Gå direkt till huvudinnehållet

Subklinisk hypotyreos, förhöjt TSH-värde

Vid subklinisk hypotyreos finns förhöjd nivå av TSH, medan nivåerna av T4 och T3 är normala. I de flesta fall ska tillståndet inte behandlas, utan istället följas upp regelbundet.

Faktagranskad av: Anna Nager, med dr och specialist i allmänmedicin, Karolinska institutet

Senast uppdaterad:

Senast reviderad:



Fakta subklinisk hypotyreos

  • Subklinisk hypotyreos (SH) är ett tillstånd som definieras som förhöjd nivå av TSH, medan nivåerna av T4 och T3 är normala. 
  • Subklinisk innebär att varken man själv eller läkaren märker eller upptäcker symtom på låg ämnesomsättning. Av blodproven är det endast TSH som är förhöjt.
  • Normalt beror hypotyreos på sviktande funktion i sköldkörteln (tyreoidea). Vid subklinisk hypotyreos är den vanligaste förklaringen en kronisk autoimmun tyreoidit (immunsystemet skapar antikroppar som angriper kroppens egen vävnad).
  • Inga direkta fynd görs vid läkarundersökningen. Av blodproven är det endast TSH som är förhöjt, medan T4 och T3 är normalt.
  • I många fall ska tillståndet inte behandlas alls, utan istället regelbundet följas upp. Eventuell behandling av tillståndet är omstridd. Vid eventuell behandling tillförs tyroxin i tablettform för att normalisera ämnesomsättningen.
  • Patienter med subklinisk hypotyreos har en ökad risk att drabbas av hypotyreos.

Vad är subklinisk hypotyreos?

Subklinisk hypotyreos (SH) är ett tillstånd som definieras som förhöjd nivå av TSH, medan nivåerna av T4 och T3 är normala. Hypotyreos betyder låg ämnesomsättning. Subklinisk hypotyreos kallas också för mild hypotyreos och latent låg ämnesomsättning. Subklinisk innebär att varken den drabbade själv eller läkaren märker eller upptäcker symtom på låg ämnesomsättning.

Avgörande för om subkliniskhypotyreos ska betecknas som en sjukdom är om patienten har symtom och organpåverkan som beror på en låg nivå av T4 och T3 i kroppen. Vid subkliniskhypotyreos, misstanke om låg ämnesomsättning, går åsikterna isär om tillståndet ska diagnostiseras och behandlas.

Tillståndet är förhållandevis vanligt. I olika befolkningsstudier ute i världen har man kommit fram till att 1–10 % kan ha det här tillståndet. Förekomsten är högst bland kvinnor över 60 år. I Danmark förekommer subkliniskhypotyreos hos omkring 2 % av befolkningen – delvis beroende av jodintag.

Tillståndet är vanligare hos kvinnor än hos män (4:1) och blir vanligare med åldern. I Danmark är förekomsten av subkliniskhypotyreos hos kvinnor mellan 60–65 år omkring 8 % och hos män i samma åldersgrupp 2 %.

Hur styrs kroppens ämnesomsättning?

Kroppens ämnesomsättning regleras noggrant genom ett samarbete mellan hjärnans hypotalamus, hypofys och sköldkörtel (tyreoidea). Hjärnan "mäter" ämnesomsättningen. Om sköldkörtelhormonnivån är för låg i blodet utsöndras ökade mängder av hormonet TSH från hypofysen. TSH stimulerar sköldkörteln att bilda mer av sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3), som i sin tur stimulerar cellernas och kroppens ämnesomsättning. Om produktionen av T3 och T4 blir för hög får vi hypertyreos, där hela kroppen arbetar på högvarv. 

Normala värden för TSH är 0,4–4,0 mU/l. En låg ämnesomsättning, hypotyreos, påverkar kroppens alla celler och organ. En lång rad symtom kan utvecklas varav de vanligaste besvären är:

  • Trötthet.
  • Slöhet.
  • Lätt att frysa.
  • Trög mage.
  • Torr hud.
  • Torrt hår.
  • Ökat sömnbehov.

Blodprov visar nedsatt T4, förhöjt TSH och mycket ofta påvisas TPO-antikroppar. När sköldkörteln angrips av antikroppar (TPO-antikroppar) kan körtelns förmåga att bilda T4 och T3 över tid minska. TSH-nivån kommer då så småningom att börja stiga, men en skadad körtel kan ändå sakna förmåga att bilda T4 och T3. Hypotyreos behandlas med tillförsel av tyroxin (sköldkörtelhormonet T4) i tablettform.

Symtom

Enligt definitionen har patienter med subkliniskhypotyreos inga symtom och inga direkta fynd görs vid läkarundersökningen. 

I olika studier har subkliniskhypotyreos förknippats med symtom på låg ämnesomsättning som torr hud, ökad intolerans mot kyla, ökad risk för hjärtinfarkt, men här råder det alltså stor osäkerhet.

