Gå direkt till huvudinnehållet

Hypotyreos

För lite sköldkörtelhormon leder till att kroppens ämnesomsättning sjunker och kan i början ge symtom som trötthet, nedstämdhet och frusenhet. Senare kan olika symtom förekomma, som depression, torrt hår, röstförändringar och smärta i muskler och leder.

Faktagranskad av: Helena Filipsson Nyström, docent och specialist i internmedicin och endokrinologi & diabetes, Göteborgs Universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Senast reviderad:


Fakta om hypotyreos

  • Hypotyreos är en underfunktion i sköldkörteln. Sköldkörteln (tyreoidea) producerar för lite sköldkörtelhormoner vilket leder till att kroppens ämnesomsättning sjunker.
  • De tidiga symtomen kan vara mycket ospecifika, som trötthet, nedstämdhet och frusenhet. Senare kan olika symtom förekomma, som depression, torrt hår, röstförändringar och smärta i muskler och leder.
  • Blodprover som mäter halten av två hormoner, TSH och T4, kan visa om det rör sig om hypotyreos eller ej.
  • Standardbehandlingen vid hypotyreos är tabletter med det syntetiska hormonet levotyroxin (T4).
  • För den som får behandling är prognosen god. Eftersom hypotyreos i regel är ett kroniskt tillstånd, är behandlingen oftast livslång.

Vad är hypotyreos?

Hypotyreos betyder en underfunktion i sköldkörteln. Eftersom sköldkörteln (tyreoidea) producerar för lite hormoner leder det till att kroppens ämnesomsättning minskar. 

De tidiga symtomen på hypotyreos kan vara mycket ospecifika som trötthet, koncentrationssvårigheter, nedstämdhet och frusenhet. Symtomen blir allt tydligare ju längre sjukdomen fortgår.

Omkring fyra procent av Sveriges befolkning har hypotyreos. Sjukdomen är vanligare hos kvinnor än hos män och blir också vanligare med åldern.

Medfödd hypotyreos är en mycket ovanlig men allvarlig variant av hypotyreos, som förekommer hos 1 per 2000–3000 nyfödda. Tillståndet beror antingen på otillräcklig tillgång till jod under fostertiden eller på en defekt i sköldkörtelns anläggning eller funktion. För liten tillgång till jod är numera ett ovanligt fenomen, men det förekommer fortfarande i vissa länder.

Symtom

Hypotyreos brukar komma smygande och de tidiga symtomen är ofta ospecifika, exempelvis:

  • Känsla av trötthet, tung i kroppen, mindre ork
  • Frusenhet
  • Allmän tröghet, koncentrationssvårigheter
  • Viktökning, ofta lätt
  • Ökat sömnbehov

Om ingen behandling ges kan man efter en tid få symtom från olika delar av kroppen, till exempel:

  • Nedstämdhet
  • Initiativlöshet
  • Minnessvårigheter
  • Smärtor i muskler och leder
  • Torr och kall hud
  • Torrt hår och håravfall
  • Spröda och tunna naglar
  • Oregelbundna och kraftiga menstruationer hos kvinnor
  • Långsam hjärtrytm, hjärtsvikt
  • Yrsel
  • Röstförändringar, som heshet
  • Öronsusningar
  • Anemi (blodbrist)
  • Aptitlöshet
  • Förstoppning
  • Svårt att få barn

Orsak

Normalt beror hypotyreos på försämrad funktion i sköldkörteln. De vanligaste orsakerna är någon form av inflammation i sköldkörteln (tyreoidit), där den autoimmuna varianten är vanligast. Andra orsaker är behandling med vissa läkemedel, strålbehandling i området kring halsen samt behandling av för hög ämnesomsättning, hypertyreos.

Ibland kan hypotyreos också orsakas av försämrad funktion i hypofysen, hjärnans övergripande hormoncenter, vilket då kallas för sekundär hypotyreos.

Vid vissa tillstånd är risken för att utveckla hypotyreos ökad. Det gäller vid till exempel Downs syndrom samt så kallade autoimmuna sjukdomar, som typ 1-diabetes, celiaki, Vitamin B12-brist, Addisons sjukdom (brist på kortison) och autoimmun atrofisk gastrit.

Graviditet

Även graviditet och förlossning kan vara en orsak. Under graviditeten ökar behovet av sköldkörtelhormon och därför tas blodprov på sköldkörtelhormon i början av graviditeten för att tidigt kunna behandla om den egna produktionen är otillräcklig. Hypotyreos är inte heller oanligt 4–8 månader efter förlossningen. Som regel är detta tillstånd övergående, men ibland kan behandling krävas.

