tidig fas av sjukdomen ses runt slidöppningen ilsket röd-violett, glansig hud och sår med vita fläckar i kanterna. Typiska besvär är klåda, brännande sveda, flytningar, som kan vara blodblandade och smärta vid samlag. Om tillståndet får utveckla sig vidare, uppstår utbredda sår och utseendet på slidöppningen och blygdläpparna kan förändras och vagina kan förträngas. Gynekologisk undersökning kan vara smärtsam eller omöjlig att genomföra. För att kunna ställa en säker diagnos måste det tas vävnadsprov (biopsi) från hudförändringarna i blygden, ett prov som sen undersöks i mikroskop.

Många patienter har också slemhinneförändringar i tandköttet. Förändringar på de två ställena behöver inte uppträda samtidigt.

Målet med behandlingen är att stoppa försämringen av tillståndet och lindra besvären. Information är en viktig del av behandlingen. Patienten bör få veta att det är ett kroniskt tillstånd, som kräver långvarig behandling och att symtomen ofta kommer tillbaka om behandlingen sätts ut.

Behandlingen påbörjas med starkt verkande kortisonsalva eller kräm. Medlet smörjs på två gånger dagligen, och man fortsätter tills de aktiva utslagen har gått tillbaka. I lättare fall kan en mildare kortisonsalva smörjas på vid läggdags. Behandlingen trappas ner efter hand. Men underhållbehandling en till två gånger i veckan är ofta nödvändig. Stolpiller eller skum med hydrokortison , som används vid inflammatorisk tarmsjukdom kan vara effektiv behandling vid besvär från slidan. Lokalbedövande medel kan användas för att dämpa klåda och obehag.

Om lokalbehandling inte hjälper kan det vara aktuellt att prova tablettbehandling med kortison, till exempel prednisolon  40–60 mg dagligen under två till fyra veckor. I vissa fall används takrolimus eller pimekrolimus , som är immunhämmande läkemedel. Sådan behandling sköts av hudläkare.