Cellförändringar i livmoderhalsen

Vill du veta mer?

Detta är en patientinformation från Sveriges främsta och mest omfattande kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal. Medibas underlättar för läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal att erbjuda uppdaterad och säker vård i en pressad klinisk vardag. Medibas är obundet och uppdateras kontinuerligt för att ge användaren direkt tillgång till aktuella riktlinjer och kliniskt relevant forskning.

Testa Medibas för professionen i 30 dagar utan kostnad.

Vad är cellförändringar i livmoderhalsen?

Inre kvinnliga könsorgan
Inre kvinnliga könsorgan

Cellförändringar kan vara förstadier till cancer i livmoderhalsen. Med förstadier avses förändringar som kan utvecklas till cancerförändringar, men som ännu inte är cancer. Där kan vi gripa in i utvecklingen och förhindra att cancer uppstår. I de flesta fall utvecklas cellförändringar inte till cancer, ens utan behandling, men det är klokt att genomgå undersökning. Då kan man göra en bedömning och behandla förstadier på skonsammaste sätt.

Ordet ”cellförändringar” omfattar både utveckling av onormala celler och förstadier till livmoderhalscancer. Förstadier till livmoderhalscancer kallas även dysplasier och det finns flera stadier av dem. Cellproven kan visa lätta eller mer allvarliga cellförändringar. Inte ens vid allvarliga, obehandlade cellförändringar är det säkert att cancer utvecklas. Först när celler som förändrats tränger igenom slemhinnan och ner i underliggande vävnad talar vi om livmoderhalscancer.

cellförändringar i livmoderhalsen
Animation av cellförändringar i livmoderhalsen

Förändringarna kan upptäckas i cellprov som tas från ytan av livmoderhalsen. I Sverige skiljer man mellan tre nivåer av förändringar: CIN 1, CIN 2 och CIN 3 – där CIN 3 betecknar de mest uttalade förändringarna. Dessutom finns svårvärderade förändringar som kallas Lätt skivepitelatypi eller ASCUS. CIN1 och ASCUS kallas låggradiga skivepitelförändringar, och CIN2 och CIN3 kallas höggradiga skivepitelförändringar. Utöver detta finns körtelcellsatypi som inte graderas, men som kan tyda på förstadier till körtelcellscancer. Då man eventuellt påvisar cellförändringar finns det inga symtom på sjukdom. Förändringarna upptäcks som regel vid rutinkontroll hos barnmorska där det tas cellprov.

Förekomsten av cellförändringar har ökat sedan 1970-talet. Hos drygt 25 000 svenska kvinnor påträffas årligen onormala celler i livmoderhalsen vid cellprov. Idag utförs rutinmässig cellprovskontroll vart tredje år på kvinnor mellan 23 och 50 år och sedan vart sjunde år upp till 65 års ålder. På så sätt upptäcker vi ungefär 8 000 fall av förstadier som kan behandlas och minskar förekomsten av livmoderhalscancer. Dessutom påträffar man ett par hundra fall av mycket tidig cancer, som då har utmärkt chans till bot, jämfört med om man inväntat symtom. Gynekologer menar att det gör mer skada än nytta att rutinmässigt ta cellprover på kvinnor under 25 år.

Orsak

Det finns en hög grad av cellomsättning på livmoderhalsens yta. Cellerna i det här området är känsliga för påfrestningar och kan skadas och börja förändras i malign riktning. Det finns flera omständigheter som gör dig mer utsatt för att utveckla cellförändringar:

  • Tidig sexualdebut och många sexualpartners, framför allt vid oskyddade samlag.
  • Partner som hade tidig sexualdebut och många sexualpartners.
  • HPV-infektion (humant papillomvirus) är en förutsättning för cellförändringar som kan gå vidare till cancer. Viruset smittar vid samlag.
  • Immundämpande läkemedel.
  • Rökning.

Många lätta cellförändringar har inte samband med cancer, eller förstadier till cancer, men fynden behöver undersökas vidare för att ge dig klart besked om de ska behandlas eller inte. Sådana förändringar kan bland annat uppstå genom inflammation som förorsakas av exempelvis svamp, virus, bakterier, eller andra mikroorganismer.

Hur diagnostiseras förstadier?

