Att avstå från behandling

Basfakta

  • En problemställning som kan uppstå idag beror på den moderna läkarvetenskapens möjligheter att upprätthålla livsfunktioner långt utöver vad som är naturligt. Frågan är hur länge man ska/bör fortsätta med sådan aktiv behandling:
    • Ofta handlar det om att göra en bedömning om behandlingens potential att förlänga liv och/eller förbättra livskvalitet är större än behandlingens potential att leda till lidande och risker
  • Om patienten inte uttalar några önskemål om behandlingsbegränsningar ska vårdpersonalen utgå från att patienten önskar vård som om möjligt förlänger liv och optimerar livskvalitet.
  • Om läkaren identifierar palliativa vårdbehov och bedömer att det huvudsakliga målet med vården har ändrats från att vara livsförlängande till att vara lindrande, så är det aktuellt att genomföra brytpunktssamtal med patient och närstående.
  • Efter att samtal och samråd har genomförts med patienten och/eller närstående samt vårdteamet, är det läkaren som har det slutgiltiga ansvaret för beslutet att avstå från eller avbryta livsuppehållande behandling.
  • Om patienten inte kan informeras (nedsatt förmåga till samråd med patienten):
    • Vården ska planeras utifrån en om bedömning av vad som är bäst för patienten. Genom samtal med närstående kan man ofta få en uppfattning om vad patienten skulle ha önskat
    • Om behandlingen inte är förenlig med vetenskap och beprövad erfarenhet behöver särskilt närstående informeras om det medicinska beslutet till att avstå från behandling
    • Skriftliga önskemål kan ha betydelse för bedömningen

Råd 

Fördjupning

Sakkunnig


På grund av förändrade kunskaper, brist på konsensus bland auktoriteter inom området, speciella omständigheter i varje enskild konsultation och mänskligt felhandlande kan inte Medibas garantera att all information i Medibas är korrekt och fullständig i alla avseenden.