Diagnos

Ett blodprov bekräftar diagnosen där man mäter halten av hypofyshormonet TSH och sköldkörtelhormonet T4 (tyroxin). Typiskt för hypotyreos är att TSH-nivåerna ligger för högt och T4 för lågt. Läkaren undersöker också sköldkörteln och tar ofta blodprov för att undersöka om det finns antikroppar mot sköldkörteln (TPO-antikroppar).

Så kallad subklinisk hypotyreos innebär att TSH-värdena är lite högre än vanligt, men det finns inga säkra symtom eller tecken på hypotyreos. Det är ett tillstånd som kan utvecklas till hypotyreos.

Behandling

Målet med behandlingen är att sköldkörtelhormonnivåerna ska normaliseras, vilket leder till minskade symtom och mindre risk för komplikationer. Standardbehandlingen består i att ersätta bristen på T4 från sköldkörteln (tyroxin) med T4 i tablettform (levotyroxin ). Den som behandlas med T4 får besöka vårdcentralen regelbundet för att följa upp symtomen och kontrollera hur hormonvärdena utvecklas.

Bland äldre personer med hjärt-kärlsjukdom börjar man behandlingen försiktigt och med låga doser. Dosen ökas långsamt med några veckors intervall. För yngre och i övrigt friska personer kan man vid lindrig hypotyreos starta med normal behandlingsdos. De flesta vuxna behöver mellan 75–150 mikrogram levotyroxin dagligen för att sköldkörtelhormonnivåerna ska normaliseras. Dosen beror på ålder, kön och vikt. Medicinen tas som en daglig dos, helst på tom mage, 30–60 minuter före frukost.

Det kan ta tid för kroppen att normalisera sig efter långvarig hypotyreos. Det är inte ovanligt med 6–12 månaders behandling innan man känner sig betydligt bättre. 

Kontroller

Den första tiden efter att diagnosen ställts är det vanligt med kontroller med 6–8 veckors intervall. När tillståndet har stabiliserat sig rekommenderas kontroll var tredje månad och senare räcker det med kontroll 1–2 gånger om året. Några dagar innan läkarbesöket lämnar man blodprov för att mäta nivåerna av sköldkörtelhormon. Blodprovet bör tas fastande (innan man har tagit dagens levotyroxindos) och helst samma tid varje gång, gärna på morgonen. De hormonvärden som mäts är TSH, som frisätts från hypofysen, och fritt-T4 (FT4). 

Vid dosändringar rekommenderas små justeringar, med kontrollmätning efter 6 veckor. Små ändringar kan ge förbättring utan att sköldkörtelhormonnivåerna hamnar utanför rekommenderat område.

För hög dos sköldkörtelhormon slår ut hypofysens styrningssystem och TSH blir lågt. Då bör dosen sköldkörtelhormon sänkas.

Graviditet

Vid graviditet och samtidig hypotyreos är det särskilt viktigt att nivån på sköldkörtelhormon ligger stabilt och normalt. Därför kontrolleras sköldkörtelhormonnivåer med 4–6 veckors intervall åtminstone fram till 25:e graviditetsveckan. 

Ofta behöver levotyroxindosen höjas. Står man på levotyroxin och blir gravid kan man själv öka med två dygnsdoser fördelat på veckans dagar.

Ett exempel om man står på 100 mikrogram levotyroxin: två dygnsdoser är 200 mikrogram. 200 mikrogram/ 7 dagar är 28 mikrogram/ dag. Det innebär att det är lämpligt att höja med 25 mikrogram varje dag, det vill säga ta en totaldos på 125 mikrogram/dag, tills man varit på barnmorskemottagningen och kontrollerat prover.

Anledningen till dosökningen är att sköldkörtelbehovet är högre under graviditet. Detta är speciellt viktigt hos dem som har opererat bort hela sköldkörteln eller har en sköldkörtel som behandlas med radioaktivt jod då det inte är mycket kvar av den egna sköldkörtelfunktionen.

Prognos

För den som får behandling är prognosen god. Eftersom de flesta former av hypotyreos är kroniska tillstånd, får man räkna med livslång behandling. Hypotyreos kan dock vara övergående, till exempel vid inflammation i sköldkörteln och efter förlossning.

Om hypotyreos inte behandlas kan den i sällsynta fall utvecklas till det ovanliga, men livshotande tillståndet myxödemkoma.

Patientorganisation

Vill du veta mer?

Illustrationer