Cellförändringar på livmoderhalsen ger inga symtom och kan inte ses med blotta ögat, utan påvisas vid ett cellprov som tas i samband med gynekologisk undersökning och sedan skickas till ett laboratorium för mikroskopisk undersökning. Om ett sådant cellprov visar på förändringar kommer ytterligare undersökning att genomföras och remiss kommer därefter att skickas till gynekolog om misstanken kvarstår.

Vid höggradiga cellförändringar i cellproven behöver gynekologen utföra en kolposkopi. Den här undersökningen gör att man kan bedöma cellförändringarnas omfattning. Vid en gynekologisk undersökning ser gynekologen på livmoderhalsens slemhinna med hjälp av en specialkikare.

I samband med denna kolposkopi tar gynekologen små vävnadsprov som sedan undersöks i mikroskop. Vävnadsprov kallas även biopsier och själva undersökningen kan ibland ge lätt smärta. Man kan även göra en liten utskrapning av celler från livmoderhalsen. På så sätt får gynekologen celler från ett större område för mikroskopisk undersökning. Efter de här undersökningarna kan man blöda lite och det kan därför vara en bra idé att använda binda efteråt.

Hur behandlas förstadier?

Syftet med behandlingen är att förhindra utveckling till cancer. Som nämndes finns det olika grader av cellförändringar, där höggradig dysplasi betecknar de mest markanta förändringarna. Proceduren ser lite olika ut beroende på vilken typ du har.

Vid låggradiga förändringar (ASCUS eller CIN1) utför laboratoriet ett HPV-test på samma prov. På några platser får man komma och ta ett nytt prov för denna analys. Vid låggradig cellförändring och positivt HPV-test remitteras kvinnan till gynekolog för kolposkopi och biopsi. Vid negativt HPV-test tas ett nytt cellprov efter ett år och därefter kallas till vanlig rutinscreening med cellprov vart tredje år.

Vid höggradiga förändringar (CIN2, CIN 3 eller körtelcellsförändringar) får du remiss till gynekolog för att genomgå kolposkopi och ta vävnadsprov från livmoderhalsen. Detta ger en säkrare diagnos.

Om höggradiga cellförändringar bekräftas i vävnadsprovet utförs en konisering. En kägelformad liten bit, ytterst på livmodertappen, tas då bort med en liten elektrisk värmeslynga (LEEP-konisering) eller laser. Ibland sätts ett stygn efteråt för att förhindra blödning, det sys med tråd som försvinner av sig själv. Vävnadsbiten som tas ut skickas till undersökning och gynekologen får svar efter cirka två veckor. Hos kvinnor under 25 år, där cellförändringarna är väl synliga vid kolposkopi samt är väl avgränsade och inte omfattar livmoderhalskanalen, kan förstadiet kontrolleras med förnyad kolposkopi och cellprov. Det behandlas bara om det inte läker ut inom ett till två år.

Riktlinjerna för uppföljningen är gemensamma för alla landets läkare och sjukhus och de följer en fastställd plan. De tidsintervall som används mellan kontrollerna är väl utvärderade. Du befinner dig på den säkra sidan när det gäller att upptäcka nya eller ökade förändringar.

Vaccinering

Infektion med humant papillomvirus (HPV) tycks vara en förutsättning för cellförändringar. Det finns olika typer av HPV, men det är framför allt typ 16 och 18 som hänger samman med cancerutveckling i livmoderhalsen. Forskningen har under flera år arbetat med att utveckla ett vaccin mot HPV-infektion. Vaccinet är utprövat globalt under många år och resultaten är goda. Vaccinet godkändes för användning i Sverige hösten 2006 och ingår från 2012 i det nationella vaccinationsprogrammet. Utöver det erbjuds gratis vaccin till alla flickor födda 1993 eller senare. Förutom att förebygga livmoderhalscancer kan vaccinet komma att skydda även mot kroniska infektioner och tumörer på många andra ställen, som i blygdläpparna, slidan, anus, penis och i munhålan.

Vill du veta mer?


På grund av förändrade kunskaper, brist på konsensus bland auktoriteter inom området, speciella omständigheter i varje enskild konsultation och mänskligt felhandlande kan inte Medibas garantera att all information i Medibas är korrekt och fullständig i alla avseenden.