Ofta har patienten vaga och diffusa besvär som trötthet och matthet och i sådana situationer är det vanligt att kontrollera ämnesomsättningen.

Orsak

Normalt beror hypotyreos på sviktande funktion i sköldkörteln (tyreoidea). Vid subkliniskhypotyreos är den vanligaste förklaringen en kronisk (varaktig) autoimmuntyreoidit. Det är en kronisk inflammation i sköldkörteln som beror på att kroppens försvarssystem mot infektioner angriper den egna vävnaden, en autoimmun sjukdom. Vid det här tillståndet ses subkliniskhypotyreos som ett övergångsfenomen under utvecklingen av uppenbar hypotyreos med lågt T4 och högt TSH.

Vissa patienter med autoimmuntyreoidit kan dock ha subkliniskhypotyreos i åratal innan ämnesomsättningen blir så låg att det ger besvär.

Subklinisk hypotyreos kan också förekomma i samband med en rad andra tillstånd:

  • Bristande hormontillförsel i tablettform vid hypotyreos.
  • Vid behandling mot hög ämnesomsättning.
  • Tidigare bestrålning av sköldkörteln.
  • Behandling med läkemedel som hämmar sköldkörtelns funktion.
  • Addisons sjukdom – en ovanlig sjukdom med bristande kortisolproduktion från binjuren.

Diagnos

Vid subkliniskhypotyreos går åsikterna isär om tillståndet ska diagnostiseras och behandlas. Per definition har patienter med subkliniskhypotyreos inga symtom och inga direkta fynd görs vid läkarundersökningen.

Av blodproven är det endast TSH som är förhöjt, medan T4 och T3 är normalt. 

Behandling

Eventuell behandling av tillståndet är omstridd. Slutsatsen av en metaanalys (analys av flera vetenskapliga publikationer) från 2018 är att behandling av subkliniskhypotyreos bland icke-gravida inte påverkar livskvaliteten eller sköldkörtelrelaterade symtom.

Experter världen över menar att subkliniskhypotyreos istället ska följas upp regelbundet. Argument mot behandling är sannolikheten för att många patienter behandlas:

  • Utan att ha någon nytta av det.
  • De biverkningar som kan bli en följd av behandlingen. 

Forskningen pekar på att behandling av äldre patienter kan vara skadlig, bland annat på grund av ökad risk för allvarliga hjärtrytmrubbningar.  

Tillfällen då behandling rekommenderas

  • Om TSH är >10 mlE/L i flera mätningar. En expertgrupp rekommenderar dock behandling först vid TSH >20 mlE/L om patienten är >30 år.
  • Om man har antikroppar mot sköldkörteln (TPO-Ak) stärker det indikationen för behandling med tyroxin oavsett andra indikationer.
  • Struma:
    • Dessa patienter bör erbjudas behandling eftersom TSH fungerar som tillväxtfaktor på sköldkörteln. Särskilt gäller det om TSH är högre än 10 mU/L vid upprepade mätningar
  • Starkt önskemål från patienten:
    • Om patienten har ett starkt önskemål om behandling kan detta övervägas. Det är rimligt att göra ett försök med behandling vid förhöjt TSH och normalt T4 vid symtomhypotyreos som matthet, trötthet, ökat sömnbehov, torr hud, trög mage, etc.
    • Om normal behandlingsdos inte har påverkat symtomen inom sex månader avslutas behandlingen.
  • Gravida:
    • I svenska riktlinjer rekommenderas att alla gravida med TSH ≥4,0 mU/l ska behandlas oavsett om de har förhöjda TPO-antikroppar eller ej.
    • Man vet dock inte säkert om det finns någon fördel med behandling av subkliniskhypotyreos vid graviditet.

Om man kommer fram till att behandling ska ges skriver läkaren ut T4 i tablettform (levotyroxin) som man tar dagligen. Den som behandlas med T4 får besöka vårdcentralen regelbundet för att berätta hur man mår och kontrollera hur hormonvärdena utvecklas.

Samtidig behandling med kalcium, järn eller magsyrahämmande läkemedel (antacida och sukralfat) kan hämma upptaget av levotyroxin. Om man tar sådana tillskott eller läkemedel måste man separera intagen med flera timmar.

Uppföljning

Risken för att tillståndet ska vidareutvecklas till hypotyreos är inte något argument för att inleda behandling. Patienter med subkliniskhypotyreos bör dock kontrolleras regelbundet på grund av risken för att hypotyreos kan utvecklas.

Prognos

Patienter med subkliniskhypotyreos har en ökad risk att drabbas av hypotyreos. Hos personer med en kombination av högt TSH och antikroppar mot sköldkörteln (TPO-Ak) var den årliga risken att utveckla manifest hypotyreos  5–10 %.

Det är inte visat att subkliniskhypotyreos är förknippad med risk för demensutveckling eller depression. Livskvaliteten tycks inte heller väsentligt förändrad hos patienter med subkliniskhypotyreos

 

Patientorganisationer

Vill du veta mer?