Klimakteriet
Värmevallningar och svettningar är vanliga besvär i klimakteriet. Intensiteten varierar från kvinna till kvinna. Besvären avtar gradvis och är ofta helt försvunna några år efter menopaus.
Faktagranskad av: Anna Nager, docent och specialist i allmänmedicin, Karolinska institutet
Fakta om klimakteriet
- Klimakteriet är perioden före och efter den sista menstruationsblödningen.
- Man räknar med att tre av fyra kvinnor upplever någon form av besvär i samband med klimakteriet. Dessa kan vara blödningsrubbningar, värmevallningar och torra slemhinnor i underlivet.
- Orsaken till besvären är att äggstockarnas aktivitet avtar och att hormonnivåerna blir lägre.
- De typiska besvär som uppstår gör det oftast lätt att ställa diagnos.
- Hormonbehandling minskar besvär som beror på östrogenbrist.
Vad är klimakteriet?
Klimakteriet är perioden före och efter den sista menstruationsblödningen. Menopaus är den tidpunkt när man har sin sista menstruationsblödning, vilket vanligen inträffar vid 40–58 års ålder (medianålder 52 år). Tidpunkten för menopaus kan bestämmas först när det har gått ett år efter den sista menstruationen.
Under klimakteriet är det vanligt med svettningar och så kallade värmevallningar i form av plötsliga vågor av hetta med efterföljande svettningar. Det är också vanligt med oregelbundna och ibland rikliga blödningar.
Symtom
Blödningsrubbningar
Innan menopaus är det vanligt med oregelbundna blödningar. En del kan få kraftiga och långdragna menstruationsblödningar medan de hos andra kan vara sparsamma och glesa. Det typiska mönstret fram till menopausen är att blödningen avtar i mängd och kommer mer sällan.
Värmevallningar och svettningar
Värmevallningar och svettningar är vanliga besvär. Intensiteten varierar från kvinna till kvinna. Hos vissa stör det nattsömnen. Besvären avtar gradvis och är ofta helt försvunna några år efter menopaus. Hos vissa kvinnor kan besvären vara i över tio år.
Slemhinneförändringar
Slemhinnorna i urinröret och slidan blir tunnare och torrare några år efter menopaus. Då kan det svida när man kissar och man kan lättare få urinvägsinfektioner. Ibland uppstår småblödningar vid samlag.
Orsak
Under den fertila delen av livet producerar äggstockarna kvinnliga könshormon – östrogen och progesteron . Under klimakteriet avtar äggstockarnas aktivitet och hormonnivåerna blir lägre. Könshormonerna reglerar normalt menstruationsblödningarna. Östrogen stimulerar slemhinnorna i underlivet, motverkar förlust av bensubstans och bidrar till sexuell lust. Besvären i övergångsåldern kan därför i stor grad förklaras av östrogenbrist. För många kvinnor sker under den här perioden även sociala omvälvningar, vilket kan medföra stress och belastning som påverkar symtomen.
Diagnos
Ålder och de typiska besvär som kvinnor i klimakteriet beskriver gör att det oftast är lätt att ställa diagnos. Hormonnivån kan mätas med blodprover, men det görs inte rutinmässigt eftersom diagnosen i de flesta fall är säker också utan prover.
Behandling
Syftet med behandling vid klimakteriet är att minska symtomen. Det rekommenderas också att vara fysiskt aktiv för att öka välmåendet.
Läkemedelsbehandling
Indikationer för behandling
Hormonbehandling i klimakteriet, så kallad menopausal hormonterapi (MHT) har en välkänd positiv effekt på symtom vid östrogenbrist. Som regel rekommenderas MHT om man har besvär som sänker livskvaliteten och önskar behandling. Fördelarna med behandling överväger nackdelarna om den påbörjas i nära anslutning menopaus, det vill säga före 60 års ålder eller inom 10 år efter menopaus.
Behandling som påverkar hela kroppen
Östrogen som påverkar hela kroppen kan administreras på olika sätt:
- Plåster:
- Plåstret fästs på huden och byts efter instruktioner, vanligen två gånger i veckan. Plåster kan innehålla enbart östrogen eller en kombination av östrogen och gestagen.
- Gel eller sprej:
- Östrogen i form av gel eller sprej administreras på huden och tas upp i hela kroppen. Vanlig dosering är en gång dagligen.
- Tabletter:
- Tas dagligen. De kan antingen innehålla enbart östrogen eller vara kombinationspiller med östrogen och gestagen.
Utöver östrogen brukar man också få ta gestagen (syntetiskt progesteron ) för att slemhinnan i livmodern inte ska växa och bli för tjock. Blir den för tjock finns en ökad risk för att utveckla cancer i livmoderslemhinnan. Det kan också leda till okontrollerade blödningar. Om man har opererat bort livmodern behöver man inte ta gestagen.
Vid vissa tillstånd bör man inte ta östrogen som påverkar hela kroppen. Det gäller exempelvis om man har bröstcancer eller kärlkramp i hjärtat, eller om man har haft lungemboli, djup ventrombos, stroke eller hjärtinfarkt. Ibland kan östrogen tas om man har haft DVT, men då bör det vara så kallat transdermalt östrogen som tas upp genom huden (plåster, gel eller sprej).
Lokalbehandling
Om man enbart har problem med torra slemhinnor i slidan och urinröret räcker det med lokalbehandling i slidan. Dessa läkemedel innehåller en låg mängd östrogen eller ett svagt östrogen som inte påverkar resten av kroppen. Det innebär att nästan alla kan få en sådan behandling, utan några risker. Dessa läkemedel finns som vaginalkräm och slidpiller och kan köpas receptfritt.
Prognos
Utan behandling försvinner klimakteriebesvären normalt efter cirka sju år, men en del kvinnor har besvär i många år. Den normala utvecklingen efter klimakteriet är att förekomsten av benskörhet, hjärt-kärlsjukdomar och urinvägsinfektioner ökar.